Finlandsryssar: Ukraina en politisk spelbricka
Varken Tanja Ljungqvist eller Katja Bashlovka tror att den ryska upptrappningen på Krim har sin huvudsakliga bakgrund i oron över den egna befolkningen där.
Finland har i dag en befolkning där över 60 000 pratar ryska som modersmål och precis som de flesta andra följer också de med blandande känslor skeendena i Ukraina och på Krim.
I Helsingfors betecknar Katja Bashlovka det ryska agerandet som en ockupation, med rötter i en historisk stormaktspolitik.
– Ryssland säger att man försvarar den ryska befolkningen på Krim men det är bara en ursäkt för stormaktspolitiken och Krim är bara en del av Vladimir Putins helhetspolitik. Det handlar också delvis om att den ryska regeringen har inrikespolitiska rädslor för att någonting motsvarande ska ske på hemmaplan, säger hon.
Hennes främsta känslor över att läget så snabbt eskalerat på det här sättet är sorg och förvåning.
– Det var överraskande att Ryssland så starkt reagerade på någonting som är Ukrainas interna affärer. Tyvärr stöder en majoritet av ryssarna de här åsikterna om att Ukraina är Rysslands bakgård, som man ska försvara. Det är en historisk åsikt som jag inte stöder.
Ingåbon Tanja Ljungqvist ser för sin del en situation som är oerhört komplicerad. Dels är Ukraina en spelbricka för större makter.
– Ur Ukrainas perspektiv är det beklagligt att Europa och Ryssland ska avgöra dess öde. När det gäller Krim ur ryskt perspektiv så har jag en viss förståelse för Rysslands agerande: man kan inte ur strategiskt perspektiv lämna hela den ryska flot- tan i Sevastopol.
Flottan nummer ett
Och även om den ryska befolkningen på Krim används i retoriken så tror Ljungqvist att det inte är människorna utan flottan som Ryssland i första hand vill skydda. Det betyder inte att hon inte anser att det finns fog för den ryska oron över befolkningen på Krim, och att beskydda dem anser hon är korrekt.
– När Sovjetunionen föll stack hundratusentals människor i väg och de räknades då som förrädare. Den tiden är förbi men Ryssland vill nu återta rollen som moderlandet och då ska man ta hand om dem som flyttat. När det gäller ryssarna i Estland har Ryssland inte gjort så mycket men det finns ryska medborgare i andra länder också och i det här fallet är de så många att det är Rysslands sak hur de blir behandlade. Men sedan är det en helt annan sak om Ryssland behöver angripa för deras skull.
Ljungqvist själv är oroad över de starka känslor som är i svang och jämför med Estland där den ryska befolkningen kommit i kläm när landet tagit avstånd från sin historia som en del av Sovjetunionen.
– Det är svårt att bara klippa av och det finns en risk för att motståndarna vill behandla den ryska befolkningen orättvist för det som hänt. Det finns så mycket hat som gått i arv när republikerna gått åt sidan från Ryssland, som följer med generationerna och orsakar ett behov av att förtrycka. Det är mänskligt att känslorna styr men vi måste komma ihåg att Ukraina, Vitryssland och Ryssland består av brödrafolk. Om alla bara ger tillbaka tar hatet aldrig slut.
Rysk kamp för Krim
När det gäller Ukraina frågar hon sig var Krim och den ryska befolkningen ska hamna utifall att Ukraina väljer Europa.
– Vart vill Krim höra? Och vad är konsekvenserna för ryssarna på Krim om området förblir en del av ett Ukraina som väljer Europa? Antagligen går det som i Estland där ryssarna får arbeta som städare och basarförsäljare. Fast jag tror inte Ryssland är redo att ge ifrån sig Krim utan man är beredd att gå ganska långt, om Ukraina väljer Europa.
Världens ilska mot Ryssland ser hon som obligatorisk.
– Man måste vara tillsammans på samma papper för att få tyngd. Men vilka skulle konsekvenserna på riktigt bli om Ryssland nonchalerar kritiken? Vilket eller vilka länder skulle tillsammans motstå Ryssland? Jag tror varken Europa eller USA skulle göra några fysiska ansträngningar.
I riksdagen har Jussi Halla-aho (Sannf) gjort ett skriftligt spörsmål som bland annat handlar om regeringen anser att det växande ryska intresset i Finland kombinerat med den ryska utrikespolitiska doktrinen och den nedskurna finländska försvarskapaciteten utgör ett potentiellt hot i framtiden som tarvar nya beslut om fastighetsaffärer, säkerhetspolitiska lösningar och mer pengar till försvaret. Hur kommenterar du det?
– Oj, nej. Jag tycker verkligen inte att vi ska dramatisera det här till något mer än vad det är.