Metropolen en enda valkrets
Inom de närmaste månaderna ska det klarna hur många ledamöter som sitter i metropolfullmäktige, hur de väljs och om det ska uppbäras en ny metropolskatt i kommunerna.
En svagare jätte eller en kraftigare styrning av ett mindre område. De här alternativen går arbetsgruppen som bereder metropollagstiftningen nu vidare med. Regeringen har beställt en förvaltningsmodell som ska sköta markanvändning, boende och trafik i huvudstadsregionen och dess grannkommuner. Metropolförvaltningen ska också motverka segregering och uppmuntra till innovationer.
Gemensamt för förslagen som presenterades i går är att fullmäktige väljs från en gemensam valkrets, i samband med kommunalvalet. Fullmäktige föreslås ha mellan 71 och 111 ledamöter.
– Det finns valsystem som garanterar att varje kommun har minst en fullmäktigeledamot. Men då blir det komplicerat, bland annat om man vill förstå hur en röst påverkar. Därför har arbetsgruppen utgått från att en valkrets är bäst oberoende av vilken modell man väljer, säger valdirektör Arto Jääskeläinen vid Justitieministeriet.Bakgrund
- Metropolförvaltningen är en obligatorisk samkommun som har fokus på strategiska frågor. Därför kan det finnas många medlemskommuner.
- Förvaltningen planerar markanvändning och bostadspolitik, ansvarar för att bostadslösheten minskar. De operativa uppgifterna har främst med kollektivtrafik och byggande att göra.
- Modellen kostar kommunerna uppskattningsvis 250 euro per invånare per år.
En av metropolförvaltningens viktigaste uppgifter blir metropolplanen, som ersätter landskapsplanen och till vissa delar kommunens generalplan. Den nya förvaltningsmodellen kommer knappast att märkas i kommuninvånarnas vardag. Däremot kommer en del uppgifter inom kommuner och samkommuner, till exempel Helsingforsregionens miljötjänster, att överföras till metropolförvaltningen.
Beslut om ett år
Beträffande den svenska servicen upplever Corinna Tammenmaa, språkrättsråd vid Justitieministeriet, inte att det uppstår problem bara för att förvaltningsmodellen förändras. De största bristerna finns inom social- och hälsovården, och den har inget med den här reformen att göra.
Enligt arbetsgruppens rapport finns det ändå ett stort missnöje när det gäller kommunernas förmåga att erbjuda svensk service inom den tekniska sektorn. Om det visar sig behövas speciella organ för de språkliga minoriteterna ska dessas uppgifter och position utredas, skriver arbetsgruppen.
Om två veckor går alternativen på remiss. Om tre månader ska svaren var inne, och i mitten av september ska lagförslaget överräckas till regeringen. Enligt planerna behandlar riksdagen propositionen våren 2015.