Tiden gör årsringar i oss
För den som har levt ett långt liv ter sig tiden annorlunda än för det lilla barnet. I den sista delen av vår serie om tid ger författaren Bodil Jönsson och 84-åriga Märtha Moring sin syn på hur tid och åldrande hänger ihop.
Märtha Moring har ett långt liv bakom sig, hon är 84 år och bor tillsammans med sin man i samma lägenhet på Drumsö sedan 46 år. Hon har ett aktivt liv bakom sig, men har nyss lämnat förtroendeuppdrag i pensionärsföreningen för att andra ska få ta över.
– Sedan ungefär fem år tillbaka går tiden väldigt snabbt och det beror nog på att jag har blivit långsammare. Allt tar så lång tid och stup i kvarten är det fredag.
Hon minns ett skede av livet då hon tyckte att hon var gammal, men det är väldigt länge sedan.
– När jag var 30 tänkte jag att livet var slut, sen när jag fyllde 40 började det om på nytt.
Det förklarar Märtha Moring med att hon vid 30 hade tre barn och inte visste vad nästa mål i livet var, medan hon vid 40 började studera igen.
Den tid som präglat henne mest är kriget.
– Jag tror att det finns kvar i alla oss som har upplevt det. Jag var tio år när kriget bröt ut, vi bodde i Kotka då. Man fick lära sig att klara sig med hemskt mycket mindre av allting, man fick nätt och jämnt mat på bordet. Det har påverkat vår inställning till saker och ting och det här begriper dagens unga inte riktigt.
Tekniken ett problem
Märtha Moring tror att man som äldre har lätt att känna sig som det barn man en gång var.
– Man kommer ihåg barndomsminnena mycket klarare än det som händer i dag. Man lever visserligen i nuet, men har minnen från en väldigt lång tid.
Märtha Moring upplever att det svåraste för henne och hennes jämnåriga i dag är att allt handlar om teknik. Själv kör hon fortfarande bil, har en mobiltelefon och följer med aktualiteter på tv. En dator finns också, men den använder hon inte.
– Det är svårt att få service utan att ha dator. Det är nog en väldigt stor förändring som skett.
När man har levt så länge finns det kanske sådant man ångrar att man gjorde, eller inte gjorde.
– Det är kanske sådant man inte har gjort som förargar en. Jag skulle gärna ha rest mer. Men å andra sidan har jag rest jorden runt en gång, och jag har fått se Island. Kanske man inte ska gräma sig så mycket över det som blev ogjort i den här åldern mera.
Onödigt att trösta äldre
Det brukar sägas att åldern bara är en siffra, men det är ett uttryck som den svenska författaren och fysikern Bodil Jönsson inte tycker att vi behöver använda över huvud taget.
– Att bli äldre förr var ett helvete: man hade inte några jämnåriga kvar i livet, man hade inte några tänder, man hade ont och man hade barn som dött. Muskelstyrkan var avgörande för ens existens. Men i dag är det inte så – trots det lever de kulturella föreställningarna kvar. De flesta tycker inte att det är ett helvete att bli gammal, de flesta har det bra.
Bodil Jönsson, 71, har skrivit boken Tio tankar om tid som blev en bästsäljare då den kom ut 1999. Efter det har hon skrivit flera böcker, bland annat Tio tankar om tid – tio år senare och på senare tid om hur tiden förändras då man blir äldre.
– Jag har tänkt över det här med tid sedan jag var barn och jag ser på tiden som en stubbe med årsringar. Jag är inte bara min sjuttioförsta årsring, jag är också min första årsring och min femtonde årsring. Det gör att jag aldrig vill förneka min ålder, årsringarna gör en rikare på många sätt. Jag är inte en tom stubbe. Jag tycker alltså inte att man behöver tröst när man blir äldre.
Enorma förändringar
Fördomarna om hur det är att bli gammal lever kvar, trots att de fysiska skillnaderna mellan äldre och yngre är betydligt mindre än förr.
– Om jag jämför min generation med en generation tillbaka, min mammas, så är de yttre förändringarna makalösa. En 75-åring i min generation är lika pigg och välmående som en 65-åring i min mammas generation. På 30 år har det alltså skett en enorm medicinsk förskjutning. Jag har fortfarande en 71-årings kropp men mitt sätt att tänka och leva och känna är alla mina årsringar.
