Hon tycker att gratis reskort är muta
Helsingforsbon Maria-Lisa Rodhin vill skrota kostnadsfria biljetter till ledande politiker. Därför skickade hon ett invånarinitiativ till stadsfullmäktige. Sannolikt leder det ingenvart.
– Det är förskräckligt att politiker och direktörer kan använda stadens kollektivtrafik gratis också efter att de lämnat sina tjänster. Jag kan inte förstå hur staden ger gratis reskort till exempelvis Ben Zyskowicz och Pentti Arajärvi, när det finns arbetslösa och funktionshindrade som behöver dem mycket mer, säger Helsingforsbon Maria-Lisa Rodhin, som påminner om att ett årskort kostar över 500 euro.
De kostnadsfria reskorten gjorde Rodhin så förargad att hon i februari i fjol lämnade in ett invånarinitiativ till stadsfullmäktige. Där kräver hon att gratisbiljetterna till långvariga förtroendevalda ska slopas. I enlighet med kommunallagen ska invånarinitiativ presenteras för stadsfullmäktige året efter att det lämnats in, och nästa vecka kommer Rodhins initiativ att tas upp.
Bakgrunden till biljettfrågan är den tidigare kollektivtrafiknämndens beslut som gav ledamöter som suttit 20 år i fullmäktige möjligheten att använda kollektivtrafiken gratis så länge de vill.
– Det var en tradition från tiden då stadens trafikverk (HST) ordnade trafiken och biljetterna inte direkt kostade staden någonting. När uppgifterna övergick till Helsingforsregionens trafik (HRT) fick staden betala för ledamöternas biljetter, och då blev det rabalder kring de livslånga reskorten. Därför beslöt staden 2012 att bara sittande fullmäktigeledamöter och deras suppleanter får gratisbiljetter, säger Antti Peltonen, förvaltningschef vid Helsingfors stadskansli.
"Inget ståndssamhälle"
De som redan hade hunnit få livslånga reskort får ändå behålla dem. Det är det här som upprör Maria-Lisa Rodhin.
– Livslånga reskort är mutor. Vi lever väl inte i ett ståndssamhälle längre, säger hon.
Stadsstyrelsen föreslår att fullmäktige antecknar initiativet "till kännedom" på sitt möte den 9 april, vilket betyder att fullmäktige inte kommer att fatta beslut om ärendet.
– Det skulle strida mot god förvaltning att kräva tillbaka biljetter som beviljades medan andra bestämmelser gällde, säger Antti Peltonen.
– Fullmäktige beslutar egentligen inte om invånarinitiativ. De styrs till de instanser där de i praktiken hör hemma. Ett invånarinitiativ som handlar om en gata går till exempel direkt till byggnadskontoret. På sin höjd kan fullmäktige returnera ett initiativ för vidare behandling, tillägger Peltonen.
Elva initiativ i fjol
I fjol fick Helsingfors stad in elva förslag som klassas som invånarinitiativ. Maria-Lisa Rodhins förslag är ett av fem invånarinitiativ som tas upp på följande fullmäktigemöte.
– Det är inte så många som man kanske kunde tro, men gränsen mellan initiativ och vanlig respons är ganska diffus, säger Peltonen.
Hur många invånarinitiativ har lett till någonting konkret?
– Det finns ingen statistik på det. Det händer ofta att den som skickar initiativet inte har tillgång till all relevant information och att man sedan på sakkunnignivå ganska snabbt konstaterar att idén inte går att verkställa, säger Peltonen.
Peltonen framhåller att det finns många andra sätt för stadsborna att påverka beslutsfattandet.
– Stadsdelsföreningar och invånarkvällar är behändiga sätt att delta. Direkt feedback kan man ge genom responskanalen på webben. Nyligen grundades en enhet för interaktion och delaktighet vid stadskansliet för att främja stadsbornas möjligheter att påverka, säger Peltonen.
De kan resa kollektivt gratis inom Helsingfors så länge de vill:
Pentti Arajärvi, Harry Bogomoloff, Arto Bryggare, Kaj Hagelberg, Tarja Halonen, Ilmari Helimäki, Jorma Hentilä, Pentti Hirvikangas, Raimo Ilaskivi, Seija Karkinen, Reijo Kaunola, Aarne Laurila, Irmeli Lemberg, Jyrki Lohi, Hannele Luukkainen, Sole Molander, Kati Peltola, Pekka Reinikainen, Pekka Saarnio, Osmo Soininvaara, Anni Sorvala, Ilkka Taipale, Tarja Tenkula, Sirkka-Liisa Vehviläinen, Ben Zyskowicz.
Källa: Helsingfors stadskansli