Idyllen ska öppna för allt fler
Helsingfors stad vill se fler stråk för gång- och cykelvägar, badstränder och några nykomlingar i form av gamla hus i Lill-Mejlans. Problemen är ett par rara trähus och ett fuktskadat museum.
Lill-Mejlans är idyllen i skarven mellan Bortre Tölö och Munksnäs och en märklig mix där vackra gamla trävillor med burspråk, fönsterspröjsar och grönskande trädgårdar ligger granne med symbolerna för den högsta makten i riket. På var sin udde ståtar dels Talludden som är den nuvarande presidentbostaden, dels Ekudden som är ett minne över Urho Kekkonen, och mellan uddarna står villorna tämligen glest. I en stor del av dem bor människor, och några hus är kaféer eller till exempel i användning som rekreationscentral för äldre. Man räknar med cirka femtio hushåll och invånare i området.
- Detaljplaneringen av Lill-Mejlans går till stadsplaneringsnämnden på våren 2015.
- 20 januari klockan 18–20 har invånarna och andra intresserade tillfälle att säga sitt om planerna. Mötet hålls på rekreationscentralen i Lill-Mejlans.
- Mejlans villaområde har riksomfattande kulturhistoriskt värde och uppstod i slutet av 1800-talet.
- Namnet Mejlans har troligen sitt upphov i 1500-talet och storbonden Lasse Meijle.
Arbetet med att uppdatera detaljplanen för Lill-Mejlans är i gång och principen är att ingenting riktigt radikalt ska rubba ordningen. Men på stadsplaneringskontoret vill man bland annat främja och öka användningen av Lill-Mejlans som fritids- och rekreationsområde. Alltså att allt fler stadsbor, och turister, ska upptäcka möjligheterna i Lill-Mejlans.
– Meningen är att anlägga fler och bättre stråk för fotgängare och cyklister. Området bjuder på vackra vyer både längs stränderna och i skogs- och bergsterrängen. Vi granskar också möjligheten att förlänga Banan, gång- och cykelstråket, så att det löper förbi Villa Bjälbo och sedan utmed vattenbrynet och det branta berget till Lill-Mejlans, säger arkitekten Leena Makkonen på stadsplaneringskontoret. Tekniskt sett är det en krävande lösning som inte blir alldeles billig.
Till rekreationskonceptet hör också badbryggor och badstränder bland annat vid Maila Talvios park och invid Ekudden. Och i rekreationssyfte ska man även skapa fler odlingslotter.
Nygamla hus flyttar in
Lill-Mejlans är kulturmärkt och helheten ska inte rubbas, men på några tomter finns rum för några nya hus.
– Nya kan man inte kalla dem. Tanken är att man vid behov kan komplettera Lill-Mejlans med fyra gamla trävillor, till exempel hus som är rivningshotade och behöver flyttas annanstans ifrån. I Lill-Mejlans finns från förut byggnader som har sitt ursprung på annan ort, och en del har flyttats för inte så länge sedan, säger Makkonen.
Samtidigt utreder man möjligheten att uppföra helt nya bostadshus i kilen mellan Allergisjukhuset och Paciusgatan.
I Lill-Mejlans finns också några byggnader som orsakar huvudbry. Ett problem är Helsingfors stads konstmuseum från slutet av 1960-talet.
– Byggnaden fick fuktskador i källaren och mikroberna har letat sig in i konstruktionerna. Och för att inneluften är dålig lämnade konstmuseet byggnaden. Frågan är om man ska riva eller sanera. Vi utreder för tillfället, men några beslut om konstmuseets framtid finns ännu inte, säger avdelningschef Risto Heikkinen på lokalcentralen vid fastighetskontoret som förvaltar stadens fastigheter.
Leena Makkonen säger för sin del att man gärna ser att kvarteret kring konstmuseet också i framtiden används av kultursektorn.
Så finns två rara gamla trävillor som socialverket tidigare hyrde men som man inte längre har användning för. Villorna ligger strax öster om Talludden och är därmed rågrannar med president Sauli Niinistö. Det gör problematiken besvärlig och känslig.
– Dilemmat är att hitta nya användare som fyller de krav på säkerhet som presidentens kansli ställer. Det är en inte alldeles enkel ekvation att lösa. Vi kan varken hyra ut till vem som helst eller sälja till vem som helst, samtidigt som vi vet att det finns intresse för att köpa och renovera för till exempel boende, säger Nils Smeds som har hand om försäljningen av stadens gamla byggnader.
Och medan man funderar och sonderar alternativ står villorna och förfaller. Från 1880-talsvillan Päiväranta som ursprungligen hetat både Granvik och Björnvik, har man en vid och vacker utsikt över Fölisöfjärden, och den gamla köksträdgården ska inte vara svår att återuppväcka.
– Villorna har potential till nästan vad som helst, men i det här fallet kan man säga att allt inte är guld som glimmar, säger Smeds.
Men någon kontroll över villornas skick har staden av allt döma inte och åtminstone är Päiväranta redan ockuperat av någon. I januarikylan står ett fönster öppet och någon rör sig innanför men låter bli att ge sig tillkänna.