Filip Saxén: Ett steg framåt, två steg tillbaka för linjelös liga
Nio matchers avstängning för Antti Tyrväinen som medvetet försökte skada en motståndare. Det är en stark signal och ett fantastiskt budskap. Om man håller linjen, det vill säga.
Tyvärr har man redan skrotat linjen innan man ens gett sig själva en ärlig chans att försöka hålla den.
Slutresultatet av det disciplinära arbetet de senaste dagarna är en katastrof.
Måndagen var en minst sagt tudelad dag för ishockeyligan och disciplinutskottet.
Jag lyfter på hatten, bugar mig djupt och hyllar ligan för att Tyrväinen stängs av i nio matcher.
Disciplinära chefen Sampo Liusjärvi och hans stab ska få beröm för att man valde att sätta ner foten och visa att man inte tolererar att spelare avsiktligt försöker skada motståndare.
Ilvesspelaren Tyrväinen körde i fredagens Tammerforsderby upp armbågen i huvudet på Tapparas stjärnspelare Kristian Kuusela. Tapparaspelaren hade inte pucken, var utanför spelsituationen och kunde inte räkna med kontakt. Tyrväinen sträckte ut sina armar och sänkte den pucklösa Kuusela med en smäll mot huvudet.
Fegt, fult, farligt och framför allt medvetet. Och tyvärr en naturlig del av Tyrväinens spel.
Tidigare i höst prickade han IFK:s Daniel Grillfors med en axel i huvudet och stängdes av två matcher. Tyrväinen lärde sig inte något av straffet utan satte in en ny huvudtackling, den här gången i ett klart försök att skada motståndaren. På något annat sätt kan man inte tolka hans agerande i fredags.
Tidigare i samma match drog Tyrväinen omkull Tapparas Andreas Bonsaksen bakifrån med ett järngrepp kring nacken för att sedan pricka in ett par slag i huvudet på den på rygg liggande motståndaren.
Semir Ben-Amor försökte skada en motståndare kvällen innan. Ässätspelaren gick in som tredje part i en situation efter vissling då lagkamraten Aleksi Saarela och IFK:s Micke Åsten knuffade på varandra efter vissling.
Ben-Amor skakade av sig ena handsken och slog en oförberedd Åsten i huvudet två gånger med bar knytnäve medan IFK-spelaren höll i och hölls i av Saarela.
Resultatet av Ben-Amors fula påhopp: Ingen avstängning.
Ligan valde att inte behandla fallet disciplinärt över huvud taget. Domarna gav 2+10 minuters utvisning åt honom under matchen men videodomaren ansåg inte att ett klart försök att skada en motståndare var värt att rapportera incidenten. Det gjorde ingen annan i ligan heller.
Då alla andra instanser sviker har ligans vd Kimmo Rannisto möjligheten att anmäla incidenter till disciplinära chefen. Det gjorde Rannisto tidigare i höst då han skickade IFK-kaptenen Arttu Luttinens fula tackling mot Teemu Rautiainens huvud till Liusjärvi för granskning.
– Ligans mål är att minska på skador och öka spelarnas säkerhet, sade Rannisto då.
Det var ett välkommet uttalande efter ett välkommet ingripande av vd:n. Ligan såg ut att vara på väg åt rätt håll i disciplinära ärenden.
Nu kan Rannistos ord avfärdas som tomt snack då han och resten av ligan väljer att blunda för Ben-Amors attack på Åsten.
Ligan verkar inte bry sig speciellt mycket om spelarnas säkerhet – det viktiga är att man släcker eldar och värnar om bilden utåt.
Budskapet verkar vara klart: Om det blir uppståndelse kring ett fall ingriper vi, annars gör vi det inte.
I Luttinens fall var uppståndelsen stor efter matchen och incidenten lyftes upp stort i media. Ord som "kohu" och "svinaktig" användes i rapporteringen. Först då uppståndelsen visade sig bli (för) stor reagerade Rannisto och ligan.
Efter Ben-Amors försök att skada Åsten var det rätt tyst om incidenten eftersom all uppmärksamhet riktades mot det på förhand uppgjorda showslagsmålet mellan Josh Gratton och Matt Generous. Liusjärvi stängde av slagskämparna men Rannisto och ligan reagerade aldrig på Ben-Amors påhopp.
Är det verkligen så att vissa spelares säkerhet är värd mindre än andras? Är det rubrikernas och uppmärksamhetens storlek som avgör om ligans vd stiger fram och tar tag i ett ärende där spelarna säkerhet står på spel?
Vi ska inte glömma heller Ben-Amors historia när det gäller medvetna försök att skada motståndare. Hans senaste hjärnsläpp hade förtjänat en kännbar avstängning. På samma sätt som Tyrväinens fruktansvärda knock gjorde. Båda är återförbrytare och ska bestraffas hårt.
I ena fallet lyckades ligan – i det andra misslyckades man kapitalt.
På det sättet lyckades ligan effektivt förstöra sitt eget goda arbete.
Slutresultatet är att ingen igen vet vad den disciplinära linjen är. Förutom att spelare som bryter mot reglerna verkar komma lindrigare undan så länge uppståndelsen är liten.
Här är de längsta avstängningarna i ligan:
27 matcher – Ari Lähteenmäki, HIFK 1986.
22 matcher – Jere Karalahti, HIFK 1997.
18 matcher – Semir Ben-Amor, Jokerit 2012 (European Trophy).
17 matcher – Oldrich Valek, Hockey Reipas 1991.
12 matcher – Juuso Salmi, HIFK 2012 (European Trophy)
10 matcher – Thomas Sjögren, JyP HT 1996, Mika Strömberg, Jokerit 1997, Ismo Lehkonen HIFK (tränare) 2000, Toni Sihvonen, Jokerit 2003.
9 matcher – Kai Kantola, Ilves 2013, Antti Tyrväinen, Ilves 2015.