Här får förskolebarnen inte leka
De färgglada klätterställningarna och gungorna på Göksgränden är inte till för lek. Åtminstone får barnen i Åshöjdens förskola inte använda gården. Det har husbolaget förbjudit.
Varje förmiddag traskar barnen i Åshöjdens förskola till busshållplatsen för att ta bussen till mulleskogen eller går någon närliggande lekpark. De hade gärna stannat på gården ibland, men det får de inte.
I början av oktober fick daghemsföreståndare Astrid Hammarström-Boughdiri ett brev av disponentbyrån Realia där meddelade man att fastighetsaktiebolagets styrelse har förbjudit förskolan att leka på gården. Innergården ägs gemensamt av husbolagen i kvarteret.
Först struntade förskolans personal i förbudet och tänkte att det måste handla om ett missförstånd – inte kan man förbjuda barn att leka. Men då ringde en arg disponent upp och krävde att de tar förbudet på allvar.
– Gruppen är mera inne nu. Det blir inte lika mycket fri lek som förr, med 14 barn inomhus måste man ha mera ordnad verksamhet, säger Hammarström-Boughdiri.
Åshöjdens förskola är ny, den startade sin verksamhet i augusti med en barngrupp på 14 elever. Den verkar i bottenvåningen i ett bostadshus i Sörnäs. Den stora innergården är idealisk för lek. Terrängen kuperad, där finns gräsmattor och träd. Och där finns två lekplatser, med gungor, spindelnät, rutschbana och klätterställning. Oftast ligger innergården tom och öde. Tyst, precis som husbolaget vill ha det.
Förbudet att inte få leka på gården försvårar förskolans vardag. Utevistelserna tar mycket längre tid när gruppen alltid måste åka någonstans för att leka. Den illa beryktade Katri Valas park, som finns på andra sidan gatan, vill de inte dela med missbrukare av alla slag.
Barn mot juridik
Förbudet att använda innergården har sysselsatt många instanser den här veckan. På Realia har Timo Aarvala, chef för affärsverksamheten, förhandlat om fallet med jurister, fastighetsaktiebolagets styrelse och staden i egenskap av hyresgäst.
– Det handlar inte om att man vill förbjuda barn att leka, någon sådan lag finns knappast. Det blir alltid olustigt när barn och juridik ställs mot varandra. Men fastighetsbolagets styrelse har rätt att skapa vissa regler över gemensamma områden, säkerhet och allas trivsel, säger Aarvala.
Han har bett Realias jurist gå igenom fallet med alla inblandade parter. Han bedömer att dialogen har varit öppen och att man försöker reda ut varför förbudet införts och om det är möjligt att ändra på det.
– Det finns andra motsvarande fall, där människor genom förbud vill påverka sin egen boendemiljö. Kanske intoleransen har ökat när barns lek upplevs som störande? Det är därför vi har bostadsaktielagen som säger hur vi ska agera när åsikter går isär, säger Timo Aarvala.
Ingen plats för barn
På utbildningsverket är dagvårdschef Nina Fabricius bedrövad. Medan utredningen med fastighetsbolaget pågår kan hon inte uttala sig om fallet, men hon är ledsen för barnens skull.
– Det här fallet belyser ett större fenomen – var ska barnen vara i dagens samhälle? Det blir allt svårare att hitta hyreslokaler där daghem är välkomna. Daghem borde vara ideala hyresgäster som aldrig är på plats på kvällar, aldrig ordnar sena fester och aldrig tar de bästa bastuturerna. Men folk vill inte ha barn på sina gårdar, suckar Fabricius.
Utbildningsverket har hållit låg profil i bråket om innergården.
– Vi vill vara kvar i hyreslägenheten i Sörnäs. Vi vill inte att invånarna i husen ska hata våra barn. Vi håller låg profil om svenskan, för att skydda barnen, säger Fabricius.
Oskäligt förbud
Äldre jurist Kristel Pynnönen på Fastighetsförbundet har hört om fallet med den förbjudna gården, men känner inte till orsakerna bakom. Hon tar inte ställning till det aktuella förbudet, men kan på ett allmänt plan kommentera användningen av lekplatser.
– Man kan inte förbjuda sådant som är normalt på en gård. Om det handlar om husbolagets gemensamma gård måste reglerna vara likadana för både aktieägare och hyresgäster. Alla måste behandlas lika, säger Pynnönen.
Det som skiljer privata gårdar från allmänna lekplatser är ansvarsfrågan. Fastighetsägarens ansvar för att området hålls i skick är stort, speciellt vad gäller vinterunderhåll.
– Det låter oskäligt att förbjuda barn att leka på den gemensamma gården. Enda vettiga förklaringen skulle vara ansvarsfrågan, att fastighetsbolaget är rädd för att det måste granska gården regelbundet om en förskola leker där, säger Kristel Pynnönen.
Gjorde egna trafikmärken
En som tröttnade på husbolagets avoga inställning till förskolebarnen är Kasper Strömman, vars dotter går i förskolan.
– Man blir förvånad över hur starkt hat människor känner mot barn. Det hela handlar antagligen om att en sur tant eller farbror tycker att förskolebarnen orsakar för mycket ljud på gården. Men de är ju 6-åringar i kommunal förskola!
För att göra något konkret skissade grafikern Strömman upp några trafikmärken, där vuxna förbjuder barn att använda lekplatsen.
Nina Fabricius är inte glad över trafikmärkena som nu hänger på lekställningarna.
– Bilderna hjälper inte vår sak alls. Mest bekymrad är jag för barnen som bor i husbolaget, hur ska de tolka dessa absurda bilder? Barn under 12 år förstår inte ironi, så för dem är bilderna bara skrämmande, säger Fabricius.