Lappvikens sjukhus är i bedrövligt skick
Målarfärgen flagnar, putsen lossnar och hela huset är ingrott av smuts och slitage. Lappvikens sjukhus är i bedrövligt skick, och någon direkt ljusning är inte i sikte. Inom två år lovar ägaren, Helsingfors stad, komma till skott om framtiden.
Deprimerande är den första insikten, sorglig den andra. Lappvikens sjukhus, som hann fungera i psykiatrins tjänst i 160 år, står och förfaller, och slitaget är inte skönt. Ändå är inramningen den skönaste tänkbara, läget vid vattnet och inne i en idyll till park där höstens finaste färger sprakar i orange, gula och röda nyanser med gamla gråskimrande silverpilar som kontraster.
Men inne i byggnaderna, i det 172 år gamla sjukhuset och i annexen som uppfördes fyrtio femtio år senare i slutet av 1800-talet, tickar en tidsinställd bomb av oåterkalleligt förfall som snart inte längre går att åtgärda, och som därmed resulterar i en kulturskandal som Helsingfors stad kommer att bära ansvar för. Helsingfors stad äger nämligen Lappviken sedan 1999.
Den sjaskiga fasaden ger en antydan om vad som finns innanför. För snart fem år sedan, i december 2008, tvingades den sista verksamheten i Lappviken, kliniken för ätstörningar flytta till Hesperia sjukhus, och sedan har byggnaderna inhyst än den ena hyresgästen än den andra. Några daghem har varit tillfälligt inkvarterade i huset, byggnadskontoret har en bas på plats och Kalliola-stiftelsen driver ett hem för omhändertagna ungdomar i den västra flygeln.
Kloaklukt, fuktskador och bråte
Men största delen av byggnaderna står tomma och intrycket är rivningskåk. Ett tjockt lager damm vilar överallt och svävar upp när man rör sig på stengolv eller linoleummattor. Fönsterbågarna bär spår av fuktskador, färgen flagnar på väggar och i tak och någon har roat sig med att riva loss tapeterna. Lukten av kloak tränger sig på eftersom nästan alla toaletter och kranar står oanvända. På vinden brummar en tork, ett vattenrör sprang läck för tre fyra år sedan och torkandet pågår fortfarande.
Ofog sker med jämna mellanrum. Ett gäng slog till exempel sönder förrådet av gamla lysrör men än så länge har sjukhuset förskonats från bränder och sönderslagna fönster.
Daghemmen har lämnat efter sig inventarier, och annat bråte står staplat här och där men all mer värdefull rekvisita är borta, och ingen vet riktigt var. Läget är ännu eländigare i rödtegelbyggnaden med det fantasieggande smeknamnet Venedig. Huset står praktiskt taget på den egentliga Lappviken och inhyste ursprungligen både tvättstuga och bageri. Senare användes delar av huset för boende men i dag signalerar interiören total förödelse.
Skyddad miljö?
Samtidigt är såväl sjukhusbyggnaderna som parken kulturmärkta, delvis genom lag som är det tyngsta redskapet myndigheterna har för att skydda en miljö. Den nya detaljplanen för Lappviken är entydig och bygger på den vilja som politiker och beslutsfattare i Helsingfors har haft, att området ska utvecklas i syfte att renoveras för stödboende åt personer med utvecklingsstörning samt olika former av omsorg för samma målgrupp.
Men det är här den krassa ekonomiska verkligheten kommer in. Social- och hälsovårdsverket anser sig inte ha råd. Kring 50 miljoner euro hade man räknat med att renoveringen skulle kosta.
– Men när man synade kostnadskalkylerna i sömmarna visade sig att kostnaderna för renovering och ombyggnadsarbeten trefaldigas till 150 miljoner euro. Då drog sig social- och hälsovårdsverket ur projektet för att bygga upp motsvarande verksamhet på annat håll, säger överborgmästare Jussi Pajunen.
Efter Hbl:s besök på Lappviken i veckan sände vi honom några av fotograf Leif Weckströms bilder och det är uppenbart att stadsdirektörsgarnityret inte har haft en uppfattning om förfallets omfång.
– Det är självklart att en så värdefull och unik helhet inte får förfalla. Och det är lika självklart att staden som ägare ska bära sitt ansvar för den kulturmärkta helheten, lovar Pajunen. Men det dröjer ett par år innan man kan staka ut en ny framtid för Lappviken.
– Stadsstyrelsen bestämde tidigare i höstas att fastighetskontoret har max två år att hitta en långvarig användare. Jag ser inte andra alternativ än att Lappviken är i sådan användning som gagnar stadsborna, och alltså är offentlig. Men jag ser inte hinder för att staden säljer helheten, i så fall endast till en aktör inom den offentliga sektorn och definitivt inte enligt principen om högst bjudande, säger Pajunen.
Några spekulanter på Lappviken har han inte hört om, men nämner som en möjlig affärspartner konstuniversitetet.
– Man ska också se området ur ett längre perspektiv, när Busholmen färdigställs behövs en oas som Lappviken.
Biträdande stadsdirektör Bakgrund
- Lappvikens sjukhus ritades av Carl Ludvig Engel och den äldsta delen, huvudbyggnaden är från 1841. Platsen valdes för att läget var lugnt och låg långa vägar från staden.
- Det var Finlands första psykiatriska sjukhus och länge ett av världens äldsta i psykiatrisk tjänst.
- I enlighet med den offentliga sjukvårdens mål att koncentrera all vård till så få enheter som möjligt har Lappviken avvecklats.
- På området står 9 byggnader på sammanlagt 9 000 kvadratmeter.
- Lappvikens byggnader och park är kulturmärkta. Kulturmärkningen berör också delar av interiören.
som basar för bildningssektorn, och därmed även kultursektorn, anser sig inte behöva kommentera Lappvikens skick och hänvisar till biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä som leder fastighets- och stadsplaneringsväsendet. Penttilä menar å sin sida att man trots allt ska bygga för stödboende och omsorg för personer med utvecklingsstörning men med en långsam tidtabell.
– Och jag tror att det blir aktuellt med alternativa finansieringsmodeller, säger Penttilä och medger att det är fastighetssektorn, som förvaltar all stadens egendom, som ska skydda Lappviken från förfall. Penttilä uttrycker en önskan om att man påskyndar en sanering, mest ur ekonomisk synvinkel.
– Annars finns risken att kostnaderna stiger ytterligare.