Förbudet mot sexköp blir inte av
Stödet inom regeringen räcker inte för att gå vidare med ett totalförbud mot sexköp. I stället bereder Justitieministeriet en lagskärpning, så att också en sexköpare som borde ha misstänkt koppleri eller människohandel kan dömas.
Att nuvarande lag mot sexköp inte fungerar råder det samstämmighet om inom regeringen. Då utredningen om hur lagen fungerat blev klar i höstas, sade justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) att det behövs ett totalförbud mot sexköp för att komma åt människohandeln.
42 domar
- Under åren 2006–2013 har polisen fått kännedom om 379 fall där en person som varit föremål för sexhandel utnyttjats i prostitution.
- Domstolarna har behandlat åtal mot 49 personer.
- Tingsrätterna har dömt 42 personer, antingen för utnyttjande av en person som är föremål för sexhandel, eller för försök till det.
- Böter enligt ordningslagen för köp eller försäljning av sexuella tjänster har utdömts i 106 fall under åren 2003–2011, och då har största delen av böterna gått till de prostituerade, inte köparna.
- Statistiken är från Justitieministeriets rapport, Utredning av hur väl förbudet mot sexköp fungerar, av Johanna Niemi och Jussi Aaltonen i september 2013.
Så blir det inte, åtminstone inte under den här regeringsperioden.
– Jag är besviken och hade hoppats på ett större ansvar, eftersom det finns tydliga belägg för att lagen inte fungerar. Men jag ser det som min uppgift att få fram ett förslag som kan gå igenom, och som ändå är bättre än vad vi har i dag, säger Anna-Maja Henriksson till HBL.
Lägre tröskel för bevis
Justitieministeriet kommer nu i stället att bereda en lagändring som ska sänka beviströskeln, så att det räcker om de yttre kännetecknen är sådana att köparen borde ha misstänkt människohandel eller koppleri.
Förslaget ska nå riksdagen i höst, efter en remissrunda.
Enligt utredningen från i höstas av Johanna Niemi och Jussi Aaltonen har nuvarande lagstiftning lett till att sexhandeln maskeras som frivillig eller som ensamföretagande också då det finns människohandel eller koppleri i bakgrunden. Dessutom har det varit svårt att bevisa att köparen vetat eller misstänkt det.
– I dag utgår lagen från att åklagaren måste bevisa det, i andra fall än när offret varit minderårigt, och det är klart att väldigt få erkänner vad man visste eller misstänkte. Tanken är det ska räcka om de yttre omständigheterna är sådana att sexköparens klockor borde ha ringt.
Henriksson tror att ändringen kan ha en viss avskräckande effekt.
– Hittills har en köpare kunnat tänka att det ändå är omöjligt att bevisa vad man varit medveten om. Så ändringen kan ha en avskräckande och förebyggande effekt, fast effekten hade varit ännu större med ett totalförbud.
Ger inte ändringen också ett stort utrymme för tolkning?
– Allra tydligast ur polisens och åklagarnas synvinkel hade det ju varit med ett totalförbud, därför har jag förespråkat det. Men nu vill jag gå så långt det finns förutsättningar att gå med den regering som nu sitter, säger Henriksson.
Inom regeringen var det två partier, SFP och KD, som stödde ett totalförbud av sexköp. De övriga partierna är splittrade i frågan och har inte stött det.
"Polisen borde tänka efter"
I rapporten från i höstas framgår också att de böter som getts för gatuprostitution inom ramen för ordningslagen drabbar dem som säljer sex oftare än köparna. Av 106 sådana fall har majoriteten av de prickade varit de prostituerade, inte torskarna.
Enligt Henriksson skulle det ha funnits skäl att öppna ordningslagen och lätta på situationen för de prostituerade.
– Men just nu finns det inte tillräcklig politisk enighet och vilja att se på ordningslagen, säger Henriksson.
Hon kastar en kritisk boll till polisen då det gäller hur ordningslagen följs upp.
– Polisen borde fundera ordentligt på vad det beror på att man bötfäller dem som säljer tjänsterna många gånger om jämfört med dem som köper.
Frågan om polisens resurser har däremot inte varit någon politisk stötesten, säger Henriksson. Hon bedömer att den största utmaningen är kunskaperna att känna igen offer, och anser att polisen borde satsa ännu mer på identifieringen av offer och utredningen av människohandel.
Själva grogrunden för problemet är global.
– Det handlar om hur vi i Europa ska hjälpa dem som är utsatta. Om man ser på varifrån de här flickorna och kvinnorna kommer så är det från de fattigare europeiska länderna, ofta i hopp om jobb. De har kanske blivit lovade restaurangjobb och möter något helt annat. Därför måste vi skapa en opinion också bland ministrarna på EU-nivå.
– Men man kan inte heller gömma sig i väntan på EU, varje land har sitt ansvar.
Hennes mål är fortfarande ett totalförbud.
– Jag vill fortsätta jobba för att Finland inte ska bli ett land dit det lönar sig att komma och bedriva människohandel och göra pengar på att utnyttja unga flickor och kvinnor.