Narvaborna vill inte höra till Ryssland
Oron är stor i Estland: Kan Vladimir Putin kasta sina hungriga blickar på landet? HBL besöker Narva på gränsen till Ryssland där Putins annektering av Krim väcker känslor och rädslor – men också får förståelse.
Se också HBL:s videoinslag från Narva
De är glada över att Ryssland har återfått Krimhalvön – mark som de anser tillhör landet.
Men för egen del vill pensionärerna Tatjana och Ivan ha det som det är: Narva ska tillhöra Estland.
Vi möter det ryskspråkiga paret under en av deras dagliga promenader längs flodbanken. På andra sidan av det kraftigt strömmande vattnet finns Ryssland, bara två passkontroller och en kort bro ifrån.
Efter att Rysslands president Vladimir Putin tog över Krimhalvön har många frågat sig om Baltikum kan vara nästa i tur, speciellt eftersom Putin har sagt att han kommer att fortsätta försvara ryska intressen.
Över en fjärdedel av invånarna i Estland är ryssar och här i Narva är andelen ännu större. Ryssarna utgör hela 82 och esterna 4 procent av invånarna.
Och det har kokat förr. 1993 fanns det planer lokalt på att Narva och grannstaden Sillamäe skulle frigöras från Estland. I en folkomröstning fick förslaget ändå inte tillräckligt stöd, men det hann hetta till ordentligt med regeringen i Tallinn.
Tatjana och Ivan flyttade till Narva under sovjettiden, som så många andra. Hon fick jobb 1974 på den numera nedlagda enorma textilfabriken Krenholm. Han kom 1989 och arbetade inom den hemliga militärindustrin i staden – byggnader som i dag till största delen står tomma.
De kan enbart ryska och det var först i slutet av yrkeslivet som en potentiell arbetsgivare krävde kunskaper i estniska av Ivan. Följaktligen fick han inte jobbet utan gick i pension tidigare än han velat.
Livet har varit bra, säger Tatjana och Ivan, men de har också utrett möjligheterna att flytta tillbaka till Ryssland. Visumtvånget gör nämligen att deras barnbarn som bor på den ryska sidan inte kan vara hos dem så mycket som de skulle önska. Men som det är nu stannar de kvar.
Skulle ni vilja att Narva var en del av Ryssland i stället?
– Nej, svarar Tatjana.
– Vi älskar både Ryssland och Estland.
Slitningar
Men Rysslands agerande har också väckt stor oro i Estland. Urmas Reinsalu, försvarsminister fram till förra veckan, har krävt att Natostyrkor stationeras i Baltikum, och minnen från tiden då Estland var en del av Sovjetunionen – från andra världskriget till 1991 – har väckts till liv hos i synnerhet den estniska befolkningen.
En mindre enkätundersökning nyligen visade att Putins agerande i Ukraina stöds i betydligt högre grad av dem med ryskt än dem med estniskt medborgarskap.
Andres Kasekamp, professor i statsvetenskap vid Tartu universitet och chef för Utrikespolitiska institutet, vill inte tala om en direkt tudelning mellan ester och ryssar men säger att slitningar som dessa aldrig är bra för landet.
– Det gör inte gott för integrationen av ryssarna i det estniska samhället.
Om esterna kan känna sig utsatta finns det också de som tycker att ryssarna diskrimineras. I Narva är alla skyltar på estniska, liksom förvaltningen officiellt, även om språket i praktiken är ryska.
På arbetsförmedlingens vägg hänger anslag med lediga jobb på estniska, kort översatta till ryska på ett papper invid av en av de anställda så att majoriteten av de arbetssökande ska förstå.
Vidare i världen
Danskarna anlade borgen vid floden redan på 1200-talet och Narva har varit en vacker barockstad, men det är inte många gamla byggnader som finns kvar efter en i stort sett total förstörelse under andra världskriget.
Största delen av husen är i stället byggda under 1950–1970-talen då arbetskraft flyttade från övriga Sovjet hit. Mestadels är det blekgråa bostadshus uppförda under president Chrusjtjovs tid och färggranna Stalinbyggnader som krydda.
Förhoppningar finns nu om att Narva colleges nybygge – finansierat med EU-medel – ska ge ett lyft för den del som en gång var gamla stan. I en byggnad som kombinerar nytt och gammalt, glas och trä möter vi Inga Palu och Tatjana Asjichmina, som studerar första året till lärare i engelska respektive estniska.
Båda har ryska som modersmål. Palu beskriver sig som ryss i Estland men säger att hon egentligen inte är speciellt intresserad av vad som händer i Ryssland. Asjichmina säger att hon är estländare eftersom hennes förfäder är födda här.
– Jag är väldigt rädd för Ryssland som sände trupper till Ukraina. Det kan även hända oss. Ryssland är så oförutsägbart, säger Tatjana Asjichmina och tycker att omvärldens sanktioner borde vara tuffare.
Inga Palu säger att hennes släkt är delad i sina åsikter men hennes uppfattning är att Krimborna själva är nöjda. Men Narva ska höra till Estland, tycker hon.
