"Räty hade också rätt till arbetsro"
Förra AKT-basen Timo Rätys advokat Heikki Lampela förundrar sig över att man bara oroar sig för Hilkka Ahdes själsfrid på arbetsplatsen. "Timo Räty slutade tala med Ahde för att också han behövde arbetsro."
Helsingfors tingsrätt går nu i detalj genom Timo Rätys maktutövning som ordförande för Bil- och transportfacket AKT. Han står åtalad för arbetsplatsmobbning och misshandel.
Emot sig har han informatören Hilkka Ahde och sin egen före detta sekreterare. Bägge är, enligt åklagaren Tuire Tamminiemi, offer för Timo Rätys godtycke.
– Räty har skrikit till sina offer, han har gett dem oklara och osakliga arbetsuppgifter, försvårat deras arbete och till slut negligerat dem och tigit tills han helt slutat kommunicera med dem.
Tuire Tamminiemi kräver att Räty döms till böter i likhet med två ledande funktionärer på förbundet. Duon kontaktades om mobbningen men lät bli att agera.
– Männen var i den ställningen att de visste vad som pågick och hade makt att ingripa, men lät bli. Bil- och transportfacket bör dömas att betala 80 000 euro i samfundsböter för att man som kollektiv inte klarade av att förhindra mobbningen på kansliet, kräver åklagaren.
Den tidigare sekreteraren har inga anspråk på Timo Räty medan Hilkka Ahde kräver sammanlagt 40 000 euro i olika skadestånd.
Oförskämt och fräckt
Timo Rätys advokat Heikki Lampela betraktar Hilkka Ahdes krav på 40 000 euro som oförskämt och fräckt.
- 1997 Timo Räty (SDP) anställs som jurist på Bil- och transportförbundet AKT.
- 2001 Räty väljs till ordförande.
- 2003 Hilkka Ahde anställs som chefredaktör för förbundets tidning.
- 2004 Ahde utnämns till förbundets informatör.
- 2006 Detta år inleds mobbningen, enligt åklagaren.
- 2007 Ahdes arbetsbeskrivning förändras radikalt. Hon fråntas många uppdrag.
- 2008 Ordförande Timo Räty skäller ut Ahde och förnedrar henne för att hon velat låta innebandyförbundet som leds av maken låna AKT:s stuga i Lappland.
- 2009 All kommunikation bryts. Ahde klagar hos ledande funktionärer. En arbetsgrupp tillsätts för att lösa konflikten.
- 2010 Arbetsgruppen håller många möten, men når inga resultat.
- 2011 Ahde anmäler Räty för mobbning till arbetarskyddsdistriktet som för ärendet vidare till polis.
- 2012 Vid tre olika möten under vintern röstar AKT:s fullmäktige om Ahdes och Rätys förtroende. I januari sparkas Ahde, i mars återanställs hon då i stället Räty sparkas.
– Inte ens efter de svåraste brott utdöms skadestånd i den klass som Ahde kräver. Summorna är inte från denna världen. Räty bestrider ersättningskravet till alla delar. Men om domstolen ändå dömer ut skadestånd så är högsta tänkbara summa på sin höjd 2 500 euro, sade Lampela.
Timo Räty nekar till skuld och anser att han agerade exakt som lagen föreskriver då han blev medveten om beskyllningarna om mobbning.
– Räty delegerade ärendet till dem på förbundskansliet som ansvarade för personalfrågor, själv försökte han undvika kontakt med Hilkka Ahde så mycket som möjligt, sade Heikki Lampela.
Han påminner om att en förtroendekris förutsätter två parter.
– Det var Räty som i strid med en bred opinion genomdrev anställandet av Ahde. Förtroendekrisen som uppstod berodde på att hon koncentrerade sig på att ordna förmåner till sig själv, på att hennes substanskunnande var bristfälligt och framför allt på att hon förvanskade sådant som sagts på tu man hand. Därför upphörde Räty att föra samtal på tu man hand med Hilkka Ahde.
– Åklagaren skriver i sitt åtal bara om Ahdes rätt till arbetsro. Men hade inte Timo Räty samma rätt? Han drevs av ett fackligt patos och hade inte tid med sociala konflikter på jobbet. Därför undvek han Hilkka Ahde. Om två personer inte kommer överens är den mest praktiska lösningen att de inte är i kontakt med varandra.
Lovade att inte tänka
Åklagare Tamminiemi höll inte alls med om Lampelas tolkning. Hon beskrev hur mobbningen långsamt bara blev grövre och grövre efter anställningen 2003.
– Räty fråntog Hilkka Ahde uppdrag som hon var anställd att utföra och krävde i stället att hon skulle skriva promemorior i lagstiftningsfrågor trots att hon inte är jurist och inte behärskade ämnet.
– 2008 kulminerade grälet då Hilkka Ahde frågade om innebandyförbundet som leddes av maken Matti Ahde skulle få låna AKT:s stuga i Lappland. Räty blev rasande och då Hilkka Ahde svarade att hon "bara tänkte ..." krävde Räty att hon i telefon upprepade löftet "Jag ska aldrig tänka mer".
Enligt åklagaren upphörde all kommunikation mellan Räty och Ahde 2009. Inte ens då Hilkka Ahde vädjade om att göra upp och i annat fall hotade göra anmälan till arbetarskyddsdistriktet veknade Räty.
En representant för arbetarskyddsdistriktet deltog i rättegången och berättade att myndigheterna från början såg så allvarligt på fallet att man direkt gjorde polisanmälan.
Hilkka Ahdes advokat Mika Kivikoski medgav att skadeståndskravet på 40 000 euro är högt.
– Men tingsrätten måste beakta att mobbningen pågick under en exceptionellt lång tid och att följderna för Hilkka Ahdes hälsa var allvarliga.
– Jag har i min uträkning utgått från tingsrättens beslut i mobbningsfallet på Finansministeriet från 2010. Den gången dömde man ett skadestånd på 30 000 euro för lidande. Det här fallet på AKT är allvarligare, sade Kiviskoksi.
Han medgav att mobbningen på Finansministeriet är bristfällig som måttsticka eftersom det målet fortsätter i Högsta domstolen.
– Eftersom vi saknar prejudikat från tidigare mobbningsfall måste domstolen bestämma vad som är en rimlig skadeståndsnivå.
Mobbningsrättegången fortsätter i tre veckor. Över 30 vittnen har inkallats, i dag hörs Hilkka Ahde.