Hundmat ger perfekta bilder på skogens konung
Det har blivit alltmer populärt att fotografera vilda djur. Varje dag under sommaren kommer en grupp björnar till den gömda kojan i Kajanaland. Några strategiskt placerade högar med hundmat garanterar snygga bilder på skogens konung.
Markku och Oili Määttäs familjeföretag Martinselkosen eräkeskus var det första i Finland som började annonsera om björnskådning. Sjutton år senare har de flera konkurrenter bara i samma kommun, Suomussalmi i Kajanaland.
– Naturen är vår nöjespark. Den är väldigt fascinerande för folk ute i världen, säger Markku Määttä.
80 procent av deras kunder kommer från utlandet, de flesta från Storbritannien. En del vill bara se björnarna, men de flesta tittar genom kameralinsen. Många av kunderna är professionella naturfotografer. Efter att digitalkameror slog igenom har efterfrågan ökat stort.
Tiotals kilo hundmat
Tre större stugor och ett tiotal kojor finns utspridda i naturparken Martinselkonen. Varje dag under sommarhalvåret för Markku Määttä mat till kojorna. Griskadaver har bytts ut mot mer avancerat foder: fiskrens och torrfoder för hundar. Några tiotal kilo går åt per dag.
– Hundfodret är lätt att frakta till skogen och lätt att placera där fotografen vill, beroende på hurdana objektiv de har med sig och vilken bakgrund man vill ha. När maten placeras i flera högar har björnarna lättare att komma överens, säger Markku Määttä.
– Och ingen gris syns på bilden, tillägger Oili Määttä.
Det är ändå fiskhuvuden som är björnarnas favoritmat.
Björnarna som blir fotograferade är fortfarande vilda, men har vant sig vid människorna i kojorna. Björnungarna kan vara nyfikna och komma väldigt nära, men de äldre björnarna bryr sig inte om människornas lukt.
Inte en enda gång på tio år har björnarna låtit bli att dyka upp till middag, säger Markku Määttä. I somras såg man rekordmånga björnhonor med ungar, och sammanlagt kommer 20–30 björnar till kojorna.
Den största delen av tiden håller de sig i ödemarken på den ryska sidan av gränsen. Utan fodret skulle de nog inte alls komma till Finland, tror Määttä.
För lätt?
Kari Wallgren, ordförande för Finlands naturfotografer, får ofta höra att det blivit för lätt att fotografera vilda djur.
– Själv har jag försökt fotografera varg fyra fem gånger, men har ännu inte sett en enda. Jag vet inte om jag skulle påstå att det är lätt att sova i en koja i en vecka när det är minusgrader ute.
Han har också väntat på björnar som dykt upp vid nattens mörkaste timme. Företagaren som ordnar björnskådningen kan rapportera om ännu en dag med björnbesök, men fotografen blir inte lika nöjd om ljuset inte räcker till bilder.
Utomlands är det vanligt att djuren som fotograferas i själva verket är tama, och Wallgren ser det som en möjlig utveckling också i Finland.
Hos Määttäs i Kajanaland kan man utöver björn fotografera älg, tjäder, orre och småfåglar. De skulle vilja lägga till järv på listan, men det lokala renbeteslaget vill inte att man börjar mata järv. Det fridlysta djuret ses som den största boven bakom skador på ren, och i artens färska skötselplan föreslås att jakt på problemindivider ska tillåtas.
Markku Määttä anser att utfodringen kan vara en bra sak ur renägarnas synvinkel.
– Många goda renkalvar besparas när björnarna får mat vid kojan.
Kari Wallgren säger att matning av björnar och vargar väcker starka känslor. Han är medveten om att björnarna kommer över gränsen från Ryssland för att äta den utplacerade maten.
Han anser ändå att aktörerna i Finland är mycket seriösa.
– Vi fotografer handlar på naturens och djurens villkor, bilderna kommer på andra plats, säger han.
En bild på en björn som hälsar på fotografen med framtassen i luften har cirkulerat på internet i år. Lauri Jokela tog bilden efter en flera timmar lång jakt med hund. Nästan alla andra björnbilder i Finland tar man genom att locka djuren med mat, säger Kari Wallgren.
– Att bara råka se en björn ute i vildmarken är en verklig lyckträff.