"Förändring kräver ett öppet sinne"
För konstnären och coachen Marie D. Tiger Mikkonen är förändring varken något nytt eller skrämmande, hon har gått igenom många i sitt liv. Nu hjälper hon andra att med konstens hjälp våga möta förändringar.
När jag kommer ut till Marie D. Tiger Mikkonens mottagning i Svedängen i Helsingfors för att tala om förändringar visar det sig att hon är mitt uppe i en själv. Hon är i och för sig van vid förändringar, en av de största var när hon i gymnasiet åkte till Schweiz som utbyteselev och där hittade sin egen väg som senare skulle leda fram till ett liv som konstnär och coach.
– I Schweiz fick jag vara jag och där var konsten det gemensamma språket. Här hemma hade konst varit något underligt. Efter det vågade jag söka till Finns folkhögskola för att ägna mig åt konst i ett år, något som till exempel min pappa motsatte sig.
På den vägen är hon. Konsten har burit genom livet, hon har gått på konstskola och utbildat sig till socionom, jobbat som grafiker och nu vägleder hon andra människor genom konsten. Valet stod mellan att bli konstterapeut eller coach, men det blev coachningen som vann eftersom det i den finns en drömaspekt.
- Bor: I Helsingfors.
- Yrke: Coach och konstnär.
- På fritiden: Tillbringar tid med barnen, spelar basket och är i parker med dem. Har ädelstenar som specialintresse.
- Motto: ”Jag har aldrig kunnat komprimera det, men jag tror på att vi skapar våra liv och att det är tryggt att uttrycka det som finns inom oss.”
- Bloggar på: mariedtiger.com
– Jag har alltid haft stora drömmar och jag vill jobba med människor som drömmer om något. När en klient kommer hit gör vi först en bild utifrån klientens egna impulser och tankar. Bilden blir som personens livssaga och via samtal kan klienten komma till insikter om sitt eget liv. Det möjliggör förändring.
Kreativitet är som att älska
Människorna som kommer till Marie Mikkonen är öppna för förändring, vilket också innebär att de är beredda att öppna sig för något nytt. Ofta drömmer de om att förändra något väsentligt i sina liv, eller så har de ofrivilligt ställts inför en förändring. En del vill byta jobb, andra har blivit lämnade.
– Jag upplever att det finns en längtan efter något och jag upplever att jag som coach hjälper människor att hitta tillbaka till något väldigt naturligt, till kreativiteten. Jag tror att alla är kreativa. Det är som förmågan att älska: alla har den, men den kan låsa sig. På samma sätt kan man tappa kontakten med kreativiteten. Det är som om något skulle frysa till is. Kreativitet i sitt naturliga tillstånd är något rörligt. När den genom olika blockeringar blir statisk, då tror man att den inte längre finns.
Hon beskriver kreativiteten som en blandning av det intuitiva och det rationella.
– Ofta ställer vi fantasin och förnuftet mot varandra, men jag tror att det är ett missförstånd. Det kreativa är både det unika och det praktiska.
Inifrån eller utifrån
En förändring kan vara frivillig och komma inifrån, eller vara ofrivillig och komma utifrån.
– Förändringsbehovet har ofta kommit mycket tidigare, i båda fallen. Coacher brukar säga att det är barmhärtigare när förändringen kommer inifrån. Det är bättre att vilja förändring än att tvingas till den utifrån, då är det en massa andra saker som blandas in i den, som sorg och förlust.
Vid en ofrivillig förändring måste man vara i kontakt med sina känslor för att få tillbaka handlingskraften och se de egna behoven.
- Detta är första delen i en serie om människor som radikalt vågat ändra riktning i livet.
- Nästa del om en vecka.
– Det börjar med att man låter sig känna allt det som man är, att ge sig hän. Ofta är vi rädda för att känna efter på riktigt. Om man till exempel blir lämnad pendlar ens känslor mellan att den andra personen är den värsta på jorden och den ljuvligaste, men då man låter alla känslor komma fram och lyssnar till dem är det inte längre så svartvitt, man känner hela spektrumet.
Offer eller skapare?
Det svåraste då det gäller förändringar är att våga stå ut med osäkerhet, säger Marie Mikkonen.
– Det borde vara en färdighet som alla skulle lära sig. Nu för tiden får vi bilden av att vi kan kontrollera allting, av till exempel välmenande föräldrar och i skolan. Hemskt få vuxna talar till exempel om för sina barn att vi inte kan veta vad morgondagen för med sig. Å ena sidan ska vi inge barnen trygghet, men å andra sidan är ju barnen bra på att leva i nuet och den närvaron leder vi ofta bort barnen ifrån.
