Jennifer från Esbo i nyckelroll på Nobelfesten
Kvällens Nobelbankett har ett litet finlandssvenskt inslag. Någonstans i vimlet kan du hitta Esbobon Jennifer Michelson. Hon är en av två övermarskalkar på banketten.
STOCKHOLM – Just nu är det lite pirr i magen och lite nervösa nätter, men det här är jättekul och en ära.
Det är ingen tvekan att Jennifer Michelson gillar sitt uppdrag som övermarskalk på Nobelbanketten. Visserligen är det mycket att hålla reda på, både inför festen och under festen, men genrepet för tre veckor sedan gick bra och så har hon hjälp av den andra övermarskalken, Sebastian Voghera som varit med tidigare.
Jennifer Michelson, som är från Esbo och blev student vid Mattlidens skola, läser nu juridik vid Stockholms universitet och är aktiv i studentrörelsen och det är den vägen som hon kommit in i Nobelsammanhangen. Av tidigare övermarskalkar fick hon uppmaningen att söka jobbet.
– Så jag gjorde det, lite i sista sekund för jag hade en tentamen dagen efter, berättar Jennifer.
Men hon fick jobbet och nu har hon tillsammans med Sebastian, som studerar till civilingenjör och gymnasielärare vid Kungliga Tekniska Högskolan, förberett sig för Nobelfestligheterna hela hösten.
En första känning av hur det är fick hon på Nobelkonserten i söndags. Det var övermarskalkarnas första stora uppdrag och där föll det på dem att välkomna Nobelpristagarna och vid behov hjälpa dem hitta rätt. Huvuduppdraget är ändå Nobelbanketten i Blå hallen på Stockholms stadshus idag, ett evenemang som sänds i tv både på Yle Fem och SVT.
"Vi ska helst inte synas"
Den som vill hitta Jennifer i vimlet ska titta efter damer i svart balklänning med ett blågult band snett över axeln, med studentmössa på huvudet och långa, vita handskar. Det är de kvinnliga marskalkarnas uniform.
- Årets Nobelvecka inleddes i fredags när pristagarna besökte Nobelmuseet i Stockholm.
- I helgen hölls det ett antal Nobelföreläsningar och på söndagskvällen var det Nobelkonsert i Stockholms konserthus.
- Höjdpunkten i festligheterna inträffar i dag. Då är det först prisutdelning i Konserthuset på dagen och Nobelbanketten i Blå hallen i Stockholms stadshus på kvällen med cirka 1 250 gäster.
- Samtliga tolv pristagare deltar i festligheterna, förutom litteraturpristagaren Alice Munro, som representeras av sin dotter.
Men får Jennifer som hon vill syns hon så lite som möjligt.
– Om det flyter som det ska så lägger man ju inte märke till oss. Det är ju det vi vill, att allt ska vara snyggt. Vi ska ju egentligen inte synas.
Marskalkarnas klädsel är strikt reglerad. För herrarna gäller frack, för damerna strikt svart.
– Det ska vara svart balklänning, den ska vara smakfull, ingen strass, inga detaljer och två axelband, säger Jennifer.
Det låter väldigt enkelt, men Jennifer säger att hon letade länge innan hon hittade en butik som kunde beställa en klänning från USA.
Jennifer och Sebastian har olika ansvarsområden. Han ansvarar för de 47 marskalkarna och hon sköter de 53 personer som ingår i den så kallade fanborgen, de som bär fanor och standar.
Släkt med Nobelpristagare
Senast i dag måste allt klaffa. Då ska övermarskalkarna sitta inne med svar på alla de frågor som kan dyka upp. Sebastian har dessutom ett hedersuppdrag, att ge mikrofonen till kungen när han håller tal.
Och Jennifer har en extra Nobeltradition att värna. Hon är faktiskt släkt med en Nobelpristagare med rötter i Finland, berättar hennes mamma för Hbl. Det handlar om Ragnar Granit, som 1967 fick priset i fysiologi eller medicin.
Vad är det då som kan gå snett?
– Det är mycket som kan gå fel, svarar Jennifer med ett skratt.
Sebastian fyller i:
– Fanborgen har ju en tendens att svimma ibland, och också marskalkar kan svimma.
Så har ju det här med dubbla axelband för damerna. Det finns en poäng med det, berättar Jennifer. Det har nämligen hänt att någon trampat på en balklänning och att den rasat ner. Dubbla band ger lite säkerhet.
Fast å andra sidan, varken Jennifer eller Sebastian är oroliga.
– Det kommer att gå jättebra. Det blir fantastiskt den tionde december, det blir inga som helst problem, säger Sebastian.
– Jag håller helt med, vi har rätt personer för rätt jobb, säger Jennifer.