Sånger som tröst och meditation
Vänskapen mellan en serietecknare och en runosångare är temat för Oscarsnominerade Selma Vilhunens nya film Sången (Laulu).
Det måste låta äkta, förklarar runosångaren Jussi Huovinen, 90 år, för sin unga adept, serietecknaren Hanneriina Moisseinen.
Med slutna ögon och kantelen i famnen gnolar Huovinen de urgamla melodierna, många av dem vaggvisor, som hans föräldrar en gång lärde honom. Och Hanneriina Moisseinen är en tacksam elev, intresserad både av Jussi samt av sångerna och de urgamla traditionerna.
Hanneriina Moisseinen var själv den som gav Selma Vilhunen impulsen att göra filmen Sången.
– Hanneriina rapporterade att hon äntligen fått träffa Jussi och att han gett henne en aha-upplevelse. Nu ville hon lära sig mera, säger Selma Vilhunen.
Jussi Huovinen är, med Selma Vilhunens ord, en riktig Sampo, som sprungen ur Kalevala. Ett framtida drömprojekt handlar om att sammanställa en databank som innehåller allt det Jussi Huovinen berättat och som nu finns på band.
– Jussi har hur många myter och sagor som helst på lager. Han kan berätta om dagen då hans mamma såg hustomten och hur det gick till då han flög i väg med en tornado. För att inte tala om alla de oanständiga uttryck och legender han känner till.
Vad händer med runotraditionen när Jussi Huovinen dör?
– Kedjan bryts, säger Selma Vilhunen och ser ledsen ut.
– Men Kuhmostiftelsens ombudsman intygar att det på andra sidan ryska gränsen finns unga som behärskar runotraditionen trots att de inte sjunger. De kanske väntar på att babusjkorna ska dö innan de vågar öppna munnen.
Producenten Elli Toivoniemi säger sig vara övertygad om att sångerna inte kommer att dö ut.
– Att sjunga är ett levande sätt att uttrycka sig på. Jag tror att sångerna hittar nya uttrycksformer.
Egensinniga filmer
Sången är den första produktion det då nygrundade produktionsbolaget Tuffi Films tog sig an. Året var 2010. Regissören och manusförfattaren Selma Vilhunen, producenten Elli Toivoniemi, regissören Jenni Toivoniemi samt manusförfattaren Kirsikka Saari grundade sitt bolag med föresatsen att det skulle göra egensinniga filmer och filmer som utmanar synen på vad som ska berättas.
– Man kan lugnt säga att arbetet med filmen varit en otrolig resa, kantad med enorma finansieringsproblem. För fyra år sedan trodde vi inte riktigt på att Jussi skulle leva när filmen äntligen blev klar, säger producenten Elli Toivoniemi.
För bara en månad sedan befann sig både Selma Vilhunen och Elli Toivoniemi på Oscarsgalan i Hollywood där kortfilmen Pitääkö mun kaikki hoitaa? tävlade om en Oscarsstatyett.
Hann ni marknadsföra filmen Sången vid sidan om Oscarsyran?
– Jo, lite. Ämnet ligger i tiden eftersom det är modernt att värna om traditioner. Man vill gärna titta bakåt. Och vaggvisor har alltid en given publik.
På tal om filmbranschen i dag säger Elli Toivoniemi att hon önskar att avgörande frågor, som till exempel finansieringen, kunde skötas snabbare.
– Att göra film är ett uthållighetstest. Ibland känns det helgalet att satsa på detta.
På årets filmfestival i Cannes är Selma Vilhunens och Guillaume Manguets kortfilm Flickan och hunden en av de filmer som visas i kategorin Nordic Factory Workshop.
Bland Tuffi Films övriga kommande produktioner lyfter Selma Vilhunen och Elli Toivoniemi fram dokumentären Destination Home. Den handlar om den liberiske flyktingpojken Samir som i flera år lever på ett flyktingläger, avskuren från sin familj som har fått uppehållstillstånd i USA. För Samir är läget hopplöst och ingen vet om han någonsin kan lämna lägret, men till slut återförenas han med sin familj.
Också tre–fyra fiktionsfilmer är under arbete.
– Vi är fortfarande ivriga och vill göra film. Plan B existerar inte, säger Selma Vilhunen.
Filmen Sången har biopremiär 11 april.