Anrik Tölöbyggnad duger inte längre för elever
Byggnaden där tusentals socialarbetare, kommunala tjänstemän och journalister har fått sin utbildning går mot rivning. Ägaren vill ha en tomt med bostäder i stället. Museiverket menar att huset har ett kulturhistoriskt värde – men frågan är om det räcker.
I festsalen pryds panelen invid scenen av blommor utklippta av papp. Alla klockor går i sommartid. Sedan Åshöjdens skola höll sin avslutning här i fjol somras har byggnaden stått tom.
Vi befinner oss i det hus vid Topeliusgatan i Bortre Tölö som byggdes för Svenska social- och kommunalhögskolan i början av 1960-talet. För drygt fyra år sedan flyttade högskolan till universitetsområdet i Kronohagen.
Sedan dess har huset tillfälligt inhyst Annegårdens konstcentrum och Åshöjdens skola medan deras egna lokaler renoverats. Men staden har sagt upp sitt hyreskontrakt med ägaren, statens fastighetsbolag Senatfastigheter.
Nu vill Senatfastigheter riva byggnaden för att få bostadshus på tomten i stället.
Försäljningschef Esa Pentikäinen säger att man för tillfället utreder framtiden för byggnaden och att rivning är ett av alternativen.
Av handlingar som Senatfastigheter lämnade in till Helsingfors stadsplaneringskontor redan i juni framgår ändå klart att rivning är målet. Fastighetsbolaget ansöker om en ändring av stadsplanen som möjliggör att tomten bebyggs av bo- städer.
På så sätt får bolaget ett högre pris för den. Ingen köpare av den nuvarande byggnaden har uppenbarat sig.
Omöjlig att modifiera
Svenska social- och kommunalhögskolan, Soc&kom, har planerats av den uppskattade arkitekten Erik Kråkström. Då rivningsalternativet första gången kom på tal efter att skolan flyttade ut, krävde Samfundet för byggnadskonst att den borde kulturmärkas på grund av arkitektoniska och kulturhistoriska kvaliteter. Byggnaden är ändå inte skyddad.
Det är arkitekt Stefan Ahlman som för Senatfastigheter har planerat bostadshusen till tomten.
– Jag föreslår en sparsmakad bostadsarkitektur som tar hänsyn till omgivningen.
Det handlar om sex till sju våningar höga hus med en kilform som sjunker mot mitten av kvarteret. Tomten är redan nu omgiven av bostadshus.
Han är väl medveten om att en rivning är kontroversiell och betonar att han är en arkitekt som jobbat mycket med att återanvända gamla byggnader.
– Men vi har noga analyserat situationen och det finns ingen ekonomisk relevans i att bevara den.
Enligt honom är huset så tydligt planerat för just undervisning att det inte går att modifiera till boende.
– Staden har meddelat att det inte behövs som skola och i stadsdelen finns det redan kulturaktivitetshus och hus för tredje sektorn. Vi har exkluderat alla naturliga användningssätt.
Han menar att Kråkström gjort ett ytterst bra arbete – ”som alltid” – men ser ändå inte att byggnaden är direkt unik.
Vill bevara
Det gör däremot arkitekten Eva Knif. För några år sedan skrev hon sitt examensarbete i arkitektur om Svenska social- och kommunalhögskolans byggnad. I det föreslår hon att den görs om till seniorhus och seniorbostäder.
Hon medger att det kanske inte är ekonomiskt realistiskt, men i sak har hon inte ändrat sig.
– Jag är fortfarande av den åsikten att den äldre värdefulla delen borde bevaras.
En nyare flygel byggdes längre in på tomten på 1980-talet.
– Samtida sextiotalsarkitektur anklagas ofta för att vara malplacerad men jag tycker att den här är väldigt fint planerad. Fasaden mot gatan är jättefint gjord med en byggnadskropp som skjuter ut lite.
Inne i huset berömmer hon hur de allmänna utrymmena entrén, foajén och festsalen bildar en harmonisk helhet. Utanför finns en liten trädgård, planerad av landskapsarkitekten Måns Ginman.
Interiören, med bland annat en karaktäristisk trappa som löper genom våningarna, bedömer hon som välbevarad. Det är vitt och trä med många vackra ljusinsläpp.
– De här är ursprungliga, säger hon om skåpen i en av föreläsningssalarna.
Dyr att renovera
Esa Pentikäinen på Senatfastigheter säger ändå att byggnaden är i rätt dåligt skick.
– Om man ska använda den som skola krävs stora investeringar. Vatten- och avloppsrör samt luftkonditioneringen behöver förnyas om den ska vara i bruk i låt oss säga ytterligare tjugo år.
I källarvåningen finns en fuktskada. Mer grundliga mätningar av inomhusluften har inte gjorts.
På stadens lokalcentral säger kundchefen Matti Kuusela att det i Helsingfors ständigt finns behov av tillfälliga utrymmen för skolor som saneras. Men också han menar att Soc&kom-byggnaden skulle kräva en så stor renovering att staden inte är intresserad. Därför avslutade staden sitt hyresförhållande.
Processen att få stadsplanen ändrad tar enligt arkitekten Janne Prokkola på stadsplaneringskontoret i regel ett och ett halvt år. Redan i år kan grannarna komma att informeras och höras.
Först ska Museiverket ändå utreda om huset borde bevaras. Det utlåtandet är ännu inte klart men specialforskare Jarkko Sinisalo säger att byggnaden, inklusive tillbyggnaden, ”obestridligt har ett kulturhistorisk värde.”
Men även om kriterierna för att skydda byggnaden uppfylls menar han att det inte ensamt räcker för att rädda den, om man inte hittar nya användningsändamål och användare för den.
Viktigt nu är enligt honom att man inte gör några förhastade beslut, utan grundligt utreder förutsättningarna.
Där har Esa Pentikäinen på Senatfastigheter en litet annan syn, även om han inte för Hbl tar ställning för eller emot en rivning.
– Vår önskan är bara att något sker så fort som möjligt. Det är inte i någons intresse att huset står tomt.
Byggd för 150 studenter
• Svenska social- och kommunalhögskolan grundades 1943. Den hette då Svenska medborgarhögskolan.
• 1964 fick skolan en egen byggnad vid Topeliusgatan 16 och fick sitt nuvarande namn, ofta förenklat Soc&kom.
• Byggnaden i stram modernistisk stil planerades för 150 studenter. På 1980-talet förstorades den med ett tillbygge.
• 1984 anslöts Soc&kom till Helsingfors universitet och 2009 flyttade den till Snellmansgatan i Kronohagen.
• En utvärdering gjord då visade att 2 800 studenter hade tagit examen från skolan. Betydligt fler har studerat där under åren.
• Erik Kråkström, som ritat huset, arbetade som arkitekt i fyra årtionden och var också professor i arkitektur. Han har planerat många offentliga byggnader, industrifastigheter, restaureringar och också gjort stads- och detaljplaner. Källor: Svenska social- och kommunalhögskolans årsberättelse, rektor Henrik Hägglund, Hbl:s arkiv, Finlands arkitekturmuseum.