Sommelieren som gör vatten till vin
Vanligt finskt kranvatten är av bästa kvalitet, tycker Europas första vattensommelier, Arno Steguweit från Tyskland.
Finns det något sådant som vanligt vatten? Nej, åtminstone inte för vattensommelieren Arno Steguweit, Europas första vattensommelier och expert på olika sorters vatten. I går besökte han Helsingfors för att inviga Sodastreams vattenbar i elektronikbutiken Verkkokauppa.
– Det är väldigt trist att vi ägnar vattnet så lite uppmärksamhet trots att vi dricker det varje dag. Jag tror att ointresset delvis beror på att samhället är så fokuserat på masskonsumtion. Vi tar oss inte tid att uppskatta det subtila i tillvaron, säger han.
Steguweit blev vattensommelier av en slump när han arbetade som vinsommelier på olika restauranger och hotell. På ett av hotellen hade man köpt in tiotals olika vattensorter, och det blev Arno Steguweits uppgift att smaka igenom dem och uttala sig. Då insåg han plötsligt att det faktiskt fanns märkbara skillnader.
– Jag började fundera på varför vi inte oftare tar oss tid att tänka på vilket vatten som passar olika situationer eller olika sorters mat? Men att ha långa menyer med vattensorter, som en del restauranger har, känns ändå lite onödigt, säger han.
Det lär finnas dyra "lyxvatten" som hämtas från glaciärer och isberg. Vad tycker du om det?
– När det gäller vatten har pris och kvalitet väldigt litet med varandra att göra. Vattnets pris utgörs mest av marknadsföring, transport och förpackning, säger han.
– Däremot smakar vatten annorlunda beroende på vilket slags markyta som sugit upp regnet. Man känner tydliga skillnader länder emellan. Men alla har sin smak och sina preferenser.
Salt, beskt och surt
Hur gör man då, när man smakar på vatten? Enligt Steguweit är det viktigaste att ha olika vatten att jämföra med. Dricker man bara en sort är det oerhört svårt att säga något alls om det.
I vinsmakning beaktas vinets aromer och färg, men inget av dessa finns i vatten.
– Nej, har vattnet färg eller arom ska du inte dricka det för då är det inte rent, säger Steguweit och skrattar.
I stället gäller det att känna efter hur vattnet beter sig i munnen. Ger det en trevlig förnimmelse i gommen eller är det beskt, rent av lite tungt att svälja? Man kan också känna svaga smaker av salt, beskt eller surt.
– Människan kan känna fyra olika grundsmaker: salt, surt, beskt och sött. Därtill kommer den asiatiska "femte smaken" umami. Men det är nog bara salt, surt och beskt som kan förnimmas i vatten. Vatten kan också till exempel vara lite hårt i smaken, eller ha smöriga toner, säger han.
Hur vattnet är lagrat har också betydelse. Att lagra vatten i plastflaskor är sällan en god idé, enligt Steguweit.
– PET-flaskorna är mjukare än vanlig plast. De kan "andas" och släpper in både dofter och smaker. Om du lagrar PET-vattenflaskor i en tobaksaffär får du tobakssmakande vatten efter bara några veckor. Det är också svårt att veta hur länge vattnet har stått lagrat. Den som utvecklat sitt smaksinne känner att vattnet börjar smaka sämre efter bara tre månader, men ofta lagras vattnet mycket, mycket längre än så, säger han.
Trots det är inte heller kranvatten alltid att föredra, tycker Steguweit som aldrig dricker kranvattnet hemma i Berlin.
Det finska kranvattnet faller honom ändå i smaken, friskt och klart som det är.
– Vilken lyx att detta kommer ur kranen var som helst. Kom bara ihåg att låta vattnet rinna en stund in- nan du häller upp det i glaset, då får du säkert friskt vatten som inte stått länge i rören, säger han.
Steguweit rekommenderar att dricka vatten svalt, men inte iskallt.
– Cirka 9–11 grader är lämpligt för kroppen. Dricker man för kallt vatten måste kroppen arbeta för att värma upp det. Och slopa iskuberna vilken dryck det än gäller – du kan aldrig vara säker på var isen kommer ifrån. Har du någonsin arbetat i ett restaurangkök undviker du dem garanterat, säger han och skrattar.