Jihadister lockar pragmatiska syrier
Orädda, välorganiserade och resursstarka. Islamistiska rebellgrupper har fått allt starkare fäste i Syrien. Många unga män går med av skäl som har lite med religion att göra.
ANTAKYA Abu Qassem haltar fram längs med huvudgatan i den turkiska gränsbyn Reyhanli, som ligger en dryg timme från Aleppo på den syriska sidan. Iförd pikétröja, gubbkeps och pilotbrillor tar han sig fram med hjälp av en käpp. För några månader sedan stred den här 35-årige syriern från staden Homs med rebeller som såg sig som del av Fria syriska armén (FSA). Nu tillhör han Nusrafronten, al-Qaidas officiella gren i Syrien.
Väpnade islamister har vunnit allt mer mark på Syriens kaotiska slagfält. Ett brett spektrum av grupper som rymmer allt ifrån radikaler till mer måttfulla opportunister. För Abu Qassem blev det ett skott i benet som fick honom att gå över till en av Syriens mest extrema rebellgrupper.
– I FSA såg ingen till att jag fick sjukvård. När jag gick till Nusra tog de hand om mig direkt.
Efter att ha tittat sig över axeln både en och två gånger har han slagit sig ned i ett hus mitt i byns centrum. Här, ett par kilometer från gränsen till Syrien vilar han ut mellan striderna. Lägenheten tillhör hans vän Abu Khaled. En gråsprängd man som organiserar arbetet för en av de syriska rebellgrupper i Aleppoprovinsen som fortfarande kallar sig FSA.
– Vi är FSA, han Nusrafronten. Vad spelar det för roll? Vi strider tillsammans. Vi är alla muslimer, vi är alla mot Bashar al-Assad, säger han medan han ställer fram tekoppar.
Abu Qassem beskriver Nusrafronten som en välorganiserad styrka, som också har en idé om vad som ska komma sedan, när striderna väl är över.
– FSA strider bara för Bashar al-Assads fall, Nusra kämpar för mer. Vi strider för värden.
Han säger sig ha börjat dela deras vision av ett framtida Syrien byggt på vad han kallar islamiska principer. I hans ögon är det rättvisa, välstånd, lag och ordning. För andra som gått med i landets breda skara av islamistiska grupper har de religiösa ideologierna en mer undanskymd plats.
Lockar med pengar
Muaz, en blyg ung man som tidigare stred för salafistiska Ahrar al-Sham, talar mest om militär styrka, sociala fördelar och kanske viktigast: chansen att överleva.
– Jag gick med för att många av mina kompisar var med dem och de är starka. De tar hand om en.
Om ett par dagar ska han resa tillbaka till fronten, men har ännu inte bestämt sig för vilken rebellgrupp han nu ska gå med i. För honom är inte klivet mellan hårdför islamism och de rebellgrupper som strider under FSA:s flagg särskilt stort. Han har släktingar i grupper över hela skalan och har svårt att avgöra med vem han egentligen ska strida. Ekonomiska kalkyler spelar en stor roll.
– Om du strider för Nusra kan du få 200 dollar i månaden. Vill du strida för FSA är det inte ens säkert att du får ett gevär.
I det kaotiska landskap som Syrien utvecklats till har uttalat islamistiska grupper också vunnit stöd på marken med rykte om sig att skapa lag och ordning.
– Nusra är de bästa, de har resurser, de behöver inte ta från folk. Bland de andra finns så många tjuvar, säger Ibrahim från syriska Azaz.
Avgörande kontakter
Högsta militärrådet SMC, det senaste försöket att skapa ett gemensamt ledarskap för de grupper som brukar gå under namnet FSA, ses i stället som maktlöst, korrupt och fattigt.
– Militärrådet har aldrig gett oss något användbart. Det finns ingen anledning att jobba med dem, säger Khaled vars brigad tidigare var starkt knuten till FSA:s struktur, men nu är del av Islamiska fronten, en av Syriens största rebellallianser.
I stället för att kanaliseras via militärrådet har en stor del av det ekonomiska stödet till Syriens väpnade opposition skickats direkt till enskilda rebellgrupper från privata sponsorer på arabiska halvön.
De ekonomiska skillnaderna märks ända ned till tallriken.
– Det här är FSA-mat, säger Abu Khaled när han dukar fram lunch. Jabhat-al Nusra har pengar till kött, de behöver inte leva på potatis.