Gröna: Vi närmar oss ett barnens klassamhälle
Två år till – det ser det ut att bli för Ville Niinistö på De grönas partikongress under veckoslutet. Sedan är det dags för honom att vika undan. Före det vill han se oppositionen samarbeta i solidaritetsfrågor.
– Det är den socialliberala kraften, både inom borgerligheten och inom arbetarrörelsen, som har byggt välfärden, säger De grönas ordförande Ville Niinistö.
Det är den han just nu ser samlad i opposition, och skulle vilja se återförening där oppositionen kunde enas kring sådant som också passar KD, som solidaritetsfrågor, globalt ansvar, bildningsideal och trygghet.
– Men jag tror att vi ska samarbeta kring sakfrågor, inte form. Att bilda en skuggregering går lite för långt, säger Niinistö om Jutta Urpilainens (SDP) förslag att oppositionen skulle bilda skuggregering enligt ett koncept som närmast används inom blockpolitiken.
De grönas partikongress väntas välja om Ville Niinistö, men om två år blir det enligt partiets begränsningar dags för honom att avrunda. Att döma av ärendena under partikongressen råder nu en press på att fortsätta synas i hela landet inför nästa kommunalval, vilket blir Niinistös slutspurt.
Tid att vädra tankarna
Ville Niinistö rör sig till fots och både kommer och går promenerande då vi träffas.
Fördelen med opposition är att han upptäckt att han hinner göra det i högre grad än som minister – gå omkring eller cykla och samtidigt vädra sina tankar. Att lämna regeringen i slutet av en valperiod är inte detsamma som att inleda i opposition och invänta regeringens program på utsidan.
Hans recension av regeringsprogrammet är inte nådig. Niinistö varnar för att utvecklingen går mot ett barnens klassamhälle, där utbildning allt starkare går i arv.
– Regeringen säger att vi måste förnya utbildningen, men vi måste inte göra det på ett sätt som skapar ett barnens klassamhälle, säger han och nämner indragna medel för att dämpa gruppstorlekar och skillnader mellan skolorna som exempel.
Universitetens anslag krymper, samtidigt som frivilliga, privata donationer till universiteten föreslås bli avdragsgilla.
– Det har blivit en republikansk hållning, där statens roll inte längre är att trygga utbildning eller jämlikhet. Om man är en medelålders man med hög inkomst utan bostadslån – och inte råkar ha en båt – så drabbas man inte alls. Alla är alltså inte med och betalar. Det är de fattiga, ungdomar, barn och utbildning som betalar, säger Niinistö som anser att ambitionerna att krympa statens roll är ett stort ideologiskt skifte i Finlands politiska historia.
– Sannfinländarna är också bra på att ställa människor mot varann: "Vi sparar från dig som är fattig, men det gör inget om vi sparar ännu mer från invandring, bistånd och svenskans ställning."
Men hade De gröna inte behövt ta svidande beslut om ni satt i regeringen?
– Vi hade varit beredda att gallra i miljöskadliga subventioner för 800 miljoner euro, till exempel den lägre dieselskatten, i stället för nedskärningarna i skolorna och utbildningen, säger Niinistö.
De grönas sparmål hade totalt sett varit mindre än regeringens, omkring två miljarder på fyra år, och Niinistö kritiserar regeringens politik för att inte fokusera på högre sysselsättning.
– De direkta nedskärningarna är för stora och det finns för lite som skapar nya jobb.
Men hade ni inte också hamnat i samma situation, där det gäller att förhålla sig till trepartssamarbetet med facken?
– Jag tror vi behöver ett större samarbete som förnyar arbetslivet, för att diskutera reformer som facken kan se som möjligheter. Jag vill inte bara vara emot regeringens politik. Man måste få facken att reformera sig så de inte gräver ner sig i försvarsposition. Som att göra arbetslivet mjukare och samtidigt öka produktiviteten, genom att göra det lättare för småföretag att sysselsätta och avtala lokalt, och lönsammare att ta emot jobb, i stället för att öka bördan på dem som redan jobbar, anser Niinistö.
Han bedömer att man måste anpassa sig efter det faktum att samhället blivit mer individualistiskt och att de kollektiva lösningarna inte nödvändigtvis passar alla, eftersom situationerna i arbetslivet varierar allt mer.
– Just därför ska trygghetssystemet hålla för alla. Numera kan en person vara sjukledig, företagare, studerande och löntagare under ett enda år. Och nästan alltid leder det till att man hamnar mellan stolarna.
De gröna och Centern har ju haft liknande åsikter om basinkomst och vårdmodellen. Röstar ni för regeringen i något av detta?
– Basinkomsten nämns av regeringen, men tyvärr har den andra åtgärder som begränsar studerandes och arbetslösas möjligheter. Om det inte finns något annat som kopplar ihop social trygghet och jobb så räcker det inte.
För svenskspråkiga nämnder
De gröna är beredda att samarbeta om vårdmodellen, men röstar inte för vad som helst, utan det beror på de öppna frågorna, säger Niinistö. Bland annat vill De gröna att finansieringen ska vara så direkt och transparent som möjligt, och att valfriheten inte ska gå före ett starkt offentligt system.
– De gröna har föreslagit att FPA-stödet för privat vård kan tas bort om privata aktörer har utrymme till delaktighet inom det offentliga systemet på ett annat sätt.
Niinistö föreslår också svenskspråkiga nämnder i landskapen.
– Det kunde då vara möjligt att få mer genomtänkt svensk service i hela landskapet än tidigare.