Många faror innan dykarna har bärgats
Kropparna av de två finländska dykarna som dog i Norge kan i bästa fall bärgas inom några dagar. I värsta fall aldrig, säger det räddningsteam som ska utföra uppdraget.
PLURDALEN Det är en karg och ogästvänlig terräng runt det läger som slagits upp vid mynningen till grottan i Plurdalen där de två finländska dykarna miste livet för två veckor sedan.
Området, som kallas Steinugleflåget, är avspärrat och det enda som antyder var själva grottöppningen ligger är en röd ryggsäck och en stig som ringlar sig fram i snön mot öppningen. Härifrån är det ännu en bra bit ner genom berget till den del av grottan som är vattenfylld, närmare bestämt 250 meters klättring och ett höjdfall på nästan 100 meter längs svårforcerade tunnlar.
- Olyckan där två finländare dog skedde i Jordbrugrottan utanför Mo i Rana i Norge den 7 februari. De två ingick i en grupp på fem dykare, varav tre klarade sig med livet i behåll.
- Finländarnas plan var att i två grupper dyka från den ena öppningen Plurakällan till Steinugleflåget och tillbaka. Dödsolyckorna skedde på väg till Steinugleflåget på 110 meters djup.
- De dök med hjälp av rebreather-utrustning, en andningsapparat som återanvänder andningsgasen helt eller delvis. Dykningen en väg var tänkt att ta fem timmar.
- Jordbrugrottan är en vattenfylld grotta som är mycket populär bland sportdykare. Av dykarna är det bara en handfull som tar sig så djupt ner som finländarna eftersom det är en tuff dykning.
Ytterligare 110 meter ner i djupet, en sträcka på 300–400 meter, tros kropparna ligga. Det är dit räddningsdykarna ska ta sig, en oerhört krävande och farlig bärgning.
Mark Dougherty, som är chef för dykarteamet, säger visserligen i en första kommentar för HBL att operationen "inte är så farlig", men vid närmare eftertanke reviderar han sin ståndpunkt.
– Det är en ganska farlig operation. Men den är inte omöjlig och jag räknar med att vi ska få upp dykarna. Det finns risker, men det handlar om att planera saker noggrant så att man minimerar dem. Nu handlar det väldigt mycket om säkerhet.
Vad är farligast?
– Det farligaste är det kalla vattnet. När man dyker djupt i mycket kallt vatten, två grader, blir det kritiskt om något går snett.
Men det finns utrustning som dykarna har med sig och som kan ge värme. Räddningsteamet har också upprättat en bas i en luftficka dit dykare kan ta sig i nödfall.
Tre djupdykare
Det är tre dykare från England som ska utföra det svåraste uppdraget, att gå ända ner till 110 meter. Till sin hjälp har de tre dykare från Oslos räddningsväsende som ska fungera som support på högst 30 meters djup.
– De brittiska dykarna är helt i världsklass. Sådana hittar man inte var som helst, säger polisens insatsledare Sturla Storrø.
Två av de engelska djupdykarna var med också 2006 och bärgade en norrman som omkom i samma grotta. Han låg på 90 meters djup.
– Det här är betydligt mer krävande. Dels för att kropparna ligger djupare, men också för att de ligger på en plats som är oerhört svårforcerad, säger Sturla Storrø.
Å andra sidan säger Mark Dougherty att teamet den här gången har erfarenhet av grottan, vilket är en klar fördel. Dougherty var chef också över räddningsteamet 2006.
Kommer ni att få upp kropparna?
– Jag är ganska optimistisk, men innan vi har varit nere och sett hur det ser ut kan vi inte säga något säkert. Det finns inga garantier för den här typen av jobb.
Polischefen Sturla Storrø vill också varna för det värsta tänkbara scenariot, att riskerna blir för stora. Då avbryts operationen och kropparna får ligga kvar. Men går allt väl räknar räddningsteamet med att de ska kunna tas upp om en vecka. Det första dyket är planerat till i dag, alternativt i morgon.
Svårforcerade grottor
Operationen är inte över när kropparna har lyfts ur vattnet. När man väl nått ytan ska de dessutom tas upp längs den 250 meter långa och svårforcerade torrlagda tunneln, som är full av stenrösen, till Steinugleflåget.
Olycksgrottan har två ingångar, Steinugleflåget och Plurakällan, så det hade varit möjligt för räddningsteamet att använda sig av den andra ingången. Men då hade sträckan fram till den förmodade platsen för kropparna vuxit till 1 800 meter och dykarna hade varit tvungna att gå ner ända till grottans djupaste punkt på 130 meter för att nå dem.
Finländarna startade sin ödesdigra dykning just vid Plurakällan och deras mål var att ta sig fram till Steinugleflåget och sedan tillbaka. Men bara tre av de fem som ingick i teamet klarade sig.
Trots dödsolyckorna i Jordbrugrottan är det ingen som förespråkar att den ska stängas och någon sådan debatt pågår inte heller i Norge. Motiveringen är bland annat att då skulle man också tvingas stänga andra ställen där extremsporter utövas.
– Personligen tycker jag inte att man ska stänga grottorna, säger Sturla Storrø.