Också Ernst kan slå sig på tummen
Han snickrar, kockar, renoverar, inreder och tycks klara av allt med samma millimeterprecision. Men lugn, bara lugn, också Ernst Kirchsteiger slår sig på tummen. – Jag är ju ingen "Übermensch", säger han i en Hbl-intervju.
Det är underläge direkt från start när man träffar tv-profilen Ernst Kirchsteiger. Inte nog med att han är nära två meter lång och att hans väldiga näve slukar min hand när vi hälsar. Han är också händig som få, vilket får den egna renoveringsstoltheten att smulas ner till stoft mindre än en Higgspartikel i jämförelse med det som Ernst trollar fram i sina inredningsprogram.
Lägg till att man hos sina Facebookvänner får läsa att Ernst är Guds gåva till alla kvinnor så är känslan av att vara lite kort i rocken fulländad.
Men Ernst Kirchsteiger, 56, är inte den som får folk att känna sig underlägsna. Tvärtom, hela hans person andas välkommen och god jul när han brett leende slår sig ner i fåtöljen mittemot mig på ett hotell i Örebro där vi stämt träff.
Och så börjar han, påhejad av min finlandssvenska accent, prata om Närpes, innan intervjun ens har kommit i gång. Han är tillbaka i sin barndom i lilla bruksorten Degerfors, där han växte upp med en österrikisk pappa och en polsk mor. De jobbade skift på järnverket och var ofta borta och det betydde att pojken Ernst var mycket hos en familj som kom från Närpes och han blev som han säger "uppfostrad med finlandssvenskan".
– När de pratade om Närpes så lät det ju som himmelriket på jorden. Att få komma till Närpes blev min största längtan. Varje sommar åkte de dit och jag ville följa med, säger Ernst Kirchsteiger ackompanjerat av ett bullrande skratt.
Ernst Kirchsteiger behöver knappast någon närmare presentation. Han är mannen som genom åren i en rad tv-program visat hur man kan renovera fallfärdiga kåkar till slott, hur man inreder, hur man lagar god mat och hur man ställer till med den perfekta julen.
Få är de som inte känner till programmen Sommartorpet, Jul med Ernst eller Sommar med Ernst.
Det ser så lätt ut när Ernst vrider till en takkrona av rostiga järnbitar eller lägger ett nytt stengolv.
Men vi ska trösta alla dem som får en känsla av att vara totalt värdelösa när de ser hur Ernst lyckas med allt: han gör faktiskt misstag. Grejen är bara att de inte syns. Också Ernst slår sig på tummen med hammaren, avslöjar han för Hbl. Och skär sig.
Ta bara den gången han täljde Jesusfigurerna i årets Jul med Ernst.
– Det var ingen som såg att jag skar mig tre gånger och fick ha plåster. Jag är ju bara människa, jag är ingen "Übermensch", säger han med eftertryck.
Och skulle Erstorps gård, det 1700-talshus utanför Örebro där Ernst med familj bott i 27 år kunna berätta, är det möjligt att en och annan god historia om sneda vinklar och fel färgval skulle avslöjas.
– Det huset har fått ta emot mycket frustration och misstag.
Men, det finns en sak som gör att det i slutändan ofta blir som Ernst tänkt. Hans envishet.
– Grejen med mig är att jag är som en gummisnodd. Jag ger mig aldrig, jag kapitulerar aldrig inför mig själv och säger okej, skit i det där, du kommer aldrig att klara det. I mig finns bara en tanke, se nu till att fixa det här Ernst, och gör det så bra du kan.
Det är resultatet av alla misslyckanden och övningar i det egna hemmet som vi får se i rutan. Det innebär också att det som Ernst visar tittarna är något av en spegelbild av hans hem.
– Många journalister har varit rent förbannade på mig för att de inte får komma hem till mig. Men om de bara visste hur mycket de sett av mitt hem! Under de här programserierna har de ju sett hela mitt hem.
Ernst Kirchsteiger är noga med att poängtera att allt han gör i rutan är det han känner för. Han säger att han är helt ärlig, det man ser är också den verklige Ernst. Något manus har han inte.
– Det finns ett slags manus som heter början, mitten och slut, men vad som sägs är färskvara rakt av. Jag säger det jag känner. Kommer det kritik så finns det inga förmildrande omständigheter, utan allt jag säger är faktiskt mitt.
