Kina lättar på ettbarnspolitiken
Den alltmer impopulära kinesiska ettbarnspolitiken ska snart bli historia. Men helt fritt fram blir det inte för familjerna att bestämma hur stor familj de vill ha.
Folkkongressens ständiga utskott godkände i går officiellt förändringen av ettbarnspolitiken som kommunistpartiets ledning bestämde om i november. Nu är det upp till de olika regionerna att införa politiken – i egen takt och med eventuella undantag. Men helt fritt fram blir det inte:
Sedan 1979 har ett barn per familj varit den statligt bestämda storleken på en kinesisk familj – med vissa undantag som för en del etniska minoriteter och för lantbrukarfamiljer vars förstfödda varit en dotter. Familjer där båda föräldrarna har varit enda barnet har också kunnat få tillstånd till ett barn till – efter lagändringen räcker det om någondera har varit endabarn.
Politiken har fyllt sitt syfte – att förhindra att Kinas folkmängd ökar i alltför snabb takt – och man beräknar att den kan ha minskat antalet födslar med 400 miljoner sedan 1979.
Men för familjerna har politiken varit jobbig. Miljoner flickfoster har aborterats eller så har flickbebisar övergivits utanför barnhem. Politiken har också lett till ett överskott på män i Kina. Uppskattningsvis 24 miljoner "överskottsmän" kommer i slutet av årtiondet att ha svårt att någon att bilda familj med.
- Ettbarnspolitiken som infördes på 1970-talet sägs ha hjälpt den ekonomiska utvecklingen och hållit befolkningen ganska konstant kring 1,35 miljarder i jordens folkrikaste land.
- Men könsfördelningen är obalanserad med 115 pojkar på 100 flickor, eftersom pojkar traditionellt värderats högre och fler flickfoster aborterats.
- Födelsetalet, barn per kvinna, har sjunkit till 1,5 sedan 1990-talet, vilket är långt under vad som krävs för att hålla folkmängden konstant.
- Antalet arbetsföra sjönk under 2012 – med 3,45 miljoner färre beräknades arbetskraften till 937 miljoner.
- Samtidigt ökar antalet pensionärer och utgör nu 14,3 procent av befolkningen.
Arbetslägren försvinner
Arbetslägren, som byggdes upp på 1950-talet med förebild i de sovjetiska gulagerna, ska skrotas. Systemet har enligt statliga kinesiska medier levt ut sin tid och blivit överflödigt när rättsväsendet har utvecklats.
Polisen har kunnat sända medborgare till arbetslägren i upp till fyra år utan rättegång – för så kallad omskolning. De flesta fångarna för tillfället är narkotikahandlare.
I början av 2013 fanns det omkring 160 000 fångar i 260 arbetsläger runtom i Kina, enligt siffror från justitieministeriet, citerade av BBC. De här fångarna ska friges och deras återstående straff förlåts, enligt den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua.
Men människorättsorganisationer som Amnesty International säger att det bara handlar om en kosmetisk reform, där lägren ersätts av andra former av institutioner som "läger för juridisk undervisning" eller narkotikarehabiliteringsläger. Enligt en amerikansk människorättsorganisation, Dui Hua, bygger man upp ett system med "lokal samhällelig bestraffning" där de straffade inte blir inlåsta men måste gå på lektioner och fråntas en del av sina medborgarrättigheter och friheter.
Källor: BBC, AP, TT-AFP-Reuters, Guardian, CNN