Klasslöshet fungerar dåligt i gymnasierna
Nästan var sjätte gymnasist tar längre än tre år på sig för att slutföra gymnasiet och få sin examen. Alternativlösheten i gymnasiet är ett problem, säger Leif Berg, verksamhetsledare för Anhörigas stöd för mentalvården.– För en del är det klasslösa gymnasiet ett hopplöst system.
För närmare femton procent av årskullarna i gymnasiet tar det längre tid än tre år att få den vita mössan. Vare sig de tar sin examen på tre och ett halvt eller fyra år förlorar de i praktiken ett år med tanke på vidare studier.
Det går stick i stäv med strävan att få ut folk fortare i arbetslivet. För den enskilda eleven kan en längre studietid vara såväl en fördel som en nackdel.
– Rätt använd är möjligheten att variera studietiden en bra sak. Har man till exempel lässvårigheter eller en krävande hobby kan det vara bra att man får mera tid på sig. Men det är viktigt att följa med eleverna så att ingen halkar efter av misstag eller dålig planering, säger studiehandledaren Kaisa Helle, som sitter med i den arbetsgrupp som i dag ska vara klar med sitt förslag till ny timfördelning i gymnasiet.
Också studielängden har diskuterats i arbetsgruppen. Helle arbetar själv i Cygnaeus-lukio i Jyväskylä som har 660 elever, och hon betonar vikten av att ge eleverna tillräckligt med handledning speciellt i början.
– Det är också viktigt att de vuxna i skolan känner eleverna tillräckligt bra för att märka om någon håller på att sacka efter, säger Helle.
Minskat kursutbud
Men då skolorna är tvungna att spara minskar också kursutbudet. Missar man en kurs eller ryms man inte med kan man få vänta ett helt år på nästa chans. Det förlänger också studietiden.
– De allra flesta vill bli klara på tre år. Men man måste vara motiverad för att hänga med, det klasslösa gymnasiet kräver mycket av eleverna. Faller man av flera kurser blir det problem, säger Nina Mikander, skolkurator vid Gymnasiet Svenska normallyceum i Helsingfors.
För att mota vilsenhet i det klasslösa gymnasiet har Norsen skapat grupper i början av studierna, men när eleverna sedan väljer kurser individuellt splittras grupperna igen.
– I år föll ändå en introduktionskurs bort, och fler kurser kommer att försvinna i och med nedskärningar, säger Mikander.
I uppdragsbeskrivningen för timfördelningsarbetsgruppen står bland annat att gemenskapen och delaktigheten ska stärkas i gymnasiet och allmänbildningen betonas. Men när också valfriheten samtidigt ska ökas kan det bli problem.
– Det är ju egentligen väldigt skrämmande att eleverna i ännu högre grad än nu ska vara tvungna att välja inriktning redan tidigt, säger Mikander.
Ökad ojämlikhet
Ungefär fyra procent av eleverna hoppar av gymnasiet varje år. Innan det klasslösa gymnasiet och möjligheten att förlänga studierna infördes var andelen bara någon procentenhet större. De flesta tragglade sig igenom på tre år. Å andra sidan fanns det de som gick om klassen, påpekar undervisningsrådet Heikki Blom vid Undervisnings- och kulturministeriet.
– Men det är onekligen lite problematiskt att studierna drar ut på tiden, med tanke på den allmänna strävan att folk ska ut i arbetslivet tidigare. Pengar har ändå visat sig vara ett ganska effektivt styrmedel.
Till exempel i Vanda förkortades studietiderna när man kopplade ihop dem med finansieringen, så att skolorna fick en högre finansiering för dem som tog sin examen på tre år.
– Det tyder på att ganska många kunde effektivera sina studier, att det är motivationen som är problemet, säger Blom.
Psykiatern Leif Berg, som bland annat håller kurser för skolkuratorer, ser helt andra problem. Det klasslösa gymnasiet passar inte alla.
– För en del är det klasslösa gymnasiet väldigt bra, för andra är det ett hopplöst system av olika orsaker. Det galna är att det inte finns alternativ. En del elever skulle behöva just den trygghet och struktur som en klass kan erbjuda, säger Berg.
Han är inne på samma spår som president Sauli Niinistö för några veckor sedan. Niinistö betonade i en intervju för Yle klassens betydelse för den sociala gemenskapen, och frågade sig om vi är på väg åt rätt håll.
Enligt Leif Berg ramlar en del elever fullständigt mellan stolarna i det klasslösa systemet.
– När en ung person börjar må dåligt och stressen stiger kan också många helt vardagliga saker bli stora problem. Då kan det hända att man börjar dra sig tillbaka. Problemen kan ackumuleras då det inte finns det stöd som till exempel en klar struktur och en trygg grupp kan ge.
De som talar för större valfrihet är ofta de som mår väldigt bra, konstaterar Berg. Större valfrihet kan öka ojämlikheten.
– Det är svårt att veta vad man vill i livet i ett så tidigt skede. Och mår man dåligt är det dessutom extra svårt att fatta viktiga beslut.
Berg vill se större satsningar på studiehandledning.
– På det sättet kunde fler klara av gymnasiet på tre år.