Bänkbrist bekymrar äldre
Det behövs fler bänkar längs med Helsingfors gator, säger stadens åldringar. Helsingfors stad känner till problemet men en stor del av bänkpengarna går till att åtgärda skadegörelse.
Med stora solglasögon på huvudet och en gångstav i var hand gör sig 85 år gamla Helsingforsbon Fjalar Rosengren redo att traska till närbutiken. Rutten är bekant och Rosengren har gjort upp en noggrann plan för sin färd.
Rosengren bor på det privata äldreboendet Kristinagården i Södra Haga tillsammans med ungefär fyrtio andra. Närmaste matbutik ligger cirka 500 meter bort, i andra ändan av en lång uppförsbacke. Det gäller att veta var man kan vila sig på vägen, och det är just där skon klämmer. Enligt Rosengren finns det inte tillräckligt med bänkar längs med rutten.
– Det är ett större problem än många förstår. Stadens förmåga att placera ut bänkar är bristfällig.
Rosengren säger sig ha bra kondition för sin ålder men påpekar att butiksresan är tung också för honom. Enligt honom kan alla som bor på Kristinagården inte ta sig till butiken eftersom de inte kan vila tillräckligt ofta på vägen.
Bänkarna går i ide
Fjalar Rosengren kör med en tvåstoppstaktik. Första pausen tar han efter drygt femtio meter på en busshållplats och den andra några hundra meter senare på en ljusgrön bänk. På den gröna bänken får han sällskap av 86-åriga Agneta Bruun som kommer gående i motsatt riktning. Även hon bor på Kristinagården och har just varit och tagit ut pengar från en bankautomat längre bort. Bruun berättar att hemvägen är betydligt lättare än vägen till butiken.
– Jag har inga svårigheter att gå, men faktum är att jag ibland tar bussen uppför backen och går tillbaka ner. Många går med rollator och det är ganska jobbigt. På vintern tar staden bort bänkarna. Det är många äldre som helt enkelt inte kan gå på vintern, säger hon.
Rosengren håller med om att vintern är det största problemet. Enligt honom finns det då inte en enda bänk längs med vägen till butiken.
– De skulle åtminstone kunna lämna kvar några rostiga bänkar för oss åldringar att sitta på.
Bekant diskussion
Helsingfors stads byggnadskontor förfogar över 7 075 bänkar. Av dem är cirka tusen placerade längs med stadens gator och trottoarer.
Osmo Torvinen, enhetschef för gatu- och parkavdelningen på byggnadskontoret, säger att ungefär en fjärdedel av alla bänkar är flyttbara bänkar som staden plockar bort till vintern. Under vintern är de på service eller i byggnadskontorets lager.
Enligt Torvinen är diskussionen kring bänkarnas placering välbekant.
– I en stad där befolkningens medelålder ständigt stiger finns det en växande efterfrågan på platser som man kan vila på.
– På grund av våra ekonomiska ramar kan vi inte tillgodose allas önskemål. Upp- och nedmonteringen samt underhållet av bänkarna kostar en del. Därför har vi varit tvungna att ta bort eller låta bli att sätta in bänkar ibland.
Torvinen berättar att byggnadskontorets kundtjänst årligen tar emot cirka femtio önskemål om nya platser för bänkar. Dessutom kommer det in en del önskemål om bänkar som ska tas bort. Om förslaget om en ny bänk går igenom installeras den inom några dagar, förutsatt att det finns en på lager.
– Beslutsfattandet är ingen lång process, säger Torvinen.
Sabotage blir dyrt
Osmo Torvinen påpekar att det största problemet är sabotage på bänkarna. Service- och reparationskostnader äter upp en stor del av bänkbudgeten, vilket oundvikligen påverkar antalet bänkar.
Projektchef Katriina Arrakoski-Mäkinen på gatu- och parkavdelningens underhållsenhet berättar att staden inte upprätthåller specifik statistik över sabotage på bänkar. Också hon är ändå frustrerad över skadegörelsen bänkarna utsätts för.
– Det är helt huvudlöst, som skadegörelse ofta är. Bänkarna är optimala mål att spreja taggar på. Det sker dagligen. Om bänken består av breda plankor dyker en tagg upp på den redan dagen efter att den monterats.
En så kallad tagg är en sprejmålares signatur. Att använda vassa föremål för att rista in figurer och bokstäver i bänkarna är också vanligt, säger Arrakoski-Mäkinen. Träbänkar är mer utsatta för sabotage än bänkar av metall. Ofta räcker det med att byta ut en eller flera brädor av en träbänk men ibland är underhållsenheten tvungen att byta ut en hel bänk, vilket är betydligt dyrare.