Förändring handlar alltså om att våga vara i nuet, att lita på "den inre auktoriteten" som Marie Mikkonen säger.
– Vi har alla en inre auktoritet och om vi har förmågan att lyssna på den blir vi aldrig offer, utan aktiva skapare. Då kan vi använda känslorna som kommer av motgångar: ilska, besvikelse och sorg, till att skapa något nytt. Offertänkandet utgår från att allt som händer alltid är beroende av omständigheterna eller någon annan, medan skapartänkandet utgår från att personen själv är en levande, kännande människa som skapar sitt liv utifrån nuet.
Att våga hoppa
Marie Mikkonen upplever processen bakom förändringen i flera olika steg. Först krävs det att förändringsbehovet kommer, antingen inifrån eller utifrån, sedan måste man släppa loss, kanske sörja, därefter acceptera. Tiden mellan att ett första frö till förändring har fötts till att man vågar ta det slutliga steget kan vara lång, det kan handla om år.
– Det sista steget, språnget, kan man få väldigt mycket hjälp med via coachning. Det där hoppet som man måste våga göra kommer någonstans mellan att man accepterat förändringen och att man verkligen aktiverar sig. Då behövs det ofta någon form av garanti eller trygghet, ett stöd som ger mod.
Själv har Marie Mikkonen hoppat många gånger. Den första var resan till Schweiz som 18-åring.
– Ett annat var att våga bli kär i den man som jag i dag är gift med, att jag vågade öppna mitt hjärta. Ett tredje var när jag blev färdig socionom från yrkeshögskolan och på dimissionen sa till Pena, min blivande man, att jag vet att jag är galen, men jag tror att jag skulle vilja söka till en konstskola. Han svarade: Så klart. Varje språng leder till ett nytt äventyr, en mera omfattande verklighet.
Öppen vision
Ett viktigt steg i en förändringsprocess är att lyssna på alla känslor som har att göra med visionen, målet man strävar efter. Det kan handla om en känsla man får, ett citat man stöter på eller andra yttre signaler.
– Visionen kan gärna vara diffus och flummig, den behöver inte vara realistisk, men det är bra att skriva upp den då man får den. Om man beskriver den för detaljerat kanske man låser sig för tidigt.
Olika former av motstånd brukar komma emot på vägen.
– Skam är en stor grej som kan finnas där och lägga krokben på vägen, om man tänker på vad andra ska säga eller är rädd för att andra blir arga på en. En förändring är att skapa något nytt, men för att kunna åstadkomma det måste man kunna visa upp det och tåla att bli sedd. Ofta väntar man också på trygghet utifrån, men det går att hitta ett tryggt utrymme i sig själv.
För många val
Den förändring som Marie Mikkonen själv är mitt uppe i är ännu något diffus, men hon har en vision om att sammanlänka konstnärskapet med coachningen och utföra dem i ett och samma utrymme, i en konstnärsateljé till exempel.
– Det började förra hösten, jag kände på mig att det var någon förändring på väg, jag brukar göra det. Jag frågade min man om han också kände det, och det gjorde han. Han frågade om jag ser isflaket, om man ser det, alltså nästa steg, då kan man hoppa. Men jag såg inget. Då började jag rensa ut en massa gammalt ur mitt liv. Jag är ganska radikal så jag rev gamla foton och papper, allt sådant som inte längre var väsentligt. Det är som att göra rent för förändring, att göra rum för nytt.
Följande steg är att lyssna på alla möjligheter och känna igen sådant som kan ha med den egna visionen att göra.
– Man måste våga släppa loss och kanske hoppa på lite galna saker som känns bra och kanske låta något gammalt ta slut. Men då måste man också våga vara i tomrummet som uppstår efter att man låter det som varit gå och låta det vara tomt en stund.
Orsaken till att folk i dag behöver hjälp av en coach för att våga förändra tror Marie Mikkonen beror på att vi har så oändligt många valmöjligheter.
– Förr fanns det en massa strukturer i samhället, i arbetslivet och i sociala relationer till exempel. I dag är det teoretiskt möjligt att göra vilka förändringar som helst, men vad finns det för stöd i förändringen? Det krävs en hel del inre styrka, självacceptans och självständighet för att våga möta förändringen tillitsfullt och med sinnesro.