Säkerhetskopia av konstnären
Mängden av material på Kiasmas utställning av Erkki Kurenniemis verk gör den svår att ta till sig. Tolv av hans filmer presenteras på en lång rad monitorer i versioner utan ljud, som om man ville säga att allt detta har han gjort, i stället för att visa innehållet.
I och för sig är kvantiteten mer imponerande än de enskilda verken, som på grund av konstnärens mycket fria och egensinniga förhållningssätt till konstskapande inte alltid är helt njutbara. En enda av de tolv kortfilmerna bygger på ett manus. Julmysterieum, där en skelögd Maria föder ett rökande Jesusbarn efter att ha våldtagits av en helig ande i randig morgonrock, är ändå aningen ansträngt huvudlös.
När Kurenniemi på 1960-talet började bygga elektroniska instrument var han en pionjär på området. Att omvandla bilder, beröring, tankar eller rörelse till ljud är grundidén för de flesta instrumenten. Tankeläsaren Dimi-T är tyvärr inte längre i funktion, men en inspelning av konstnärens tankar återger ett oroligt, gnälligt ljud. På Kiasma kan man bland annat testa Dimi-H, som förvandlar ens rörelser i rummet till något som kommer närmare begreppet musik.
Människan – en maskin
Det är nog Erkki Kurenniemi själv som är det mest storslagna konstverket på utställningen. Efter en stroke har han tappat talförmågan och är inte längre aktiv som konstnär, men han presenteras utifrån det arkivmaterial som han under många år maniskt och urskillningslöst samlat: video- och ljuddagböcker, fotografier, anteckningar och kvitton.
Materialet har han sparat som en säkerhetskopia av sig själv för att man ska kunna skapa en virtuell version av honom. År 2048 tänker han sig att detta ska vara möjligt, därav utställningens titel.
I Framtiden är inte vad den var (2002), Mika Taanilas dokumentär om Kurenniemi, pratar konstnären om människan som en maskin – kroppen är hårdvaran, själen mjukvaran. Identitet och personlighet kan programmeras in.
Visst bygger hans projekt på drömmen om odödlighet, men mest nyfikenhet på möjligheten. Också en allmän önskan att bevara är tydlig. Som ett museum föreställer han sig jorden i framtiden, när människorna flyttat till andra himlakroppar.
I fråga om teknikens möjligheter är han en stor optimist.
- Mot år 2048, Kiasma.
- Till 2.3.2014.