"Mitt svåraste uppdrag hittills"
– Det vi nu ska förhandla om är något det aldrig gått att komma överens om tidigare. Det handlar om en inre devalvering, att internt komma överens om åtgärder som minskar arbetskraftskostnaderna per arbetad timme, säger Juhani Salonius, nyutnämnd utredningsman för processen som ska leda till ett samhällsfördrag.
Juhani Salonius som var riksförlikningsman 1997–2009, säger att det här inte är en vanlig förlikning av arbetskonflikter, dem han är van vid.
Det här handlar om stora principiellt viktiga frågor för arbetsmarknadsparterna.
– I praktiken handlar det om en inre devalvering. Det har aldrig lyckats tidigare. 1991 var det ganska nära. Då förhandlade parterna om hur man internt kunde minska på arbetskraftskostnaderna per arbetad timme. Förhandlingarna misslyckades och finska marken devalverades. Då var det möjligt att devalvera, sänka värdet på valutan. Nu går det inte längre. Vi måste ta till andra åtgärder, säger Salonius. Han beskriver uppdraget som det svåraste han hittills har haft.
Ekonomin mycket dålig
Det var ett slags domedagsstämning på presskonferensen på Villa Bjälbo, statsministerns residens, då Juha Sipilä, finansminister Alexander Stubb och justitie- och arbetsminister Jari Lindstöm lade fram regeringens förslag på hur samhällsfördragsprocessen ska fortsätta.
Statsminister Juha Sipilä verkade uppenbart mycket bekymrad över utvecklingen i Finland. Han sade att landet både mentalt och ekonomiskt är i en svår situation. Läget i landet kräver samarbete av alla parter. De gemensamma intressena måste gå före de egna.
– Vi bör kunna inleda förhandlingar om vad vi kan och ska göra, inte om vad vi inte får göra, säger Sipilä.
Enligt statsministern är Finlands tillstånd oroväckande. Han beskriver läget som en av de svagaste perioderna i Finlands ekonomiska historia.
– Om prognoserna håller streck så är vår ekonomi vid årets slut fem procent mindre än den var före finanskrisen 2008. Industriproduktionen har krympt med en tredjedel och arbetslösheten i Finland ökar snabbast jämfört med övriga euroländer. Landets konkurrenskraft måste återställas och sysselsättningen bör stärkas. Arbetskraftskostnaderna per producerad enhet bör fås ned med minst fem procent. Samtidigt ska arbetstagarnas omställningsskydd förbättras, säger Sipilä.
Klart om ett och ett halvt år
Om tre veckor, den 21 augusti, vill han veta om arbetsmarknadsparterna går med på att inleda förhandlingarna om ett samhällsfördrag som syftar till att återställa Finlands konkurrenskraft.
Förhandlingsprocessen pågår i cirka ett och ett halvt år, 22.8.2015–31.1.2017. I mars 2017 ska åtgärdernas effekter mätas och bedömas. Om effekterna är tillfredsställande drar regeringen tillbaka hotet om skattehöjningar och ytterligare nedskärningar på totalt 1,5 miljarder euro.
I det här skedet är alla arbetsmarknadens centralorganisationer redo att sätta sig ned för att komma överens om en agenda för hur konkurrenskraften ska kunna stärkas.
Jyri Häkämies, vd för Finlands näringsliv EK, säger att han ser tre åtgärder som kan återställa konkurrenskraften. Fem procent kan fås ned via löneavtalen. Följande löneavtal, hösten 2016, är ett avtal som förhandlas på förbundsnivå. Lika mycket kan företagen själva åstadkomma via ökad produktivitet till exempel via digitalisering. Och den sista fem procenten kan säkerställas via det nu aktuella samhällsfördraget.
– En åtstramning av ekonomin med 1,5 miljarder euro, ifall samhällsfördraget inte blir av, skulle vara mycket illa för ekonomin, säger Häkämies.
Antti Palola, ordförande för tjänstemannacentralen STTK, säger att samhällsfördraget är en svårare sak för arbetstagarna än för arbetsgivarna.
– Det går inte att åstadkomma ett samhällsfördrag bara genom att tukta löntagarna och förlänga arbetstiden, säger Palola.
Akavas ordförande Sture Fjäder säger att arbetsgivarna bör ta sitt ansvar för åtgärder via vilka Finlands konkurrenskraft och sysselsättning kan förbättras.
Parterna inleder omedelbart förhandlingar om processen, agendan och den exakta tidtabellen.