"Det har kommit mer bredd"
Svenskfinland är inte inkapslat, utan de aktiva har också nätverk i resten av Finland och i Sverige, framhåller Gyllenbergs stiftelses vd Jannica Fagerholm, en av dem som har många järn i elden.
Hur hittar man nya styrelsemedlemmar och hur blir man själv hittad? Det varierar, säger Jannica Fagerholm.
– Det är viktigt med nätverk, men man ska minnas att många har nätverk utanför den finlandssvenska kretsen. Det är viktigt, säger Fagerholm som själv också har sådana uppdrag som inte syns på den "finlandssvenska kartan", som Sampos styrelse.
Enligt Fagerholm har sökandet efter nya styrelsemedlemmar med tiden fört med sig mera bredd och systematiska kartläggningar av vilken typ av kompetenser som behövs. Man preciserar först vad det är man söker, till exempel juridisk eller finansiell expertis, sedan letar man efter den lämpliga personen, säger Fagerholm.
Kaj-Gustaf Bergh, vd för Konstsamfundet, tycker också att tillsättandet av styrelseposter professionaliserats.
– Det har blivit bättre på trettio år, säger Bergh, som bedömer att det då var möjligt att komma framåt genom att vara en "go' typ", men inte längre.
– Nu för tiden är det mer headhunting enligt kompetenskriterier. Fast det är klart att det fortfarande är betydande om det finns referenser från någon man känner eller litar på. Precis som det är då man söker jobb.
Får man in tillräckligt med nej-sägare och kritiserande plågoandar?
– Det är en viktig fråga, en styrelse ska ju ifrågasätta. Nå, en del tycker ju att jag är en plåga, säger Bergh, som framhåller att Konstsamfundet inte utser samma personer till sin egen styrelse och exempelvis KSF Medias styrelse, inte heller till de olika stipendienämnderna.
Det som utgör en särskild utmaning i Svenskfinland är underlaget, i de fall arbetsspråket är svenska. I vissa fall finns intressekonflikter som ytterligare krymper underlaget av tänkbara personer, till exempel kopplingar till en viss bank. Enligt Fagerholm har språkdebatten fört en positiv moteffekt med sig, i form av finskspråkiga som visar intresse för tvåspråkighet och den nordiska dimensionen.
– Det är inte är så många som står i kö för att ta på sig förtroendeuppdrag pro bono. Obetalda förtroendeposter, som är vanligt inom stiftelsevärlden, innebär mycket ansvar och det står inte precis folk i rad och knackar på dörren.
Fagerholm tycker inte att det har någon större inverkan att det ibland är samma personer man träffar i olika sammanhang. Det är de ärenden man har på bordet just då som ska behandlas, och var och en måste se till att man inte har fler uppdrag än att man klarar av att leverera, säger hon. Själv tycker Fagerholm att det är mer givande ju fler nya människor man får in.
För både Bergh och Fagerholm, som representerar stiftelser med ett visst ägande, har rollen automatisk fört med sig andra forum där ägarna ska representeras. Till exempel är Fagerholms post i Veritas förvaltningsråd en sådan, och detsamma gäller Kelonia Ab, där ett flertal stiftelser är delägare.
Hur har du själv fått dina andra förtroendeuppdrag?
– Det har varit olika. I visa fall har det varit min erfarenhet inom bankvärlden, men i Hanken har det varit min egen bakgrund inom studentkåren och som aktiv alumn. Så var det också i Scoutstiftelsen, Partiosäätiö, där jag tidigare satt i styrelsen – jag har varit scout sedan jag var liten. Så stigarna har varierat.
Du sitter också i styrelsen för Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland, som är en valfinansiär. Vilket är ditt förhållande till politiken?
– Jag har varit aktiv i SU och ställde också upp i riksdagsvalet 1987, men politiken var inte ett yrke för mig, säger Fagerholm.
Hon är alltjämt medlem i SFP.
– Jag har ett samhällsintresse och speciellt för det tvåspråkiga. Inom stiftelsen (för det tvåspråkiga Finland) söker vi ändå lämpliga mottagare som arbetar för tvåspråkighet inom alla partier.