Barns sexualitet prövar vuxna
När sexualiteten i samhället sliter sig utanför allmänt accepterade kategorier skapas oro i leden. Speciellt barn i sexuellt färgade sammanhang får diskussionen att flamma upp.– Men all sexualisering av barn är inte förbjuden, säger modeforskaren Annamari Vänskä.
Hör du till dem som suckar instämmande när kvällstidningslöpet ropar ut att en högstadierektor förbjudit flickorna att använda för snäva shorts på skoltid? Sätter du frukosten i halsen när modeindustrin publicerar bilder där småflickor i högklackat ligger på en tigerfäll och stirrar på dig med uttryckslös blick? Det är det många som gör. Debatten kring vad som upplevs som sexualisering av småbarn får känslorna att svalla.
– Särskilda kläder på de här bilderna väcker oro hos vuxna, som anser att man sexualiserar barnen, säger kultur- och genusforskaren Annamari Vänskä, för tillfället docent vid Stockholms universitet.
Begrepp blandas
Vänskä, som belönades med ett hedersomnämnande för sin bok Muodikas lapsuus (2012 ) när årets vetenskapsbok utsågs i år, har ägnat en hel del tid åt att se på hur vårt samhälle lägger sina sexuellt färgade filter också över barnen.
Hon talar om representationen av barn i modebilder, bilder som kan upplevas som oerhört provocerande för att de blandar ihop begrepp som kan kännas moraliskt oförenliga. Samtidigt kan andra tycka att de som debatterar överreagerar. Varför ska man göra ett problem av att småflickor på modebilder kläs i glittriga toppar, högklackat och förses med diamanttunga accessoarer? Får de inte känna sig fina kanske?
– För att tanken på barnets oskuldsfullhet är så stark. Små barn, under 10 år, anses inte vara sexuella ännu och då är det inte okej att visa dem inom ramen för något slags sexualitet. Modeindustrin och affärerna utnyttjar barndomens oskuldsfullhet, och utnyttjar alltså barn sexuellt i kommersiellt syfte, säger hon.
Innan lyssnaren hinner ta ställning skruvar Väns- kä dock debatten ytterligare ett varv.
– Själv är jag rätt kritisk mot idén om oskuldsfullhet.
Vilket är egentligen problemet med att barn liknas vid vuxna? För inte så många årtionden sedan fanns inte ens speciella barnkläder. Då kläddes barn med självklarhet som miniatyrvuxna. I dag uppfattas det som fel.
– Ja, på äldre tavlor målade man kungabarn som små vuxna, men de bilderna signalerade inte sexualitet, utan markerade klass och status. I dag tänker vi först på sexualiteten, säger Vänskä.
Begreppet sexualitet hänger inte speciellt väl ihop med begreppet barndom.
– Eller så är vi vana vid att tänka. Samtidigt har de kategoriska gränserna mellan barn och vuxna blurrats. Barn och vuxna kan lätt gilla samma musik och design och modeindustrin utnyttjar det, säger Vänskä.
Kontexten styr
Reagerade du på storköpets utbud av barnkläder senast du handlade? Gillade du kanske havet av rosa eller blå barnkläder som sträckte sig hyllmetervis över butiksgolvet?
– Vi kanske inte tänker på det som laddat att småflickor bär rosa, att vi markerar genus "flicka", men klä en liten pojke i rosa klänning och då skapar du genast en oro, säger Vänskä.
Färg och plagg bär sexuella associationer som varierar enligt tid och kontext. En rosa vadderad bh på en liten flicka kan vara upprörande, medan samma plagg på en vuxen man kan vara löjligt. På en liten pojke ändras tolkningen igen.
Genusforskaren påpekar att vi börjar markera könet redan från början.
– Flicka eller pojke? Av någon anledning vill vi alltid veta genus och sexualitet för en person. Vår kultur är så upptagen med de frågorna, säger hon.
På tisdag kväll, under årets andra Uni:nu-föreläsning vid Helsingfors universitet, plockar Vänskä fram bildmaterial och synar argumenten i modedebatten. Tankekedjan tar avstamp i hur barndomens oskuld bottnar i ett klassbundet sätt att se och hur denna klassbundenhet hänger ihop med heterosexualitet.
Någonstans mellan barndomens oskuld och vuxenlivets erfarenhet ligger ungdomens sökarperiod i sexualiteten. Efter Vänskä tar professor Anna Rotkirch, familjeforskare på Väestöliitto, upp temat psykosexuell mognad. Rotkirch talar om hur upplevelser av risk och otrygghet har betydelse för det sexuella beteendet genom livsloppet.
Kvällens tredje talare, professor Johanna Niemi, dyker ner i temat sexuell exploatering och lotsar lyssnarna genom begrepp som utnyttjande, sexköpsförbud och reglering.
– Att fråga om vi ska reglera sexualiteten i samhället är att ställa fel fråga. Vi ska fråga hur den ska regleras. Om vi inte reglerar betyder det att vi låter de starka utnyttja de svaga, till exempel unga. Det är en typ av reglering det också, säger hon.