Fetmatoppen är nu nådd
Finland är ett av få länder där viktökningen bland befolkningen har stannat av. – Men vikten har stannat på en alldeles för hög nivå, säger docent Satu Männistö vid THL.
Vid Kauniala sjukhus i Grankulla står Kalle Ilvonen från företaget Stamina trainers och mäter kroppssammansättningen på kunder som kommer förbi. Sjukhusets fysioterapeut Petri Eerola passar på att delta och får veta bland annat sitt kroppsmassindex, sin fettprocent och hur stor del av fettet som är visceralt eller bukfett, alltså fett som samlas runt de inre organen. Maskinen visar också bland annat vätskebalans och muskelbalans.
– Överlag har mätningarna ökat klart. Under de senaste åren har de mindre mätarna som man kan använda hemma dessutom blivit populära, berättar Ilvonen.
Ingen viktökning mer
Efter att ha ökat i vikt i årtionden, verkar finländarna inte längre bli fetare. Vi hör till de första länder där viktökningen har stannat av, visar den nyaste Finriski-undersökningen som görs vart femte år.
– Vi såg indikationer på det här redan för fem år sedan, men vågade inte dra några slutsatser då ännu, berättar docent Satu Männistö, som varit med och gjort forskningen vid Institutet för hälsa och välfärd THL.
Enligt Männistö är det trevligt att vi hör till de första länder där befolkningen inte ökar i vikt mer, men:
– Det finns inga skäl till hurrarop. Vi är fortfarande tjocka. Medelvikten bland finländarna är över normalnivå.
De finländska männens kroppsmassindex (BMI) ligger på 27,1 i medeltal, medan kvinnornas är 26,0. Gränsen för normalvikt går vid 25.
Det finns ingen klar förklaring till varför vi inte längre ökar i vikt efter att ha gjort det i åratal: männen sedan 70-talet och kvinnorna sedan 80-talet. En förklaring är ändå att hälsoupplysningen till slut har haft inverkan, en annan är att vi nått vår genetiska fetmatopp och helt enkelt inte ökar i vikt mer.
– Fast den förklaringen tror jag inte på. I USA finns en liknande tendens och där slutade folk öka i vikt när runt 30 procent av befolkningen var feta, alltså hade ett BMI på över 30 när gränsen för övervikt går vid 25. I Finland hände det när tjugo procent var feta. För att den här förklaringen ska stämma borde vi vara genetiskt väldigt olika.
Sannolikt är det så att många orsaker spelar in. En av de orsakerna kan vara att bruket av kaloriboven alkohol har minskat något.
Islänningarna tjockast
Trots att vägen till ett normalviktigt folk är lång, finns det en del goda nyheter. En är att de värnpliktiga som rycker in har minskat i vikt med ett par kilo i medeltal, efter att ha börjat öka i vikt under den ekonomiska depressionen på 1990-talet.
Den andra goda nyheten är mer omstridd: vi är inte längre nordens fetaste folk. Efter att ha vant oss vid att vara Nordeuropas tjockisar, har islänningarna nu kört förbi.
– Det är svårt att säga vad det beror på. En förklaring kan vara att folk började äta fetare och ohälsosammare mat till följd av den ekonomiska krisen i Island, funderar Männistö.
Det finns sex procentenheter fler överviktiga och feta i Island än i Finland. Glappet mellan Finland och de övriga nordiska länderna är ändå fortfarande stort, sju procentenheter till Sverige och sex till Norge och Danmark.
– Vi har ändå lite olika kulturer. Här har vi också anammat en del av den östliga matkulturen, funderar Satu Männistö på orsaker till att vi är så pass mycket tjockare än våra västra grannar.
Första landet där vikten minskar
Det är ett nytt fenomen att viktuppgången stannar av och det behövs mer forskning för att klargöra orsakerna. Vid THL kommer man att kämpa för att Finland ska bli det första landet där befolkningen går ner i vikt.
– Vi fäster speciell uppmärksamhet vid barnen. Övervikt bland barn har tredubblats under de senaste trettio åren. Det är mycket fiffigare att satsa på förebyggande arbete, att gå ner i vikt är väldigt svårt, säger Satu Männistö.
THL:s nationella program för att bekämpa fetma sträcker sig från 2012 till 2015. Nu uppmanar man också kommunerna att vidta minst en ny konkret åtgärd för att främja invånarnas hälsa och förebygga fetma. THL påpekar att beslut som påverkar hälsan fattas på många olika områden: bland annat inom hälso- och sjukvården, inom idrottsväsendet och inom barndagvården.