"Sagor har ingen åldersgräns"
I sagornas värld kan man på tryggt avstånd från verkligheten behandla svåra frågor och låta fantasin kittlas av det omöjliga. Därför är de både viktiga och avstressande, tycker sagoberättarna Ellu Öhman och Camilla Anderzén.
I dag på Satus namnsdag firas den nationella sagodagen (Saga hade namnsdag i går) och på daghem, bibliotek och teaterscener i hela landet kommer det att krylla av älvor, troll och drakar – åtminstone om lyssnarna besitter en skaplig mängd fantasi.
På Luckan i Helsingfors bidrar dramainstruktörerna Camilla Anderzén och Ellu Öhman med att berätta sagor inom ramen för satsningen Mångkulturellt festår som pågår i flera skolor i år.
- Den nationella sagodagen firas i dag över hela Finland. Se programmet och läs mer på www.satupaiva.fi
- Dagen har ordnats sedan år 2008, till en början som en del av Finlands Teatrar rf:s barnteaterkampanj och därefter som ett eget, självständigt evenemang.
- Det finns ingen särskild förening bakom sagodagen, utan den görs som ett samarbete på frivilligbasis, med gott humör som enda belöning.
- På webbplatsen satupäivä.fi finns en sagoberättarbank. Via den har över 40 sagoberättare runtom i Finland ställt upp för att berätta sagor. Bland dem finns skådespelare, författare, illustratörer, lärare, studerande, mor- och farföräldrar och många andra.
- Är du en skicklig sagoberättare? Skriv ner din saga på högst 500 ord och skicka in den till dagbok@hbl.fi. De sagor vi publicerar belönas med boken Gräset är mörkare på andra sidan av Kaj Korkea-aho.
– Genom att läsa eller lyssna på sagor från andra kulturer kan man bredda sin förståelse. Samtidigt kan man lära sig något om sig själv. Den egna kulturens sagor och sägner berättar mycket om vilken "värld" man kommer ifrån, säger Anderzén från Föreningen för drama och teater Dot rf.
– För barn är sagor också ett utmärkt verktyg för att behandla svåra frågor på ett tryggt avstånd. Allt händer ju i ett fjärran land i en tid som inte finns. Sagor beskriver ofta etiska problem och visar hur karaktärens handlingar formar hans eller hennes öde, säger Ellu Öhman.
Under feståret har de flera gånger använt sagor som verktyg för att introducera nya kulturer i skolorna.
– Allra mest gillar jag de fritt berättade sagorna. Då får lyssnarna själva skapa bilderna i sitt eget huvud. Också äldre elever i upp till nionde klass fascineras av sagor när man berättar fritt och tillämpar sagan för målgruppen, säger Ellu Öhman.
I dag ska hon till exempel berätta en romsk saga där hon ändrat på huvudpersonens kön från pojke till flicka.
– Det får man göra! I berättartraditionen lever sagorna med sin berättare och med sin tid. Jag tyckte sagan hade en lite trist könsfördelning så då ändrade jag på det, säger hon och ler.
Både Öhman och Anderzén har studerat sagoberättande på Gotland i somras. De säger att det finns en stor efterfrågan på just den berättade gammaldags sagan, kanske för att det visuella berättandet på olika skärmar är så dominerande i dag.
– Under våra besök i skolor och på daghem märker vi ofta att barnen inte har utvecklat sitt lyssnande och har en dålig kännedom om sagor. När vi frågar dem vilka sagor de kan, minns de oftast bara det visuella uttrycket – om någon gjort om sagorna till film eller serie. Men att lyssna ger en helt annan koncentration än att se. Det är väldigt avkopplande, säger Anderzén.