Åbo Akademi byter osthyvel mot yxa
Åbo Akademi ska spara fyra miljoner euro fram till år 2016. Personalen har kallats till samarbetsförhandlingar där 80 tjänster varslats. Som en följd av det här ska universitetet få en ny organisationsstruktur – igen.
ÅBO Det har knappt gått tre år sedan Åbo Akademi förra gången gjorde en omstrukturering och nu är det dags för nästa. Förra gången omvandlades sju fakulteter till tolv institutioner. Nu ska institutionerna slås samman till fyra fakulteter. Det är lätt att förstå att det uppstår förvirring bland studenterna och personalen.
– Främst har diskussionen i min bekantskapskrets handlat om att man återgår till fakulteter efter så några år. Först hörde Handelshögskolan till ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten, sedan blev det en egen institution och nu återgår man till den gamla fakulteten, säger Jeanina Sjöman, som studerar redovisning för femte året.
Åbo Akademis rektor Jorma Mattinen säger att en omstrukturering är nödvändig. Den förra omstruktureringen var helt enkelt inte lyckad.
– Då var det strävan att göra en bättre organisation, men det har inte visat sig vara en funktionell struktur och därför förnyar vi den igen, säger Mattinen.
Redan 2007 fördes diskussioner om att minska antalet fakulteter för att stärka samarbetet. Men då blev slutresultatet tre fakultetsområden och tolv institutioner. Nu ska institutionerna bort och den ursprungliga planen införas.
Av kallelsen till samarbetsförhandlingarna framgår att 80 tjänster är hotade: 25 bland dem som undervisar och 55 bland övrig personal.
Oro bland personalen
Det har gått två veckor sedan samarbetsförhandlingarna inleddes och nyheten börjar sjunka in hos personalen. En del har redan tagit kontakt med personalföreningens huvudförtroendeman Tiina Häkkilä.
– Folk är ganska oroliga. Några har ringt upp mig och frågat om jag har mer information om deras framtid. Och det är klart att de är oroliga eftersom vi inte har varit med om något liknande. Det är drastiska sparåtgärder den här gången, säger Häkkilä.
Häkkilä ansvarar för den övriga personalen, det vill säga alla andra som varken forskar eller undervisar. År 2012 hade Åbo Akademi 555 fast anställda inom just övrig personal. Utöver de fast anställda har akademin ungefär lika många tidsbundna avtal.
– Femtiofem årsverken är mycket. Om det är så att stödpersonalen minskar med hemskt mycket betyder det att lärarna själva måste göra det som någon annan förut gjort för dem. Och det är både ineffektivt och dyrt.
Snacket i kafferummet
Bland personalen är sparkraven påtagliga. Innan samarbetsförhandlingarna inleddes visste man inte mycket. Nu har man i alla fall fått en tidtabell.
– Visst går snacket. Man spekulerar vem det kan tänkas handla om. Men det är svårt att greppa vad förhandlingarna betyder i praktiken. Vi har ännu inte fått ta del av vad man konkret kommer att göra efter förhandlingarna, säger Johanna Hedenborg, som är studierådgivare vid Åbo Akademi.
Hedenborg menar ändå att det kan vara nyttigt att se över hur man arbetar vid Akademin. Går det att göra jobbet mer effektivt och därigenom spara, kan det vara nyttigt. Men det känns tråkigt att behöva se någon mista jobbet.
– Alla jag jobbar med här på Akademin verkar ha fullt upp. Så det är helt vettigt att stanna upp och se hur man skulle kunna samarbeta och göra saker annorlunda. Men nu när omorganiseringen kopplas ihop med samarbetsförhandlingar och att folk får gå, så känns processen tung.
Studierna i fokus
Ina Biström är ordförande för Åbo Akademis studentkår. Hon vill inte kommentera samarbetsförhandlingarna mera än att det viktigaste är att undervisningen inte lider.
Och på den fronten verkar alla vara ense. Varken kvaliteten eller mångfalden vid finlandssvenskarnas universitet får bli sämre. Målet med sparåtgärderna är att få ett effektivt och välfungerande universitet.
Rektor Mattinen poängterar att huvudmålet är att förbättra genomströmningen. Det vill säga den tid det tar för en student att avlägga examen. Ett sätt som är tänkt att sporra studenterna är att kandidatexamensstrukturen förändras. Det ska finnas mindre valmöjligheter i början av studierna, och mer valfrihet mot slutet. Då kan universitet se till att inga kurser krockar med varandra och att alla får en bra start.
– Det blir bredare kandidatutbildningar. Det vill säga mera strukturerade utbildningar i början av studietiden. Därefter får man specialisera sig. I klarspråk betyder det att utbildningen blir schemalagd i början, säger Mattinen.