Kvinnor faller från politiska toppen
En efter en har kvinnorna fallit från politikens absoluta topp. Nu behöver Finlands politik uttalade feminister, både kvinnor och män, säger professor Tiina Rosenberg.
År 2010 var både Finlands president och statsminister kvinnor. I dag heter presidenten Sauli Niinistö och Centern har bytt sin ordförande, tidigare statsminister Mari Kiviniemi mot Juha Sipilä.
Ville Niinistö tog över De gröna efter Anni Sinnemäki, och efter att Heidi Hautala tvingades avgå är partiets båda ministrar män. Sannfinländarna ersatte nyligen sin starka kvinna, gruppordföranden Pirkko Ruohonen-Lerner, med Jari Lindström.
Jutta Urpilainen är den enda kvinnan kvar i politikens absoluta topp, och även hon utmanas av Antti Rinne, skrev gästprofessorn i journalistik Elina Grundström i Helsingin Sanomat i tisdags.
Grundström anser att Sannfinländarnas framgång delvis beror på en irritation mot kvinnor i politiken, och att de övriga partierna vänt sig till relativt oerfarna män i jakten på trovärdighet.
– Många kända kvinnliga politiker har hört av sig och sagt att det är precis så här det går till i deras parti. Det intressanta är att män från samma partier kan se på saken på ett helt annat sätt, säger Grundström till HBL.
Urpilainen inte feminist
Tiina Rosenberg, rektor för Konstuniversitetet, var med och bildade partiet Feministiskt initiativ i Sverige. Hon säger att jämställdhet, hur många kvinnor och män som sitter på de viktiga posterna, är en sak. Ännu viktigare är att få in politiker som driver en uttalat feministisk politik.
Jutta Urpilainen är enligt Rosenberg en erfaren realpolitiker, men jobbar inte direkt för feminismen. Det gör inte heller Pirkko Ruohonen-Lerner.
Enligt Rosenberg har många kvinnliga politiker i Finland valt att inte kalla sig feminister därför att de anser att det tynger ner deras profil och tar uppmärksamhet från sakfrågorna.
– Jämställdhetsfrågan är en viktig demokratisk fråga, att kvinnor är representerade i olika partier oavsett vad de står för. Men det räcker inte att vara kvinna. Feminism är en samhällsanalys och också en feministisk man kan komma fram till samma resultat.
Finns det feminister i finländsk politik?
– Bland de yngre politikerna har till exempel Li Andersson (VF) en feministisk analys. Också inom De gröna och på den borgerliga sidan inom SFP kan man hitta en och annan feminist.
Rosenberg säger också att partiledarna Paavo Arhinmäki (VF) och Ville Niinistö (Gröna) har jämställdhetstänk, men att det skulle kunna synas lite tydligare.
Svensk forskning visar att fler kvinnor som beslutsfattare påverkar också politikens innehåll. I kommunfullmäktige tenderar kvinnor att prioritera skola och omsorg medan män jobbar för hård infrastruktur.
Tiina Rosenberg tror att finländsk politik skulle se annorlunda ut om kvinnor hade mer makt.
– Vi kanske skulle ha humanare invandringspolitik och ett mer familjevänligt klimat med arbetstidsförkortning och möjligheter till barnomsorg. Vi skulle också ha större utbud av hyresbostäder.
Avdelningen vuxna män
Riksdagsledamot Jukka Kärnä (SDP) är en av dem som starkast backar upp Antti Rinne för SDP:s ordförandepost.
– Framför allt avdelningen "vuxna män" känner att de inte kan identifiera sig med partiledningen i dag.
Också SDP:s 27-åriga vice ordförande Eero Vainio säger att Antti Rinne skulle vara en bra ordförande, även om han inte officiellt hör till Rinnes anhängare.
Enligt Vainio spelar det ingen roll om ordföranden är en kvinna eller man, och han anser att det är dumt att göra valet till en könsfråga.
– Vi har haft den här debatten i Finland för länge sedan, och politiken är redan i dag väldigt jämställd och könsneutral. Det är inte könstillhörigheten som avgör.
Däremot anser Vainio att Rinne har bra förståelse för arbetslivet och näringsstrukturen.
Kvinnliga kandidater efterlyses
Kvinnor brukar rösta ungefär lika mycket på manliga och kvinnliga kandidater, medan män oftast ger sin röst till män.
Elina Grundström tror att det finns många rörliga kvinnliga väljare som letar efter rätt kandidat. Hon tror att de kan få en viktig roll redan i nästa års riksdagsval.