Gerillasoldaten som höll ut i 29 år är död
I 29 år efter att andra världskriget slutat fortsatte japanska Hiroo Onoda sitt gerillakrig på ön Lubang. Sent i torsdags dog han, 91 år gammal.
För Hiroo Onoda var heder allt. När han som ung underrättelseofficer år 1945 fick order att stanna på sin post och strida så var det var han gjorde – i 29 år efter att Japan hade kapitulerat. Onodas kamp på ön Lubang fortsatte, först med tre kamrater och sedan ensam efter att en av dem gett sig 1950 och de andra dödats 1954 och 1972.
Han överlevde på ris, bananer och genom att döda kor han stal av byborna. I sammandrabbningarna med de lokala invånarna dödade han ett trettiotal människor.
Hiroo Onoda vägrade tro på flygbladen som spreds över ön om att kriget var slut. Han vägrade tro på de högtalarbudskap där man försökte få honom att kapitulera. Han hade fått sina order och dem följde han.
Överräckte svärdet
I februari 1974 lyckades studerande Norio Suzuki upprätta pratkontakt med honom och då sade Onoda att han följer sina order tills officeraren som gett dem återtar dem. Studeranden kontaktade den japanska regeringen som letade rätt på major Yoshimi Taniguchi och sände honom till Filippinerna i mars 1974.
Först efter att Taniguchi beordrat honom att avsluta krigandet gav sig Hiroo Onoda. I sin många gånger lappade uniform steg han fram ur djungeln och gjorde honnör.
Bilar och skyskrapor
Han benådades av Filippinernas president Ferdinand Marcos och återvände som en hjälte till ett storligen förändrat Japan. Han hyllades av stora folkmassor och togs emot av sina åldrade föräldrar.
Men på 29 år hade det Japan han kände blivit ett helt annat. Materialismen gjorde honom desillusionerad.
– Det finns så många höga byggnader och bilar i Tokyo. Tv kan ju vara bekvämt, men det har ingen inverkan på mitt liv, sade han i en intervju en tid efter sin hemkomst, enligt New York Times.
En tid senare köpte han en boskapsfarm i Brasilien, men återvände efter några år för att grunda en frilufts- och överlevnadsskola i norra Japan. I en intervju 1995 sade han att han inte anser att han förlorat 30 år på Lubang.
– Utan den erfarenheten skulle jag inte ha det liv jag har nu, sade han till nyhetsbyrån AP, men medgav att han försökte få ut det mesta av sin tid.
– Jag gör allting dubbelt så fort som andra så jag kan kompensera för de 30 åren. Jan önskar att någon kunde äta och sova i stället för mig så att jag kunde jobba 24 timmar om dygnet.