Ryska minoriteten har slutat vara rädd
Det går ingen större nöd på den ryskspråkiga minoriteten i Finland i dag. – För tio år sedan var ryssarna rädda för att tala ryska på Helsingfors gator. Nu hör man ryska överallt. Finland har förändrats, säger Jekaterina Tanttu, som flyttade till Finland för tio år sedan.
Jekaterina Tanttu och Sergej Leonov är överens: ryskspråkiga i Finland har det rätt bra i dag, förutom på ett område där inga framsteg tycks ske: arbetsmarknaden. Hög utbildning och språkkunskaper garanterar ingenting.
– Men det gäller inte bara ryskspråkiga utan alla med invandrarbakgrund. Arbetsgivarna vill att alla i teamet ska tänka lika, ha samma humor och samma mentalitet, säger Leonov.
Att Leonov talar en god finska och har stor arbetserfarenhet på sitt område har inte hjälpt honom. Efter att han skickat runt sin cv till alla arbetsgivare han kunde hitta i sin bransch, men inte en enda ens velat träffa honom för en intervju, startade han eget. Nu har han ett litet tryckeri i Helsingfors.
– Det är enklare så, säger han.
Jekaterina Tanttu har hört många liknande historier, men hon vänder på resonemanget en smula.
– I Finland talar man ofta om att någon är överkvalificerad. Det här är ett problem för ryskspråkiga högutbildade, som inte får mindre kvalificerade jobb även om de kunde vara en bra inkörsport till språket och kulturen.
Å 2008 skrev Tanttu en rapport för minoritetsombudsmannen om de ryskspråkiga i Finland. Då fanns ännu inte mycket information eller service på ryska. Nu är det annorlunda: det finns ryskspråkiga tjänstemän inom till exempel arbetskraftsbyråerna och socialservicen, medieutbudet på ryska blomstrar och information på ryska går att få på många områden.
Så är de ryskspråkiga också den största gruppen bland dem som talar ett främmande språk: drygt 60 000.
Främling i eget land
Tanttu är själv född och uppvuxen i Estland av ryska föräldrar. Också i sitt hemland har Tanttu upplevt att hon inte riktigt hör till.
– Jag var nyligen två månader i Estland, där jag har mina gamla vänner och ett stort nätverk. Men då jag funderar på om jag skulle flytta tillbaka känner jag ändå att nej, hellre är jag främling i Finland än främling i mitt eget land.
Estland kunde ha skött sina egna minoritetsfrågor bättre.
– Visst förstår jag ju att Estland värnar om sitt språk och sin kultur, men det får inte vara så att modersmålet påverkar dina möjligheter att få studieplats eller arbete, säger Tanttu.
Tanttu håller ändå fast vid sitt estniska pass, men tycker att det ryska lagförslaget om att underlätta för ryskspråkiga i de forna Sovjetrepublikerna att ansöka om ryskt medborgarskap är okej.
– Om lagen skulle göra det enklare för enskilda människor i grannländerna att ansöka om medborgarskap, så varför inte? Det skulle säkert underlätta för många som har rötter och släkt i Ryssland.
Efter att Sovjetunionen upplöstes finns det dessutom många som fortfarande inte har vare sig pass eller egentligt medborgarskap.
– Min bror till exempel. Han är egentligen inte medborgare i något land alls.
I Sergej Leonovs ådror flyter såväl ukrainskt som vitryskt blod, även om passet är estniskt. Så fort det går tänker han lämna in en ansökan om finländskt medborgarskap.
Något ryskt pass är han inte intresserad av. Och krisen i Ukraina, vill han understryka, handlar inte om minoritetsfrågor. Däremot kan den förorsaka problem för de ryska minoriteterna i framtiden, oberoende av om de hade det förut.
– Jag är rädd för att Kreml nu utnyttjar situationen på Krim. Det är inte bra för ryssarna i grannländerna, då det kan leda till att de bemöts med ökad misstro.