Putin sitter på nycklarna till Krim
Folkomröstningen på Krim är ett spel för gallerierna och en manifestation utan legitimitet. Det hävdar docent Jarna Petman, som ser en utökad autonomi som enda chansen för Krimhalvön.
Dagens folkomröstning på Krim har fått en enorm uppmärksamhet och ratats både som olaglig och helgats som ett slut på dödläget. Men faktum är att resultatet av omröstningen egentligen saknar betydelse.
– Resultatet kan inte på något sätt ses som giltigt. Man kan inte föreställa sig att det representerar folkets vilja när det de facto bara finns ett alternativ och det pågår en militär ockupation. Det här är under inga omständigheter en situation där man i efterhand kan säga att folket sagt sitt, säger docent Jarna Petman, vice dekan vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, ställföreträdande chef för Erik Castrén-institutet och expert på internationell rätt.
Enligt Petman har internationell rätt fått agera slagträ mellan parterna och använts i propagandasyfte av både västländerna och Ryssland. Hon är en aning överraskad över att bland annat OSSE gett sig in i leken och gått med på att argumentera om en omröstning som saknar betydelse.
– När OSSE, EU och USA talar om olaglighet så menar de den ukrainska grundförfattningen som inte ser folkomröstningen som laglig. Ur ett folkrättsperspektiv är inte omröstningen olaglig utan ses som ett åsiktsuttryck och är i sig helt okej.
Dominoeffekt
För att omröstningen skulle ha någon juridisk betydelse behövs moderlandets samtycke. Så är till exempel fallet när det gäller Skottland, eller när Finlands riksdag 1917 röstade om att utropa sig självständigt. Krim kan delvis jämföras med Åland som saknade Finlands samtycke och i stället fick en stark autonomi framtagen av Nationernas förbund.
Det är den vägen som Petman ser som det främsta alternativet för Krim – Ukraina, Ryssland och de olika parterna på Krim måste sitta ner och förhandla.
– På Krim är någon form av omformad autonomi antagligen den rätta lösningen, baserad på ett beslut som fattas av Ukrainas parlament.
Det näst sämsta alternativet är att västländerna tvår händerna och låter Ryssland annektera Krim.
– Det här är inte en fristående händelse, och ett utträde skulle ha kumulativa effekter – det är inte en bra sak om regelverken ifrågasätts och att den här typen av agerande rättfärdigas.
Petman påminner om att det i Krims närområde finns flera territorier där liknande situationer kan uppstå. Plötsligt skulle regioner som Katalonien ha ett prejudikat att peka på i sina yrkanden om självständighet.
Tandlöst FN
Det sämsta alternativet är enligt Petman beroende på hur Ryssland kommer att handla.
– Om Ryssland använder resultatet som ett svepskäl att öka sina truppmängder och göra en militär intervention ... då är vi i krig.
I teorin finns det ett ytterligare alternativ. FN:s säkerhetsråd kunde anse att Ryssland brutit mot de avtal man haft om marinbaserna på Krim i och med att truppantalen ökat utan Ukrainas medgivande, att de rört sig utanför de områden man kommit överens om och att de blandat sig i ukrainska angelägenheter. Det kunde ses som ett angrepp på suveränt territorium, vilket öppnar för möjligheten att införa sanktioner som alla FN-länder skulle vara bundna att följa. Men – säkerhetsrådets uppbyggnad gör att de permanenta medlemmarna kan fälla alla beslut.
– Som det är nu finns inte möjligheten att ta ett sådant avgörande, säger Petman.
I sista hand är det Ryssland som avgör hur brickorna faller.
– Verkligheten är att (Vladimir) Putin har nycklarna till en lösning. Läget på Krim är så inflammerat att all rationalitet flugit ut genom fönstret och känslorna får härja fritt. Det bådar aldrig gott för dialog. Men jag är övertygad om att fredsförhandlingarna pågått i kulisserna redan länge.