Dessutom gör Ernst faktiskt en hel del själv i sina program. Låt oss ta Jesusfigurerna som exempel, figurer som täljdes fram ur några plankbitar. I tv:n såg vi fragment av hur Ernst satt och täljde, vi såg hur han ritade upp figurerna och vi såg när de var klara, men hur mycket gjorde han själv?
– Alltihop. Jag ritade allt och täljde fram figurerna. Det här var precis före lunch, men jag gick inte på lunch. Jag stannade kvar och satt två och en halv timme och bara täljde, för att det var så fruktansvärt kul.
Ernst Kirchsteiger är mån om att lyfta fram sitt duktiga team som står bakom inspelningarna, men han gör ingen hemlighet av att det är han som står bakom upplägget.
– Jag gör väldigt mycket själv. När det kommer till de stora byggena så börjar jag och sedan kommer andra in och slutför för då är jag redan i gång med något annat.
En hemlighet bakom hans framgångar är att han ser allt i bilder. Han ser helheten och slutresultatet redan från start.
– Det är den största Arkiv X-faktorn i mitt liv. Vete fan var jag får allt ifrån, det bara finns uppe i huvudet. Jag har fötts med ett otroligt bildseende. Bilderna matas in och görs om i någon form av filtersystem och så kommer de ut i formgivning, eller mat, eller gestaltning av hela rum.
Så har det varit hela livet. Ernst säger att i Degerfors fanns det bara två saker för en kille att göra: spela fotboll eller supa. Han gjorde ingetdera.
– Jag var en väldigt ofysisk person. Jag var den killen som sist av alla valdes in i brännbollslaget. Jag växte ganska fort så jag snubblade på mig själv ganska ofta.
I stället var pojken Ernst mycket ute i skog och mark, där han byggde fördämningar och konstruktioner av grenar och träd. Redan då samlade han på sig kvistar och bråte.
– Hela mitt rum var fullt av fågelfjädrar, snäckskal och grenar.
Ernst säger att han var ganska tillbakadragen som ung.
– Jag brukar ibland lite poetiskt beskriva mig som pojken under skuggan invid trädet. Jag ville inte synas, jag höll mig undan. När kompisarna pallade äpplen så stod jag på behörigt avstånd. Jag åt gärna av äpplena, men jag var aldrig inne i trädgårdarna och pallade. Jag var en väldigt försiktig general.
I dag är Ernst Kirchsteiger en av Sveriges mest älskade programledare. Årets premiär av julprogrammet lockade till exempel drygt en miljon tittare, lite mer än året innan faktiskt.
Men det betyder inte att alla älskar honom. Hos en del "machomän" lockar han med sin känsliga framtoning och sin händighet fram de allra primitivaste känslorna, vilket han är mycket medveten om.
– Att vara älskad av alla går inte. Det gör väldigt ont att säga det, men det är en del av att vara människa. I mitt fall är det så att kanske fler inte gör det eftersom jag exponeras, men jag lever gott med det.
Vad som ligger bakom när folk ogillar honom är inte så lätt att säga, men Ernst berättar om en artikel han läste en gång med rubriken Ernst finns inte. Där fick han läsa om hur händig han är, att han syr, att han har ett poetiskt språk, att han ser bra ut och att han till råga på allt verkar jäkligt trevlig.
– Det blev som en Dagobertmacka med för mycket ingredienser. På ett sätt tror jag att jag för vissa blir lite för mycket helt enkelt.
Men Ernst viker sig inte så lätt för opinionen.
– På äldre dar har jag förstått att jag nog är ganska modig ändå. Att vara sig själv och stå för det och vara konsekvent, det kräver ett visst mod faktiskt.
Ernst Kirchsteiger säger att han i dag "lever det bästa livet". I det livet är frun Ulla en viktig ingrediens. De har varit gifta i 37 år. Men tro inte att det alltid är fågelsång och solsken hos Kirchsteigers, trots att Ernst gärna sover en natt innan han tar itu med konflikter. Gräl förekommer också på Erstorps gård.
– Jo, det ingår som en ingrediens i den livsbouillabaisse som vi kokat till. I den här franska fisksoppan, som utgör livet, ingår också lite bittra och starka kryddor. Däremot är jag inte långsint och jag söker inte konflikter.
Så till slut, drömmen om Närpes, hur blev det med den?
– Jag kom ju aldrig dit så Närpes är fortfarande ett Nangijala för mig. Tänk om det är så att Närpes ska fortsätta att vara ett Nangijala, att jag ska låta Närpes vara det bästa i hela världen.