Överkvalificerad för jobben som erbjuds
– Det känns ibland som om hela samhället skriker att jag valt fel, studerat fel ämne, säger Fanny Johansson. Hon är en av nästan 1 500 nyutexaminerade akademiska arbetslösa i en knepig rävsax: för lite av sitt specialområde på cv:t, men ändå överkvalificerad för andra jobb.
Bakom mannen i svart cape och kvinnan i grönt siden, som håller handen över sin buktande mage, finns en liten rund spegel. Den reflekterar himlen i fönstret, parets ryggar, och två personer som står i en dörröppning någonstans bakom betraktaren. Bilden är känd, målad av Jan van Eyck på 1400-talet.
Fanny Johansson betraktar den först förstrött eftersom hon kommit till University of Aberdeen för att studera film, inte konstvetenskap – gäsp! – men så frågar föreläsaren: "Vad är det vi inte vet om målningen?" Det mesta vet man inte. Så studenterna fick sätta i gång med att fylla i luckorna. Fanny Johansson inspirerades av att inte bara bli proppad med information, utan få tänka.
Hon sögs in i målningen.
Vad fanns det väl att göra åt det?
Frågetecknet kvarstår då Fanny Johansson, tillbaka i Helsingfors, varit arbetslös i över ett år. Vad fanns det att göra åt passionen för konst?
– Det känns ibland som om hela samhället skriker att jag valt fel, studerat fel ämne.
Inom konstvetenskapen fann hon att det fanns tre typer av studerande.
– De som var rika och studerade något att förströ sig med, de som var inriktade på en akademisk karriär, och de som ännu inte riktigt visste vad de ville bli, säger Johansson.
Själv räknade hon sig till den mittersta gruppen och ansökte om stipendium för att fortsätta studera vid King’s College i London, där det finns en linje som heter Christianity and the Arts.
Men något stipendium beviljades inte. Professorn vid King’s College beklagade sig, sade att hennes bakgrund och material var bra, och välkomnade henne att återkomma om hon lyckades hosta upp kring tiotusen euro för undervisningen. Förra vintern gick ännu i ett huj då hon väntade på stipendiebeskedet, och vissheten om att hon hade ett återkommande sommarjobb i kafeterian på Borgåfärjan J.L. Runeberg gjorde att någon panik inte infann sig.
Sommaren förlöpte med arbetet på J.L. Runeberg. Hösten kom och med den följande fas: den där den arbetslösa börjar ifrågasätta sina tidigare beslut. Johansson medger att det är i det tillståndet hon befinner sig, men den som lyssnat på henne har redan märkt det.
Hon säger nu saker som:
– Många hävdade att det är jättebra att åka utomlands och studera. Men de som varit här i Finland har lyckats skapa ett helt annat nätverk än vad jag gjort.
Och sedan:
– Jag kunde ha gjort arbetspraktik på mitt område. Men jag visste att jag hade sommarjobb på Runeberg. Borde jag i stället riskerat att försöka få arbetsintervjuer per Skype? Det kunde jag förstås också ha gjort.
Eller:
– Jag sökte inte jobb lika aktivt förra vintern då jag tänkte att jag ändå var på väg till London för att studera. Det kunde jag förstås också ha gjort ...
Och så vidare.
Skriver öppna ansökningar
I september i år var antalet arbetslösa med högre högskolexamen drygt 16 000 i hela landet. Det är en fjärdedel mer än året innan.
Av dem är 1 476 nyutexaminerade – också en fjärdedel mer än året innan. Ser man bara på filosofie magistrar i Nyland har hundra nya arbetssökande under det senaste året sällat sig till skaran som går igenom ungefär samma listor som Fanny Johansson på arbetsförmedlingssajter som mol.fi och jobben.fi.
– Det går snabbt att gå igenom jobben.fi. Här är mest skolgångsbiträden, vårdare, barnträdgårdslärare. Man ser att det finns brist på folk i vårdbranschen, säger Johansson och bläddrar vidare på arbetsförmedlingens sidor på sin laptop.
Rutinen är densamma varje gång.
– De jobb som är möjliga, och som jag kanske ska söka, öppnar jag i en ny flik i webbläsaren och går igenom dem på nytt till sist.
