Makthavaren har blivit kompis
Företagsledarna har kapat initiativet av politikerna, som dämpas av en trist konsensus. I företagsvärlden däremot gäller en personlig, antiauktoritär, inspirerande ledarstil – vilket inte betyder att makten flytt någonstans. I kulisserna utbetalas rekordhöga bonusar, konstaterar docent Anu Kantola.
För den som vill ha makt och inflytande gäller det att ha god koll på folkets beställning – och den utgår i allt högre grad från ett individualistiskt och medelklassigt perspektiv. Vi vill inte bli styrda av auktoriteter utan av inspirerande personligheter med hobbyer och passioner som vi själva. Det här har företagsvärlden uppfattat något snabbare än politiken, men också i politiken syns den nya ledarstilen. Docent Anu Kantola vid Helsingfors universitet kallar i sin färska bok Matala valta den här ledarstilen för revolutionär.
– De nya ledarna är personliga och passionerade, och de talar om sina anställda och om lagarbete. I den här revolutionära stilen ses staten som ett styvt hinder som man vill röja ur vägen. Det ser ut som om företagen kapat det revolutionära initiativet av politikerna, säger Kantola.
För sin undersökning har Kantola gått igenom personporträtt i tidningarna Suomen Kuvalehti och Talouselämä under sextio år, 1945–2005. Det handlar om ungefär 600 artiklar. Hon har särskilt studerat hur de intervjuade företagsledarna och politikerna väljer att framställa sig själva. Här finns en tydlig utveckling.
– Förändringen började egentligen redan i början på 1900-talet då makthavarna fick ett nytt problem: väljarna. Och de måste övertygas. För företagen är det i sin tur konsumenterna som måste övertygas.
Byråkraternas intåg
I Kantolas material är ledarstilen ännu på 1950- och 60-talet tydligt faderlig – eller moderlig, i de sällsynta fall då det faktiskt handlade om kvinnliga ledare. Det gällde att inta en landsfaderlig position och många vädjade till ett slags djup nationalkänsla. Inom ekonomin var ledarna ett slags patroner.
Men på 1960- och 70-talet kom en vändning. Man blev led på fadersfiguren – han älskar visserligen, men är också sträng.
– I stället blev ledarstilen rationell och byråkratisk och ledarna neutrala, nästan ansiktslösa. De var förnuftets män som i stället för att föra fram sin egen person lutade sig mot partiet eller företaget.
Grunden för dagens ledarstil lades under 1980-talet. Företagsledarna tog en ledande ställning.
– Nu kom den revolutionära stilen, som var en reaktion på tidigare ledarskap. Företagsledarna blir personliga, berättar om senaste golfrundan eller löpträningen, de lyfter upp känsla och passion då de talar om arbetet. Också de anställda blir synliga och laganda ett nyckelord.
Personligt och antiauktoritärt alltså. Men blir maktutövningen mindre för det?
– Min teori är att maktens metoder har gått från befallning till inbjudan. Man måste locka och erbjuda betydelser för att få folk med sig. Men det här är ju främst fasad, och berättar ännu inte om vad som händer bakom fasaderna. Samtidigt som ledarstilen har kommit nedåt har chefsbonusarna stigit till rekordhöjder.
Föreställning pågår
Det gäller alltså att hålla ett kritiskt öga på förhållandet mellan vad som syns och vad som sker i kulisserna.
– Ta nu till exempel Putin. Då 97 procent av Krimborna röstar för anslutning till Ryssland handlar det om en föreställning där man vill visa att demokrati råder och folkets vilja förverkligas. Ska man behålla makten gäller det att vara både kreativ och uppfinningsrik, och vid behov blanda olika ledarstilar.
På företagssidan är det it-branschen som varit en föregångare i att ta ned ledarstilen från det auktoritära. Mark Zuckerberg med Facebook, Steve Jobs med Apple och här hemma spelutvecklarna Rovio och Supercell är goda exempel på det nya, revolutionär ledarskapet. Också nationalhelgedomen Nokia kom en bit på väg.
– Men de kanske inte riktigt nådde hela vägen fram, utan förblev en alltför styv organisation, säger Kantola.
I diskussionen om jämställdhet brukar kvinnors annorlunda ledarstil ofta anföras som ett argument för att det behövs också kvinnliga chefer. Men är den annorlunda?
– Svårt att säga då det fanns så lite kvinnor i mitt material. Men det var förstås slående hur sent kvinnorna kom in i bilden. Till stor del anpassar sig kvinnorna nog till de gamla ledarskapsmodellerna.