Staden säger nej till kafé
Det är för dyrt att bygga om, säger Helsingfors stad. – Det är attityden som är problemet, säger Laura Kolbe (C) om det 149 år gamla tegeltornet uppe på kullen i Sinebrychoffsparken.
I tre år har staden grunnat på tornets öde.
– Det är alltför länge. Jag hade själv nästan glömt bort hela saken, säger Laura Kolbe.
Det är däremot inte ett missförstånd att utredningen enligt staden pekar på alltför höga saneringskostnader för att någon hyresgäst vid sina sinnens fulla bruk skulle vara intresserad av projektet. Det är vattenledningar som borde dras och isolering som borde sättas in, det ska vara toalett och kök. Listan är lång och den uppskattade summan 60 000 euro.
Laura Kolbe är beredd att se mellan fingrarna med byråkratins hjul som mal långsamt men inte med inställningen.
– Res till Krakow, Berlin, Budapest eller bara till Estland och du lägger märke till många gamla byggnader som inte är i toppenskick men ändå fungerar som kaféer eller kiosker när ungdomarna tagit över dem. Och det är hur charmigt som helst. Varför är det så svårt i Helsingfors?
Enligt Kolbe kunde Helsingfors sluta att hålla så hårt på precis alla regler.
– Självklart behöver staden ta hänsyn brandsäkerhet och dylikt men måste allt alltid vara tipptopp?
Hon påminner att tornet stått i parken länge och gör det länge till.
– I staden finns många utbildningar och yrkesskolor som kunde ta hand om ombyggnaden i utbildningssyfte.
Tyck till!
Stadsstyrelsen diskuterar tegeltornet i morgon. Innan det har både fastighetsnämnden och nämnden för allmänna arbeten övervägt Laura Kolbes och några andra politikers initiativ som bokfördes på stadsfullmäktiges möte i maj 2011.
På plaketten som fästs i tornets tegelvägg kan man läsa att upphovsmannen är okänd och att det var Nikolaj Sinebrychoff som lät bygga "det romantiska tornet". Året var 1865, alltså 30 år efter att parken anlades.
Tornet fungerade som sommarkafé under några år på 2000-talet när några unga killar drev verksamheten.
Det är inte svårt att föreställa sig en livlig kommers året runt. Solbadare och flanörer på sommaren och de som åker pulka och skridskor på vintern. Ja, ett stenkast från tornet finns en liten grusplätt som byggnadskontoret fryser när kylan infinner sig. Den är populär bland minstingarna.
På Sandudd uppstod en liknande tvist som den i Sinebrychoffsparken när staden ville riva det gamla strandkaféet. Tölöbor och andra invånare protesterade. Men nu, efter nästan tio års bråk, renoveras byggnaden med frivilligkrafter.
Vad tycker du att staden borde göra med tornet i Sinebrychoffsparken? Vad har du för erfarenhet av Helsingfors stad som tillståndsmyndighet? Skriv dina kommentarer i fältet här under. Vi förmedlar svaren vidare till beslutsfattarna.