De normer vi bär med oss gör att vi inte förstår det här, säger Bodil Jönsson, som också påpekar att hjärnan blir både bättre och sämre när vi åldras.
– Vissa saker försämras, förmågan att se detaljer till exempel, men andra saker blir bättre, förmågan att se sammanhang – också nya. Dessutom har man bättre kontakt mellan vänster och höger hjärnhalva som äldre, man har alltså starkare kontakt med känslor och man är mer noga med det som ger mening.
Hitta rytmen
Märtha Moring upplever att tiden går snabbare hela tiden och det är hon inte ensam om.
– Det finns de som upplever att det är fredag hela tiden, men det finns också den andra ytterligheten: de som har det oerhört tråkigt och vars tid går väldigt långsamt. Så länge man är kvar i arbetslivet finns det vissa bieffekter av att jobba som påverkar ens liv: tiden är indelad enligt en viss rytm, veckan har en viss rytm och året delas in i semester och så vidare. Alla de här rytmerna hjälper oss, men när man slutar jobba så är det lätt hänt att tiden flyter. Då måste man själv hitta på en rytm, människan har inga inre rytmpålar, säger Bodil Jönsson.
När jag tänker på att bli gammal tänker jag att man slutar vara nyfiken, i rörelse, att man har sett och varit med om allt – är det så?
– Jag förstår din föreställning mycket bra eftersom jag hade den själv. Jag trodde att jag skulle ha sett allt, men det blev precis tvärtom. I jämförelse med vad jag hade upplevt som 36-åring, som du är nu, har jag i dag som 71-åring upplevt så otroligt mycket mer att varje ny händelse väcker mycket mer tankar och på så sätt känns händelsen ännu nyare. Jag tror att de som blir blasé redan är det som 36-åringar. Du känner säkert också sådana som blivit blasé som unga? Men jag ser livet som en upp-och-nedvänd tratt, inte så att det smalnar av nertill – utan tvärtom – att det blir bredare med åldern.
Bodil Jönsson tror ändå att det finns en brytningspunkt.
– Det finns ett uttryck man har börjat använda här i Sverige: att folk under 80 är som folk är mest. Det är där något kanske händer, då börjar skröpligheten hinna i fatt en och det kan bli en vändpunkt. Å andra sidan har jag vänner som är mellan 90 och 100 och som fortfarande upplever att tratten vidgar sig i stället för att bli smalare.
Döden på avstånd
Hur är det då med slutet på tiden, döden, skymtar den fram oftare ju äldre vi blir?
– De flesta är inte så rationella att vi blir mer medvetna om döden ju längre vi lever. Jag är ännu inte så gammal att speciellt många jämngamla skulle dö, men jag tänker på en fantastisk bild av Jan Stenmark, en bild av två unga män som sitter och metar. Den ena säger: En dag ska vi alla dö. Och den andra svarar: Jo, men alla andra dagar ska vi inte det. Den bilden borde man ha på kylskåpet lite till mans. Döden är inte en del av livet, den är något annat.
Enligt Bodil Jönsson lever vi i prenässansen, vi tar alltså ut framtiden alldeles för mycket i förskott.
– För att travestera Jan Stenmarks teckning: någon kunde säga till mig att "men Bodil, en dag kommer inte en journalist från Hufvudstadsbladet att ringa dig och vilja prata om tid med dig". Då svarar jag: "Jag vet det och det är okej, men i dag ringde en journalist från Hufvudstadsbladet och ville prata om tiden med mig." Vi ska låta framtiden vara där framme. Jag har ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut när jag är 90, vi kan inte planera för framtiden hela tiden.
Nu finns det de som får uppleva den där gyllene ålderdomen som det talas om, de som har tid, hälsa och pengar, men hur ser ålderdomen ut för min generation?
– Det kan vara så att vi 40-talister är kronan på verket eftersom det som jagar kommande generationer är miljöproblem, för mycket stillasittande och tekniken. När jag var barn fanns ingen stress. De förhållanden som vi har upplevt under vår barn- och ungdom påverkar oss när vi blir gamla och den stress som ni upplevt kommer ni att ha med er hela livet. Men det är oerhört svårt att säga, allt talar för att ni kommer att leva ännu längre än vi. Det finns ändå inget facit, här kan jag bara ge dig ett gott råd: Det gäller att ha ett bra liv där du är nu, i den ålder du är i nu. Planera inte för din ålderdom utan lev i nuet.