Hon ska sammanföra motsträviga kommuner
Då kommunerna i huvudstadsregionen utreder fusionsmöjligheter blir huvudstaden själv utanför leken. Cay Sevón är en av dem som ska få fart på samarbetet i metropolen. – Det uppstår hela tiden nya frågor som borde lösas regionalt, säger hon.
Ingen kommun vill gå samman med Helsingfors, och bara Helsingfors vill gå samman med Vanda. Följaktligen står de två stora ensamma. Det här är utgångspunkten när kommunministern nu sparkar i gång en särskild kommunindelningsutredning för metropolkommunerna.
– Det är typiskt att kranskommunerna är rädda för den största staden, det syns på andra ställen också, säger Cay Sevón, nyutnämnd kommunindelningsutredare för metropolområdet.
Delvis handlar det om att de små är rädda att förlora inflytande och uppslukas av storstaden.
– Men det handlar också mycket om att kranskommunerna inte vill höja skattesatsen och dela på bördan. I Helsingfors, och till en del Vanda, finns en större andel invånare med små inkomster, och till exempel större invandring och inflyttning som kostar pengar, säger Sevón.
I metropolområdet gäller det ändå att ha det stora perspektivet för ögonen.
– På lång sikt, är det verkligen en vettig utveckling för hela landet att vi har en sådan segregation då det gäller boende, arbetsplatser, studieboende, immigration?
Knepig härva
Sevón utsågs i början av veckan tillsammans med vicehäradshövding Mikko Pukkinen och arkitekten Matti Vatilo till "kommunindelningsutredare för den särskilda kommunindelningsutredning som görs i metropolområdet". Härvan hon och de andra utredarna har på sitt bord är minst lika snårig som själva befattningsbeskrivningen. Det gäller att utreda förutsättningar för sammanslagningar mellan nio kommuner som ställer sig helt eller delvis på bakhasorna, med särskild omtanke om just Helsingfors och Vanda som alltså ingen annan kommun vill gå ihop med. Detta dessutom samtidigt som en annan arbetsgrupp sitter och knåpar ihop ett förslag till lagstiftning om en ny folkvald metropolförvaltning. Och så var det reformen av social- och hälsovårdsstrukturerna, som grädde på moset. Lägg ytterligare till att tvång inte finns i verktygsbacken för kommunsammanslagningar.
Hur ska ni lyckas komma till skott?
– Vi har fått fria händer, det enda som binder oss är vilka kommuner som ska utredas. Vi kommer att följa noga med de fusionsutredningar som pågår mellan kommunerna för tillfället, för att se hur det går eller om de eventuellt pågår mer för syns skull.
Utgångspunkten är att det blir sammanslagningar.
– Men det återstår att se vilka de blir. Vår uppgift är att konkret gå in och se vad det skulle innebära för markanvändning, service, ekonomi, språkförhållanden ...
Att det skulle räcka med att införa en metropolförvaltning ovanför de nuvarande kommunerna tror Sevón inte på. I så fall skulle det krävas att kommunerna ger ifrån sig såväl befogenheter som en rejäl bit av budgetkakan. Det uppstår nämligen hela tiden nya problem som är svårlösta på grund av kommungränserna.
– Ta nu till exempel parkeringsplatser för pendlarna invid spårvägarna. Hela regionen drar nytta av att folk inte tar bilen ända in till centrum. Men det är inte sagt att kommunerna har lust att anlägga de behövliga parkeringsplatserna.
Stadsdelsfullmäktige
Då förhandsutredningen kring kommunstrukturen i metropolområdet presenterades i våras var det många särskilt inom SFP som gav till ett ramaskri. I det förslag som utredarna förespråkade var tretton kommuner i huvudstadsregionen hopslagna till fyra större. Kommuner med en stor andel svenskspråkiga hade i modellen slagits ihop med sina mer finskspråkiga grannar, så att de svenskspråkiga utgjorde en mindre andel i den nya kommunen.
Å andra sidan finns också tankesmedjan Magmas utredning av svenskan i metropolen som konstaterar att en sammanslagning av de fyra kärnstäderna inte behöver innebära någon katastrof för svenskan. Med ett större befolkningsunderlag med svenska som modersmål kan det vara lättare att ordna med service på svenska.
Språkaspekten är något som Sevón ska hålla ett hököga på. Men än så länge vill hon inte ta ställning till vad som fungerar bäst, då en utredning om svenskan i metropolområdet är under arbete.
– Men det är helt klart att i större helheter måste man verkligen skärpa sig för att ha en stark egen förvaltning som garanterar att inte det svenska går förlorat.
Helt klart är också att i större helheter måste man verkligen skärpa sig för att inte möjligheterna att påverka den egna närmiljön, och känslan av att det går att göra det, ska gå förlorade. Närdemokrati är nyckelordet.
– Jag tror att vi behöver en stadsdelsförvaltning som har rätt att besluta om sådant som rör den egna stadsdelen, som hur daghem, bibliotek, parker och så vidare organiseras. Sådana tjänster som ska finnas riktigt nära befolkningen. En sådan modell finns i Stockholm, men man kan också fundera på andra modeller.