"Nationalstaternas Europa vore rena dynamiten"
EU-medlemskapets betydelse för finsk säkerhetspolitik består. Därför är det viktigt att kittet mellan länderna håller, säger Pertti Torstila, UM:s högsta tjänsteman.
– Om man med pacifist avser en person vars hjärta klappar varmt för freden men som inte är naiv så kan jag kanske kallas så säger Pertti Torstila, 68, statssekreterare vid Utrikesministeriet. Han avgår den sista februari med pension.
– Jag vill ju inte sluta men måste. Jag kunde gott ha fortsatt lite till, säger han och ser sig omkring i arbetsrummet på Sjöekipaget.
- Föddes: 13.2.1946 i Luonetjärvi.
- Familj: Gift, två vuxna barn, två barnbarn.
- Plock ur karriären: Statssekreterare vid UM 2006–2014, ambassadör i Sverige 2002–2006, chef för politiska avdelningen 1996–2000.
- Boken på nattduksbordet: Mahdoton menestys, Jorma Ollila.
- Intressen: Globala frågor, säkerhetspolitik, vingården i Pécs (favoritvinet ”en god väns vin” från de egna odlingarna), sång (sjöng under skoltiden bland annat med klasskamraterna Juhani Kaskeala, före detta kommendören för Försvarsmakten, och musikern Irma Tapio) och gitarrspel (akustisk). Till favoritgrupperna hör The Kingston Trio.
Mycket har han redan städat ut men kvar på väggen mittemot hans skrivbord hänger världskartan kvar.
– Jag visste väldigt lite om stora världen innan jag åkte till Cypern som fredsbevarare 1967. Under det året jag tjänstgjorde där vaknade intresset.
Officerssonen började studera politisk historia men jämsides med detta också juridik vid Helsingfors universitet.
Under KSSE:s fana
Torstila blev politices magister 1970 och samma år tillträdde han sin förs-ta tjänst vid UM. Han har byggt på sina studier vid École Nationale d’Administration i Paris 1980–1981 och varit ambassadör i Wien/KSSE 1989–1992, Ungern och Kroatien 1992–1996 och Sverige 2002–2006.
Men det var den europeiska konferensen för säkerhet och samarbete i Europa 1975, KSSE, som blev språngbrädan. Nedrustningens diplomati kom att prägla åren som följde.
Etiken viktig
När Torstila började hette utrikesministern Väinö Leskinen. Sedan följde ytterligare femton. Bland de fem presidenter han har upplevt har han en favorit: Martti Ahtisaari.
Varför just han?
– Därför att jag på nära håll i Belgrad hade möjlighet att se hur en mästare fungerar. Man kan läsa böcker och gå kurser men en del människor har helt enkelt en medfödd förmåga.
Torstila tänker då på Ahtisaaris agerande under kriget i det forna Jugoslavien och i synnerhet förhandlingarna med Slobodan Milosevic, Jugoslaviens president, under ett intensivt dygn i Belgrad i början av juni 1999.
Torstila har tidigare beskrivit hur Ahtisaari benhårt stod fast vid sin linje, men också visade Milosevic den respekt denne hade rätt att förvänta sig på grund av sin formella ställning.
I övrigt är han noga med att undvika en strikt rangordning.
Under Urho Kekkonens tid var ju svängrummet begränsat jämfört med vad det är i dag. Och kanske man kunde ha fattat vissa beslut lite snabbare under 1980-talet, säger han.
– Vi hängde inte riktigt med i händelseförloppet. Men å andra sidan är det alltid lätt att vara efterklok.
Den oundvikliga frågan om Natomedlemskap och Finland måste ställas.
– Visst har jag en klar personlig åsikt. Men den tänker jag inte avslöja i offentligheten. Det är viktigt att hålla isär politikerjobbet och tjänstemannens uppgift. För trovärdighetens skull.
Exambassadören Markus Lyra sade i en intervju för Arbetarbladet att han är för ett finländskt Natomedlemskap. Hur tänker du göra efter den 1 mars?
– Min åsikt håller jag för mig själv också efter det.
Via regionerna (tillbaka) till kärnan
Historielösheten bland de yngre bekymrar honom.
– Det finns två generationer finländare som har vuxit upp efter kriget. Många har aldrig upplevt Sovjet- unionen och tar det nya Ryssland för givet samtidigt som utvecklingen i Ryssland ger anledning till oro.
När det gäller EU tror Torstila att utvecklingen går via regionalt samarbete, inklusive det nordiska. Han tror inte på konfrontation, däremot på spelregler.
– Finland har alltid utgått från att överenskomna regler följs. Då ska man kunna räkna med solidaritet. Men om en medlem har struntat i reglerna och sedan klagar över bristande solidaritet hos de andra blir det fel.
För Finland är det livsviktigt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv att EU håller ihop.
– Om det sker en återgång till nationalstatsidealismen är det dynamit för Europa, säger han och skakar på huvudet.
Frågar man vanliga väljare vad de tycker är det bästa med euron är ett av svaren att man inte behöver växla valuta när man åker till Spanien. Finns det ett lika lättfattligt argument för resten av politiken?
Frågan har ställts förr till politiker och tjänstemän men aldrig har svaret kommit så snabbt och så säkert som nu:
– Freden, säger Pertti Torstila.
Och det är övertygelse i rösten.
Projekt, vingård och gitarr
På fredag går Pertti Torstila ut genom UM:s dörr för gott efter 43 års tjänst. Men sitt intresse för säkerhetspolitik och globala frågor har han inga som helst planer på att släppa taget om.
– Jag räknar med att kunna ägna mig mer åt specifika frågor, som till exempel klimatförändringen. Jag kommer också att fortsätta samarbeta med Ahtisaari och CMI.
Vingården i Ungern och ett livslångt intresse för sport, sång och gitarrspel blir de andra ingredienserna i Pertti Torstilas nya karriär.
Pensionering verkar nämligen föga förenligt med framtidsplanerna.