Ex-Närpesbon Ingves vill att svenskarna betalar sina lån
Svenskarna borde ta efter finländarna och amortera på sina bolån. Det säger svenske riksbankschefen Stefan Ingves i en Hbl-intervju. Ingves har rötter i Närpes, men säger att penningpolitik, det kan man inte diskutera på närpesiska.
STOCKHOLM Farfar Ingves var med och startade Andelsbanken i Lappfjärd på 1920-talet. Några decennier senare satt pappa Ingves som direktör på Föreningsbanken i Närpes.
I dag sitter tredje generationen Ingves i sin bank, men nu i Stockholm med utsikt över Brunkebergs torg. Här, fyra trappor upp i en massiv 70-talsbyggnad, ligger Riksbankschefen Stefan Ingves kontor, ett ljust och luftigt hörnrum i bjärt kontrast till den svarta granit som pryder husets fasad.
Sedan 2006 är det Stefan Ingves som håller ordning på hur hög ränta svenskarna ska betala på sina lån.
Sex gånger om året kliver Riksbankens direktion in i det som kallas fullmäktigerummet, traskar förbi raden av allvarsamma porträtt på tidigare frontfigurer i banken, bland dem Dag Hammarskjöld, drar för persiennerna så att grannarna inte kan kika in, sätter sig kring det runda bordet och kommer inte ut förrän ett räntebeslut har fattats.
Och lika säkert som att ett beslut kommer, lika säkert är det att Stefan Ingves varje gång kliver fram i tv-rutan och förklarar för svenska folket varför räntan ska ligga just där direktionen har bestämt att den ska ligga. Efter sju år på posten har han blivit rikskändis så nu får han finna sig i att folk med räntefunderingar rycker honom i ärmen ute på stan.
– Ja, det är ganska vanligt att folk frågar om de ska låna till fast eller rörlig ränta, säger Ingves, men tillägger med ett underfundigt leende:
– Jag svarar inte på det. Det måste man bestämma själv.
Självkar sak att emigrera
Stefan Ingves väg till hörnrummet vid Brunkebergstorg 11 har gått via en rad prestigefyllda jobb. I hans cv hittar vi poster som bankdirektör på Svenska handelsbanken, finansråd på Finansdepartementet, vice riksbankschef samt chef vid Internationella valutafonden IMF.
Men vill vi börja från början får vi backa ända till Närpes och 1950- och 1960-talen, där Stefan Ingves växte upp vägg i vägg med sin pappas bank.
Det var som Ingves själv beskriver det en trygg uppväxt i ett samhälle där alla kände alla och där papporna och mammorna visste att de kunde hitta sina söner på idrottsplanen när det var dags för middag.
– Man kunde ju vara på sportplan hela dagen, säger Ingves om sitt intresse för motion som fortfarande håller i sig.
- Riksbankschef i Sverige sedan 2006. Har mandat till utgången av 2017.
- Född: Den 23 maj 1953 i Åbo. Uppvuxen i huvudsak i Närpes.
- Bor: I radhus i Upplands Väsby. Flyttade till USA för ett års studier som 17-åring och sedan till Sverige.
- Familj: Fru Deborah och tre barn i vuxen ålder.
- Utbildning: Ekonomie doktor vid Stockholms Handelshögskola och studier vid Princeton i USA.
- Hobbyer: Idrott, mycket cykling eftersom en gammal knäskada sätter stopp för löpningen. Långfärdsskridskor vintertid.
Fotboll var förstås en viktig sportgren, i Närpes Kraft. Ingves berättar med ungdomlig iver hur konditionen på den tiden räckte till två matcher i rad, "först pojkar B och sedan pojkar A", men att det gick så många glasögon i kras att han var tvungen att satsa på löpning i stället. Långdistans.
– Jag hör mer till dem som ligger och nöter längs vägarna i mörkret.
Hos den unge Ingves fanns ändå hela tiden vetskapen om att Närpes inte kunde hålla kvar den som ville få utbildning.
– Det var ju en liten miljö, väldigt präglad av tidsandan i den meningen att emigrationen var väldigt stor. När jag gick ut mellanskolan flyttade halva klassen direkt, inklusive jag själv. Vi såg ju alla de som åkte till Amerika eller Sverige och som kom hem på somrarna och körde fina bilar runt busstationen, runt, runt, säger Ingves och skrattar åt minnet.
– Det fanns liksom den här idén att det fanns en annan värld, en större värld, på något sätt en bättre värld.
Får mothugg
Den värld som är Stefan Ingves verklighet i dag är en värld där varje ord han säger vägs på guldvåg. När räntebeslut är fattade ska de förklaras i sådana termer att låntagare Svensson vet om han kan sova lugnt om natten och i termer som marknaden kan smälta utan att diagrammen börjar lysa rött.
Vilket inte innebär att Stefan Ingves kan slå sig till ro och tro att allt är frid och fröjd i kungariket.
Han utstrålar visserligen den trygghet som en riksbankschef ska göra när han tar emot Hbl på sitt kontor en kulen eftermiddag i november och han svarar med den självsäkerhet som en riksbankschef ska svara på frågor om inflation och valutakurser.
