Missbrukarna grundade egen förening
Ani började använda droger redan i lågstadiet. I dag är hon 29 år och får substitutionsvård vid Diakonissanstaltens servicecenter på Munkholmen. Nu har hon och åtta andra grundat en förening som driver drogmissbrukarnas ärende.
Ani, 29, sätter sig vid pianot och ljuva toner flödar ut i mötesrummet på Diakonissanstaltens servicecenter på Munkholmen i Helsingfors. Hon ser fräsch och prydlig ut, inte alls som man kanske stereotypt inbillar sig att knarkare ser ut. När vi skakar hand beklagar hon sig över sin kalla hand. Orsaken är att hon börjat få abstinensbesvär, och opioidsubstitutet metadon som hon precis hällt i sig har ännu inte börjat verka. Ani är en av de 190 klienterna som dagligen besöker servicecentret. Själv har hon gått här i två år.
- 2012 sköttes omkring 6 000 klienter på sjukhus i Finland grund av drogmissbruk. Två tredjedelar av klienterna var 20–35-åringar. En tredjedel av klienterna var kvinnor.
- Omkring 2 400 klienter fick år 2011 opioidsubstitutionsvård. Många är blandmissbrukare. 74 procent hade använt droger intravenöst.
- Andelen dödsfall på grund av droger har ökat. Enligt statistikcentralens uppgifter från 2011 dog 197 personer på grund av droganvändning, 2010 var antalet 156.
- Enligt enkäten Hälsa i skolan 2013 som gjorts av THL hade 9 procent av åttorna och niorna åtminstone en gång testat illegala droger.
- Av första och andra årets gymnasieelever hade 13 procent och av eleverna i yrkeshögskolorna 21 procent testat illegala droger.
- Källa: Institutet för Hälsa och välfärd THL:s färska rapport om drogsituationen i Finland.
– Dels för att få substitutmedicin men också för det sociala. Här får klienterna uppmuntran av stödpersoner, kan delta i morgonyoga, bokcirklar, dans och psykoterapi. Jag spelar också i ett band tre gånger i veckan, säger Ani.
Men vägen hit har varit lång och svår. Redan i lågstadiet började Ani använda cannabis och alkohol.
– I högstadiet blev det amfetamin tre till fyra gånger i veckan och i övre tonåren körde jag ecstasy på ravepartyn. Sedan blev det opiater, som gav mig väldigt traumatiska upplevelser, berättar Ani.
Sedan 2010 har hon varit klient inom substitutionsvården och har sakta men säkert lyckats minska sin dos.
– Jag började med 120 milliliter metadon och är nu nere på 50 milliliter. Abstinensbesvären är fruktansvärda och man har symtom mycket längre än när man försöker bli kvitt heroin. Jag svettas, tappar aptiten och drömmer mardrömmar. Det är verkligen inget gratis nöje, jag vet folk som förlorat fingrar och fått mjälten förstörd på grund av det här, säger Ani.
Ani har märkt att klienterna på sistone blivit allt yngre.
– Det är skrämmande. Tidigare fanns en oskriven regel att man inte säljer droger till minderåriga. Nu verkar en förändring ha skett, det är fruktansvärt. De yngsta som kommer hit är kring tjugo och har då varit missbrukare i många år.
Missbrukarna vill utveckla vården
Substitutionsvården för drogmissbrukare började redan 1997 i Finland. Ända sedan början har frågan väckt debatt kring nytta och skador. Substitutersättningen för droger hör numera till vårdgarantin, men upplevs av många fortfarande inte som en del av den offentliga vården. Nu har drogmissbrukarna vid Munkholmens klinik grundat en egen förening, Korvaushoitolaiset ry, som för fram klienternas frågor.
– Klienterna inom substitutionsvården upplevde att de inte bemöts jämlikt och enligt principerna för den offentliga hälsovården. Vi vill själva vara med och utveckla vården, berättar föreningens ordförande Jari Jääpuro, som själv i elva år varit klient inom substitutionsvården.
Enligt Jääpuro skulle de som är opiatberoende segregeras utan substitutionsvården.
– Missbrukarna behöver inte längre skaffa knark genom att begå brott eller sälja sig själva. Det finns sådana som inte skulle vara vid liv utan substitutionsvården.
Enligt Ani har den nygrundade föreningen lett till att klienterna nu är nöjdare med vården.
– Tidigare fanns till exempel en princip om straff. Om någon betett sig illa fick den inte komma hit på ett tag. Klienterna upplevde det som för häftigt agerande. När de vet att de blir hörda tror de också mer på vården.
För Ani och de flesta andra gäller det att ta en dag i sänder. På frågan om vad som kunde få henne att åter falla för droger svarar hon:
– Jag kan till exempel inte inleda ett parförhållande. Om något skulle hända min familj, skulle jag också kunna få återfall.
Hon håller sig undan gamla knarkarvänner och har återfått vänskapen med sina gamla barndomsvänner. I framtiden hoppas hon att hon jobbar som med unga som behöver stöd.
– Något där jag kan utnyttja mina negativa upplevelser och få något positivt till stånd.