Tillgång till vård är en grundlagsenlig rätt
Vill Finland följa sin egen grundlag och internationella människorättsfördrag måste papperslösa få bättre tillgång till vård. Bäst uppfylls kraven om de papperslösa får samma tillgång till vård som alla andra, fastslår THL i en färsk rapport.
Följer man den politiska debatten i till exempel Helsingfors kunde man tro att de papperslösas tillgång till vård är en nationalekonomisk fråga av rang. En färsk rapport från Institutet för hälsa och välfärd, THL, har för första gången kartlagt saken, och visar att det knappast handlar om någonting som välter statsbudgeten: utökas vården ökar kostnaderna med 290 000-800 000 euro per år per tusen papperslösa, beroende på hur omfattande vården blir.
Enligt samma rapport är antalet papperslösa i Finland 1 000–1 500, men det exakta antalet är omöjligt att veta. Tidigare har de antalet uppskattats till över 3 000, då också asylsökande missvisande räknats in i statistiken.
För tillfället har de papperslösa i Finland bara rätt till brådskande vård, förutom i Helsingfors där rättigheterna sedan årsskiftet utökats till att också gälla vård av gravida, föderskor och barn under 18 år.
– Jämför man den nuvarande situationen med förpliktelserna i de internationella fördragen om mänskliga rättigheter finns här en liten obalans. För att rätta till den behövs ändringar i lagstiftningen, konstaterade forskningsprofessor Ilmo Keskimäki på THL när rapporten överlämnades till omsorgsminister Susanna Huovinen i går.
Bäst tillgodoses kraven på jämlik tillgång till vård om alla får full rätt till vården, konstateras i rapporten. Då skulle de papperslösa ha samma tillgång till vård som kommuninvånarna. Men arbetsgruppen ger också alternativen B och C, som innebär mer begränsade rättigheter.
- Det finns ungefär 1 000–1 500 papperslösa eller därmed jämförbara personer i Finland. Hit räknas också bland annat de tiggande romerna från Rumänien och Bulgarien, eftersom många av dem saknar sjukförsäkring och tillgång till hälso- och sjukvården.
- Den brådskande vården av papperslösa kostar för tillfället ungefär 400 000 euro om året på tusen personer.
- Om de papperslösa får rätt till full vård beräknas det kosta 1 200 000 euro, om de får samma rätt till vård som asylsökande 950 000 euro och, om rätten till vård begränsas till gravida, föderskor och barn, 690 000 euro per år per tusen personer.
I modell B får de papperslösa samma rättigheter som asylsökande, det vill säga förutom brådskande vård också sådan vård som vårdpersonalen anser nödvändig. Hit hör till exempel mödrarådgivning och vård av kroniska sjukdomar. Modell C motsvarar den modell som Helsingfors infört.
Politiskt knepigt
Omsorgsminister Susanna Huovinen ville inte i går ta ställning till alternativen och därmed föregripa diskussionen – men uppmanade i stället de församlade att läsa mellan raderna.
– Alla måste garanteras jämlika mänskliga rättigheter. Tar vi människorättsförpliktelserna på allvar måste vi helt enkelt ordna den här saken.
Politiskt kan vården av de papperslösa ändå bli en svårare fråga.
– Inte för mig. Jag har jobbat mycket med människorättsfrågor och känner till förpliktelserna. I första hand är det här en människorättsfråga, men dessutom är det en folkhälsofråga med tanke på till exempel vaccineringsprogram och smittsamma sjukdomar. Men det här är inte Huovinens regering, och andra måste också få delta i diskussionen.
Och när de papperslösas rättigheter ställs mot nedskärningar i kommunerna kan det vara svårt att öka på utgifterna aldrig så lite.
Huovinen är ändå förundrad över tonen i diskussionen.
– En del verkar tycka att det här inte är vårt problem, att ansvaret vilar på de papperslösa själva, som ofta är mycket utsatta och befinner sig i en väldigt svår situation. Jag förstår inte heller fokuseringen på oron över att vården skulle vara något slags dragplåster, som skulle göra Finland attraktivt för illegal invandring.
I Nederländerna och Frankrike har de papperslösa i dag samma rätt till hälso- och sjukvårdstjänster som alla andra. Men det finns ingenting som tyder på att det skulle ha ökat den illegala invandringen.
– Man har försökt utvärdera den här frågan i många länder, senast i Sverige. Men man har inte funnit någon evidens som stöder teorin. Men det är klart att det kan finnas enskilda människor som det har en betydelse för, säger Keskimäki.