Splittring i Tunisien fortfarande tre år efter revolten
I dag är det tre år sedan Tunisiens diktator Zine El Abidine Ben Ali tvingades på flykt i den arabiska vårens allra första uppror. Landets väg mot demokrati kantas av konflikter mellan sekulära muslimer och de radikala islamister som var förbjudna under diktaturen.
SIDI BOUZID/TUNIS En grönsaksvagn i sten står uppställd på huvudgatan Boulevard Mohamed Bouazizi i staden Sidi Bouzid i Tunisiens inland. Statyn och gatunamnet är till minne av stadens mest kända invånare, Mohamed Bouazizi, den fattiga gatuförsäljare som hällde bensin över sin kropp och tände eld i mitten av december 2010 i desperat protest mot trakasserier från polis och myndigheter.
- I dag, på treårsdagen av Ben Alis flykt, väntas Tunisiens mycket försenade nya konstitution antas; ett viktigt steg för att få slut på krisen mellan islamister och sekulära partier i parlamentet.
- Samtidigt kommer Ennahda att lämna över makten till en tillfällig övergångsregering som ska leda landet fram till valet, som väntas hållas i sommar.
- Islams roll i den nya konstitutionen har varit hett debatterad. Kring nyår enades partierna om att islam kommer vara Tunisiens officiella religion men också att religionsfrihet ska garanteras och att landets lag inte ska baseras på islam.
- Åtta av tio tunisier anser att landet är på väg åt fel håll, visar en stor opinionsundersökning. Ekonomin, arbetslösheten och problem med säkerheten är några av de största problemen
Efter händelsen spred sig upproret i landet, och vidare i regionen. Den 14 januari 2011 flydde diktatorn Zine El Abidine Ben Ali till Saudiarabien och den arabiska våren var ett faktum. Sidi Bouzid har skrivit in sig i historieböckerna, men fattigdomen och arbetslösheten finns kvar.
Staden har också blivit spelplats för en konflikt som ställts på sin spets i Tunisien sedan revolutionen. Salafister och andra konservativa islamister som förföljdes och förtrycktes under Ben Ali har vuxit sig starkare i ett av arabvärldens mest sekulariserade länder. Under Ben Alis tid var salafisterna förbjudna, men nu är de med sina kraftiga skägg och långskjortor ett tydligt inslag i gatubilden i Sidi Bouzid. Det oroar Ines Zribi, 24, arbetsförmedlare och radiopratare i Sidi Bouzid.
– Salafisterna riktar in sig på människor som inte är så välutbildade, försöker övertala dem att åka till Syrien och slåss för jihad. Flera av mina studiekamrater från universitet har skaffat skägg, och blivit salafister. Sex av dem har dödats i Syrien. Det sker en radikalisering här och det är väldigt farligt.
Sedan det moderata islamistpartiet Ennahda vann valet 2011 har konflikterna om islams roll i politiken och det tunisiska samhället varit ändlösa.
Landet skakas av politiskt våld. I oktober försökte en självmordsbombare attackera ett hotell i turistorten Sousse och samma månad dödades sex soldater och två poliser i stridigheter med radikala islamister utanför Sidi Bouzid.
Under 2013 mördades de sekulära vänsterpolitikerna Mohamed Brahmi och Chokri Belaid. Dessa ouppklarade mord har lamslagit det politiska livet i landet. Regeringspartiet Ennahda har anklagats för att inte göra tillräckligt mot våldet och för att vara för släpphänt mot extremisterna. Oppositionen har krävt Ennahdas avgång. Regeringen har förbjudit och terroriststämplat den radikala salafiströrelsen Ansar al-Sharia, som de hävdar ligger bakom politikermorden.
Trakasserierna ökar
Samtidigt har det på senare tid dykt upp många vittnesmål om razzior och trakasserier mot religiösa center för salafister.
– Vi hade frihet, men bara för en tid efter diktaturens fall, säger salafisten Hamid, 37, som just kommit ut från moskén på Boulevard Mohamed Bouazizi.
– Ben Alis metoder är tillbaka och polisen har börjat komma efter oss igen. De kom tillbaka efter mordet på Mohammed Brahmi. De skyller våldet på salafister, men det stämmer inte.
– Där brukar poliser stå och anteckna vilka som går in i moskén, och ibland kidnappas folk av polisen, hävdar Hamid, och pekar över gatan.
"Barnsjukdomar"
Bakom ett massivt skrivbord på ett kontor i huvudstaden Tunis, fyra timmars körning från Sidi Bouzid, sitter Ennahdas grundare Rachid Ghannouchi. Han säger att Ennahda arbetar för att minska antalet moskéer som kontrolleras av salafister.
– Salafismen är en bred rörelse och vi har inga problem med majoriteten av dem. De salafister vi har problem med är de som försöker tvinga på sina åsikter på andra. Och de använder även våld.
Dessa personer använder inte moskén för att sprida fred, vilket är meningen med islam. Han avfärdar det våldet som drabbat landet under 2013 som barnsjukdomar.
– Vårt land har levt under diktatur i 60 år, där rädsla och våld var en del av samhället. Vi är i en övergångsperiod mot demokrati så det är ganska väntat att det sker en del incidenter.
Ennahda har kritiserats hårt för att försöka inskränka rättigheterna för kvinnor av bland andra den nobelprisnominerade bloggaren Lina Ben Mhenni, som blev en förgrundsgestalt i revolutionen genom sin blogg A Tunisian girl.
– Före revolutionen försökte feministiska organisationer arbeta för jämställdhet och få mer rättigheter. Nu måste vi kämpa för att bevara de rättigheter som vi redan har, säger hon.