Unga forskare drabbas hårt
När forskningsbidragen minskar kan unga forskare inte lita på att de har en forskarkarriär. Om universiteten inte har egna pengar eller forskargrupperna är stora är det svårt för unga, lovande forskare att hålla sig framme.
– En motreaktion blir att några utlovas en karriär medan många unga forskare ansöker om pengar från stiftelser. Stiftelsefinansiering gäller mestadels bara för ett år. På ett år hinner en ung forskare inte göra mycket för att förbättra sin egen konkurrenssituation. En forskare behöver tid och kontinuitet vid sidan av en god idé. För att hitta något större krävs åtskilliga år speciellt inom humaniora och samhällsvetenskaper, säger professor emeritus Jorma Sipilä, chef för Finska Vetenskapsakademien.
Sipilä ser en lång trend där Finland strävat efter att vara ett ledande forskarland, där universiteten fått pengar uttryckligen för att utbilda ett stort antal doktorer. Nu när samhällsekonomin inte är i skick fungerar detta inte längre.
Nokias framfart på 90-talet har starkt påverkat situationen. Nokia hade höga förväntningar på att våra universitet skulle bidra till Nokias framgång. Då vidgades forskningen så mycket det gick och finansiering av tekniskt kunnande ökade. I Finland har det funnits flest forskare i hela världen i förhållande till befolkningsmängden, konstaterar Sipilä.
– Nokia ordnade pengar för staten som skulle användas till utbildning, forskning och produktutveckling. Sedan när industrin råkade i utförsbacke blev den här strategin en stor källa till problem. Här kan man säga att storpolitiken har spelat in. Utbildningsnivån höjdes så mycket att man i vissa kretsar frågade "Har ni faktiskt bestämt att alla lågutbildade i Finland är invandrare?".
Men det räcker enligt Sipilä inte med utbildning om produktionskostnaderna är för höga. Man kan flytta fabriker till länder med tillfredsställande utbildningsnivå och billig arbetskraft som Kina.
– Redan år 2000 rådde jag ingen ung student till fortsatta studier eftersom det började se ut som om Finland producerade så många doktorer att allas förväntningar inte kunde uppfyllas. Nu finns ingen snabb väg ut ur detta, men universiteten har minskat på rekrytering av doktorander och väljer noga ut dem som fortsätter med forskning.