Enkel service tilltalar äldre
En munsbit i taget prövar sig Jyväskylä fram mot ett resurssmart samhälle. Det behövs nytt tänkande bland stadens tjänstemän för att det sunda bondförnuftet ska segra, tycker ortsborna.
– Utbudet är mångsidigt och maten god. Jag kommer ganska ofta, säger Kalevi Savolainen.
Han köar till Vaajakumpuskolans matsal. Här serveras överblivna skolluncher till utomstående, mest till grannkvarterens hungriga pensionärer, för 1,50 euro.
– Visst är det lockande även om jag faktiskt kan laga mat själv också. Men det är inte alltid så kul när man bor ensam, och det blir inte så mycket variation hemma, säger Savolainen.
I dag kommer drygt 30 matgäster, och inte att undra på det: det står jullunch på menyn.
– Besöksrekord, vanligen brukar vi vara kring 15, säger Paula Puikkonen på Kylän Kattaus som står bakom konceptet.
Hennes idé blev ett av Sitras 14 försök för ett resurssmart samhälle, men den ska inte förädlas till pilotprojekt.
– Det behövs inte, det fungerar redan och det är bara att kopiera rakt av. Både lokalpolitiker från andra städer och folk i köksbranschen har hört sig för, säger hon.
Matrestförsäljningen fortsätter på vårterminen. Dessutom utvidgas den till två skolor i närbelägna Palokka. Hbl skrev i höstas att Helsingfors och Esbo förhåller sig skeptiska till konceptet, av säkerhetsskäl.
– Vi har inte haft några säkerhetsproblem. Den sista elevlunchen slutar fem minuter innan vi öppnar dörrarna. Pensionärerna kommer in genom en skild dörr, men det där är något som måste avgöras skilt för varje skola, säger Puikkonen.
Också restaurangbranschen protesterade när Jyväskylä stad började "göra affärer" på att sälja skattesubventionerad skolmat. Faktum är att priset uppbärs för bröd, smör och mjölk som kunde serveras följande dag. Själva lunchen är gratis.
– Vi tar inget betalt för bioavfall, säger Puikkonen.
Satu Eteläniemi som ofta äter i skolan tycker restaurangbranschens protest var skrattretande.
– För min generation är det en självklarhet att inte kasta bort mat. När eleverna ser att vi kommer hit och äter resterna förstår de att det är smart att minska på matsvinnet.
Långt till servicen
Ute på landsbygden i Tikkala by, 25 kilometer från servicen i Jyväskylä centrum bor ett äldre par, långt från närmaste granne. De är tacksamma för att Sitra har låtit en vårdare turnera runt i periferin.
– När man blir äldre är det ett och annat man inte längre klarar av, men man drar sig för att köra bil till stan för att uträtta småsaker, säger Seppo Pienimäki.
Hanna Tiihonen bor själv i Tikkala och mäter blodtryck och blodsocker på byns äldre, och ser till att de tar rätt mängd av rätt medicin. I akuta fall är hon garanterat framme före ambulansen. När det inte är panik hjälper hon till med matlagning eller vad som råkar behövas.
– Regeringen vill att folk ska stanna hemma längre, men då behöver de hjälp. Det pratas väldigt mycket om modern teknik som hjälpmedel, men vi bor på landet. Här är en tvättmaskin det mest tekniska jag använt, säger hon.
Seppos hustru Leea Pienimäki kan inte nog visa sin uppskattning.
– Hanna har aldrig bråttom. Hon är till ovärderlig hjälp när jag ska fylla i alla blanketterna till FPA. Sådan här hjälp är precis vad vi behöver i glesbygden. Vi kommer aldrig att få den permanent om vi inte slåss för den.
Vård- och hemhjälpsförsöket platsar inte som Sitras pilotprojekt, men det kanske fortsätter, om staden finansierar det.
– Det är lite svårt att mäta nyttan av att folk känner sig tryggare, men det är oerhört viktigt om de ska bo hemma. Utmaningen är att passa in konceptet i den kommunala servicen, men det behövs som ett motdrag mot all centralisering, säger projektledaren Paula Määttä.