– Jag kommer kanske aldrig att bli en del av den äkta estniska kulturen men det är ändå bra att leva här, jämfört med en liten rysk stad där levnadsstandarden är låg.
Drömmen är ändå att flytta bort. Asjichmina vill till Japan, Palu vidare ut i Europa så fort hennes ekonomi medger.
Rädsla
I den estniska skolan i Narva går elever från ettan till sista klass i gymnasiet. Läraren Ene Kurme hör som est till minoriteten i staden.
Det vardagliga livet har inte förändrats trots Putins agerande, men hon säger att hon blir rädd de gånger hon tänker närmare på ett eventuellt hot.
– Vi minns och har sett hur det var med stridsvagnar nära gränsen.
Kurme tror att det finns rätt olika åsikter om saken i staden, som alltid. Som estniska känner hon sig ändå trygg, menar hon.
Hon är född i Narva men arbetade länge på annan ort i Estland. Tillbaka flyttade hon för att komma närmare sina föräldrar då landet blev självständigt.
– Under sovjettiden var attityden mot ester aggressiv i Narva.
Sårande jämförelse
Borgmästaren Eduard Easts kontor ligger ett stenkast från gränskontrollen vid EU:s östligaste punkt. Han ser främst positiva sidor i Narvas läge vid gränsen.
– Transittrafik, handel, möjlighet att locka investeringar, räknar han upp.
Har händelserna i Ukraina påverkat läget mellan språkgrupperna i staden? Finns det spänningar?
– Nej, absolut inte. Vi vill inte dra några paralleller till de händelserna. Det kan till och med upplevas som sårande att man gör sådana jämförelser och frågar om samma kunde hända här.
Eduard East säger att varje språk också har sin kultur och sin syn på händelserna. Men att de flesta talar ryska betyder enligt honom inte att de stöder de åsikter som Moskva för fram genom de ryska medierna, som ofta är den enda informationskällan eftersom Estland saknar egen tv på ryska.
Utmaningarna i Estlands tredje största stad gäller främst ekonomin, menar han. Det finns inte tillräckligt med jobb vilket gör att unga flyttar bort. Från att ha varit en utpräglad tung industristad försöker Narva i stället locka små och medelstora företag.
Den svaga rubeln är en fördel för de estniska företag som kan handla råvaror i Ryssland, men omvänt påverkar den de ryska turisternas köpkraft och investerarna.
Enligt en av stadens tjänstemän märks den politiska situationen i alla fall ännu inte ekonomiskt. Men han påpekar trött och aningen irriterat att spekulationerna om Putins nästa steg inte på något sätt gör det lättare för dem i försöken att locka nyetableringar till staden.
Ekonomin bättre i Narva
Sergej Toloknov hör till de trehundra till fyrahundra Narvabor som dagligen går till Ivangorod för att arbeta för den koreanska biltillverkaren Hyundai.
– Lönen är för dålig men det finns inga jobb i Narva för mig.
Med ryskt pass är det enkelt att röra sig över gränsen men det verkar inte heller vara särskilt svårt att få visum.
Han tycker att det är bra att Putin "skyddar gränserna och medborgare utanför Ryssland" men är nöjd med att vara ryss i Narva.
– Skillnaden till Ukraina är att den ekonomiska situationen är så mycket bättre här hos oss än där. Det finns inget behov för oss att vilja höra till Ryssland.
”Också Estland kan stå i tur”
Tretton år efter att Estland återfick sin självständighet blev landet medlem i EU och försvarsalliansen Nato.
Sett i backspegeln är det bra att processen gick fort, menar Andres Kasekamp, professor i statsvetenskap och direktör för Utrikespolitiska institutet i Tallinn.
I dag skulle dörrarna vara stängda, tror han, och då hade Estland varit sårbart och utsatt.
Där till exempel borgmästaren i Narva ogärna kopplar ihop Krims öde med en möjlig utveckling i Estland, tycker Kasekamp att det finns fog för parallellen.
– Putin talar om att skydda ryssar också i andra länder, och senare har han talat också om ryskspråkiga. Det kopplar händelserna i Ukraina till oss.
Vad den ryske presidenten har för planer vet ingen annan än han själv, menar Kasekamp.
Han tror ändå inte att Estland är nästa i tur, men frågar sig vad som händer om Ryssland går in i östra Ukraina eller Transnistrien. En process kan sättas i gång som i ett skede når Estland.
– Det är den stora rädslan hos oss i Estland just nu.
Natomedlemskapet ger trygghet, men samtidigt säger han att många estländare inte vågar lita på att de stora faktiskt ställer upp om det verkligen gäller.
Medlemskapet i EU och euroområdet är viktigt. Det gör enligt Andres Kasekamp att levnadsstandarden generellt är högre i Estland än på andra sidan gränsen.
Därför tror han inte att Narvaborna och invånarna i östra Estland har ett intresse av att mobilisera sig för att kräva en anslutning till Ryssland – trots den höga andelen ryssar i området och trots att många upplever sig diskriminerade i Estland.
– Även om folk kanske anser att annekteringen av Krim var berättigad betyder det inte att de anser att samma ska hända hos dem.