Även humorn lurar under den svala direktörsytan. Vassa tungor berättar visserligen att Ingves som chef kan vara lite humorlös och strikt, men den Ingves som sitter framför Hbl bjuder på både humor och skratt.
Fast en man på en så utsatt post som hans får självfallet räkna med vassa mothugg.
Under åren har kritik kommit till och med från den närmaste sfären. Till exempel Lars E. O. Svensson var under sin tid som direktionsmedlem ofta av annan åsikt än Ingves och har hävdat att Ingves räntepolitik har gett Sverige 60 000 fler arbetslösa.
I den hårda finansvärlden råder det ingen brist på experter som ropar att räntan är för hög eller kronans kurs för stark. Eller som anser att riksbankschefen ska hålla tyst om det som enligt kritikerna inte hör till hans bord.
För om det är något som Ingves får stryk för så är det hans mångåriga kamp mot de svenska hushållens skuldsättning, en skuldnivå som hör till de högsta i OECD, och som oroar riksbankschefen.
– Hushållen har under den senaste femtonårsperioden i stort sett fördubblat sina skulder. Skulderna har bara fortsatt uppåt och det är inte långsiktigt hållbart.
Det här är en fråga som kritikerna menar att Ingves inte ska lägga sig i. Hans uppgift är att se till att inflationen hålls på två procent. Punkt.
Men Ingves tänker inte tiga. Han hänvisar till erfarenhet som visar att följderna är förödande om det går illa.
– Om man trampar snett när det gäller skuldsättningen så får man också problem med både inflation och arbetslöshet.
Ingves är inte heller nöjd med att så få svenskar amorterar på sina bolån. Någon måste ju ta hand om lånen i slutändan. Ingves säger att det så småningom blir en generationsfråga och att det kan uppstå problem när folk går i pension med höga lån.
– Då ska ju skulden skjutas vidare till nästa generation.
Ber man honom välja vilket sätt är bättre, att amortera som i Finland, eller att inte amortera är svaret givet.
– Att amortera.
Kan sin närpesiska
Trots drygt 40 år i "exil" finns banden till hemorten Närpes fortfarande kvar.
– Pappa har fortfarande en sommarstuga utanför Kristinestad och det innebär att vi normalt sett är där någon del av sommaren. Sen har jag ju gamla skolkamrater.
Och språket, närpesiskan, går väl aldrig ur, eller?
– Min närpesiska är ålderdomlig, den finns kvar men den är styv. Sedan kan man ju inte prata penningpolitik på Närpesdialekt, orden räcker inte till, det blir mera väder och vind, säger Ingves skrattande, på klingande rikssvenska.
Annat österbottniskt då? Stefan Ingves funderar en kort sekund innan han svarar.
– Det ska arbetas. Och på något sätt utgår man ifrån att alla gör sitt bästa.
Själv jobbar han långa dagar. Tidigt på morgonen före rusningen startar han bilen vid radhuset i Upplands Väsby, lite norr om Stockholm, och hem kommer han vanligen ett halvt dygn senare. Om han inte reser.
Att riksbankschefen inte sitter i en pampig bostad på Östermalm har fått en del att höja på ögonbrynen. Så frågan måste ställas: Varför radhus?
– Därför att en gång i världen var det ungefär så långt pengarna räckte när det gällde att hitta någonstans att bo.
Men nu skulle du ha råd?
– Jag har bott utomlands i många år och sedan barnen flyttat ut så har det egentligen inte funnits någon anledning att bo någon annanstans.
Till Ingves familj hör också en dotter med en utvecklingsstörning. När hon var i tioårsåldern fick hon flytta till ett boende där hon togs om hand av specialister. Men kontakten är fortfarande tät.
– Vi träffas regelbundet och vi pratas vid på telefon flera gånger i veckan, säger Stefan Ingves.
Klockslaget 19 på söndagar är det allra heligaste mellan far och dotter.
– Då pratar vi alltid med varandra.
Stefan Ingves om ...
... att binda kronan till euron:
-– Nej, det är en icke-fråga. Vi har haft en flytande valutakurs sedan 1992 och så kommer det att förbli. Växelkursen flyter och det har fungerat utomordentligt väl för Sverige.
... ekonomiska krisen i EU:
– Anpassningen är inte genomförd ännu, det kommer att ta ett antal år. Den leder till en lägre levnadsstandard i Sydeuropa, vilket är tråkigt, men ofrånkomligt. Så småningom rättar det till sig, det har det alltid gjort tidigare.
... riskerna för en bobubbla i Sverige:
– Vi brukar inte använda begreppet bubbla, för det är först efteråt man vet om det var en bubbla eller inte. Men vad vi har sagt är att hushållen under den senaste femtonårsperioden i stort sett har fördubblat sina skulder. Skulderna bör inte öka mera. Gör de det så ökar hela tiden riskerna.
... kronans kurs (som en del säger är för stark):
– Om man tittar på den reala växelkursen, och alltså inte bara växlingskursen, utan också tittar på de prisökningar som har varit, låt oss säga under de senaste tjugo åren och jämför med en lång rad andra länder så är det inte någonting anmärkningsvärt när det gäller kronkursen. Det är alltid någon som vill ha en annan växelkurs, men det är ju inte så att vi designar ett monetärt system för någon enskild industrigren.