Det kan vara koordinerarjobb, kontorsjobb, projektjobb. Också då måste några strykas.
– Ibland tror jag precis att jag hittat nåt, men så upptäcker jag att man måste vara tradenom eller merkonom. Just då undrar man, igen, om man borde ha läst något annat. Eller blivit sjuksköterska. Men det skulle ju inte vara ärligt mot andra att göra något man egentligen inte vill, säger Johansson som har bekanta som redan bytt bransch en gång för att de inte valt rätt i början.
"Överkvalificerad"
Erfarenheten av kaféjobb är ett plus, och dessutom gör hon ibland frivilligjobb med att koordinera evenemang för sin mammas företag, för att få erfarenhet att visa upp.
Men risken med en examen är att hon får höra att hon är överkvalificerad för sådana jobb, där arbetsgivaren utgår från att hon bara väljer det i andra hand och inte blir långvarig.
Ungefär en gång i månaden händer det att det uppenbarar sig, antingen i listan över lediga jobb eller som en invit från arbetsförmedlingen: Jobbet där hennes utbildning är rätt. Då är det hundra andra som söker samma.
Därför följer Johansson alla de råd hon fått, lägger upp sitt cv på nätet och skickar ut egna, öppna ansökningar också till de arbetsgivare inom konst- och museivärlden som inte söker just nu.
– Om de fått in öppna ansökningar kanske de går igenom dem nästa gång de söker någon.
Den onsdagsmorgon vi träffas har hon stigit upp tidigt för att gå på yoga på Arbis, och hon känner blir en dag då hon också får annat gjort, eftersom den dagliga strategin är att komma upp och ut. I stället för att surfa efter jobb hemma väljer hon ofta att gå till universitetsbiblioteket och göra det där. Man måste hålla sig i gång, säger hon.
Ibland låter det som ett eko av allt man kan föreställa sig att har sagts åt henne: "Var aktiv själv, var intresserad, ta reda på något om arbetsgivaren, var aktiv, var aktiv ..." Och så ska man hålla glöden levande då. Fast man ibland tvingas inse att man kanske skriver en mer inspirerad ansökan om en stund. Om en timme.
– Därför har jag valt att satsa på att köpa tid på mitt busskort, i stället för att ladda det med pengar. Annars skulle det lätt leda till att jag börjar spara på bussfärder och rör mig ute på stan bara när jag har flera ärenden. Har jag tid på kortet hindrar det mig inte komma i väg.
– I bland piggar det upp att bara gå och se på människor. Jag kan gå omkring på Stockmann och titta på det som jag ska skaffa mig när jag har råd.
Dröm om doktorandplats
På universitetsbiblioteket kan hon också förbereda en forskningsplan – en av hennes centrala utvägar och ett hopp.
I mars går ansökningstiden ut för en doktorandplats på stipendium och före det ska hon själv ha hittat handledare och gjort upp en forskningsplan. Smärre olägenheter försvårar också det, som att man inte kommer in på alla elektroniska artikelsamlingar då man inte är inskriven vid Helsingfors universitet. Europeiskt samarbete i all ära, men har man studerat utomlands är fallgroparna fortfarande många och det kräver en extra ansats.
Extra insatser kräver också inhopp och alltför korta arbetssjok. Papperskriget då de jobb hon får påverkar bidragen överskrider nyttan om jobben är för korta och spridda. Därför är Johansson glad över politiska beslut som gör det lättare, till exempel den garantipeng man kan få tjäna utan att det påverkar bidragen.
– Bara det att arbetstiden går över ett månadsskifte försvårar vardagen. Jobbar man en hel månad är det lätt, men för de halva månaderna måste man vänta på beslutet om vilka pengar man eventuellt får.
Man kan med andra ord vara mer pank just efter att man jobbat – man vet inte hur mycket som kommer och när, säger Johansson, och då ska hyran betalas den sjätte varje månad. Bidraget hon lyfter är kring 28 euro per dag, och med bostadsbidrag kommer hon upp till omkring 700 per månad.
I dagsläget delar hon boende med sin syster vilket gör det enklare.
– Just nu har vi kylskåpet fullt. Vi har precis varit hemma hos föräldrarna.