Finland minns Stalin "med värme"
När den sovjetiske diktatorn Josef Stalin dog den 5 mars 1953 fylldes Hufvudstadsbladet av artiklar som beskrev honom i hyllande ordalag. Mannen som så när krossade Finland under två på varandra följande krig visade, enligt president Paasikivis kondoleansbrev som kunde läsas på HBL:s första sida, sympati och vänskap gentemot vårt folk.
Den självcensur i massmedierna och i politiska uttalanden som senare kom att kallas "finlandisering" är också tydlig i HBL:s ledare 7.3.1953:
"Det är med uppriktigt beklagande vi i Finland tar del av sorgebudet från Moskva. Ty vi har i generalissimus Stalin vant oss att se en oskrymtad vän av vår frihet och vårt oberoende, en uppfattning som icke rubbades av de förvecklingar vårt land på grund av världshändelsernas gestaltning blev indraget i. Vi erinrar oss med tacksamhet att jämväl Stalins namn återfinnes på det aktstycke, varigenom vår självständighet under det första världskriget bekräftades av den sovjetryska statsledningen. Och vi minns med värme den strävan generalissimus Stalin efter det andra kriget visade att akta detta vårt oberoende."
Stalin hade styrt Sovjetunionen i tre turbulenta årtionden: från 1920-talets konsolidering av sovjetmakten, genom trettiotalets industrialisering och politiska utrensningar, som oinskränkt diktator under "Det stora fosterländska kriget", och slutligen som en alltmer paranoid och isolerad envåldshärskare under efterkrigstiden.
Det terrorvälde som rådde i Sovjet under Stalins tid vid makten krävde miljontals liv. Uppskattningarna av hur många som avrättades, dog i fångläger eller svalt ihjäl i den av Stalins jordbrukspolitik förorsakade svåra hungersnöden i början av 1930-talet, varierar mycket. En del forskare talar om cirka fyra miljoner offer, medan andra nämner betydligt högre siffror: ända upp till 20–30 miljoner. Klart är i vart fall att Stalin hör till de tyranner som har mest blod på sina händer.
Också Finland fick som känt erfara Stalins hårda nypor. Sovjetunionens oprovocerade anfall på Finland under vinterkriget var tveklöst ett flagrant brott mot folkrätten. I fortsättningskriget lyckades Finland undvika ockupation under storanfallet sommaren 1944, men till ett högt pris. Krigsslutet innebar ytterligare prövningar med det stora krigsskadeståndet och ständiga hot från Kreml.
Det har sagts att Stalin hyste en viss beundran för Finland och de finska soldaterna. Att han skulle ha känt "sympati och vänskap" som Paasikivi säger, kan man kanske ändå ställa sig något tvivlande till.
Läs resten av tidningen från 7.3.1953 här.
Under 150 år har Hbl visat upp samhället omkring oss och de händelser och människor som har lämnat spår efter sig i historien. Här återger vi 150 historiska nyheter under jubileumsåret. Gå in på eHbl via dator, läsplatta eller mobil för att läsa de återpublicerade numren av Hufvudstadsbladet.
http://hbl.fi/historiska_tidningar