Ut ur mörkret, mot färg och ljus
Cris af Enehielm drömmer om att skriva en bok och regissera en dokumentärfilm. Men först ska arbetena till nästa utställning målas.
Målningar står staplade längs väggarna i Cris af Enehielms ateljé i Helsingfors. Den som sett de senaste av hennes utställningar känner igen de gracila geishorna. Men nu ska Asien ge vika för Afrika.
– Svårast är det att komma igång. Jag kämpar med skaparångesten, erkänner af Enehielm.
Lösningen på dilemmat blev en retrospektiv utställning på Facebook. Alla de som följer af Enehielm har bjudits på en fantastisk kavalkad av konstverk och reagerat med att entusiastiskt sätta tummarna i vädret.
– När får man som konstnär en lika stor publik?
– Konstnären är aldrig på plats när publiken kommer till galleriet. Nu får jag äntligen interagera med publiken.
Gensvaret på den retrospektiva utställningen räddade af Enehielm ur en två år lång fas av självkritik. Nu kan hon åter se på sina äldre arbeten och vara glad och stolt över det hon åstadkommit.
– Picasso hade sina fruar som pushade honom. Jag har Facebook.
– Det är underligt hur viktigt det är att bli speglad av någon. Är man ensam kan man dyka ner i mörkret.
Född med lärargen
Afrika, eller rättare sagt Cris af Enehielms fantasier om Afrika, är temat för nästa utställning. Inspirationen föddes under en vistelse som volontär i Sierra Leone.
af Enehielm hade sökt nya utmaningar, hittade en annons och slog till. Kort därefter befann hon sig i en by utanför Freetown, i färd med att etablera en lågstadieskola för flickor.
Veckorna i Sierra Leone blev en hisnande upplevelse av vad fattigdom innebär för den som är fjättrad i den, men också av korruption, avundsjuka och livsglädje.
Under långa timmar av väntan passade af Enehielm på att utnyttja sina talanger som ”galen lektant” vilket innebar att hon lärde bybarnen jonglera, måla, sjunga och läsa. På köpet fick hon ett eget litet projekt, fostersonen Alfa, vars uppehälle hon har förbundit sig att bekosta.
Att vara pedagog trivs hon med.
– Jag tror att jag är född med en lärargen. Redan som sexåring var jag lekledare i min hobbyklubb på gården. Viljan att undervisa sitter djupt, säger af Enehielm som arbetat som kursledare på Arbis, teaterpedagog på Tryckeriteatern och lektor på Teaterhögskolan.
Var tar du all nyfikenhet och entusiasm ifrån?
– Jag följer mina impulser och inte mina tankar. Min pappa är lite likadan. Men jag hade gjort större saker ifall jag inte varit lite osäker, hur konstigt det än låter.
40 år i farten
De ensamma timmarna i ateljén har varit en nödvändig kontrast till alla andra uppdrag som kräver en socialt begåvad person.
I morgon fyller Cris af Enehielm 60 år och om två år firar hon 40-årsjubileum som bildkonstnär. Vid sidan av det har hon arbetat som regissör, skådespelare, scenograf, danspedagog, dräktdesigner, sångerska och performanceartist.
Det är mycket men än finns sådant som är ogjort.
– Jag skulle vilja våga skriva en bok men har ingen aning om hur man gör. Nu har jag anmält mig till två skrivarkurser.
Vilket råd skulle du ge den 20-åriga Cris om du i dag mötte dig själv för fyrtio år sedan?
– Jag skulle inte avslöja alla de problem hon har framför sig och inte berätta hur ont det gör att skiljas för det skulle hon inte orka höra. Mitt liv har varit en bergochdalbana, med både underbara stunder och mörker men i det stora hela är jag nöjd.
Roligast av allt har moderskapet varit. Sönerna Andreas och Theo fick växa upp med en mamma som gav dem en äventyrlig barndom och som beskriver sig som en blandning av kompismamma, bohemmamma och curlingmamma.
– Nu försöker jag lära mig att hålla mun och inte blanda mig i deras liv. Men jag skulle gärna vara gogoflicka i deras band.