Tro på de unga – vi tror på oss själva
Gilla om du vill rädda sälarna!
Den unga människan som sitter framför sin skärm är egentligen en eldsjäl längst inne i hjärtat. Hade hon levt fyrtio år tidigare så hade hon skrikit på gatorna med plakat i handen. Hon skulle krävt, kämpat, kastat sig huvudstupa in i sina ideal. Men nu lever hon under millennium nummer tre – hon har Facebook och hon har en gillaknapp. Där stannar engagemanget, och hon går vidare med förnöjsamhet över sin goda gärning. Gatorna är tomma.
Detta är bilden av min generation – bilden av mig – som målas upp. Apati och bortskämdhet. Vi har tappat ord som aktivism, politisk förändring och kämparanda från våra ordböcker. Vi har gillaknappar i stället. De enda ideal vi kan skriva under är bara de vagaste och mest tandlösa. Vi är skönhetsmisser som önskar oss världsfred. Vi är individualister ut i fingerspetsarna, och har svårt att tänka i mönster eller strukturer. Det är till och med lite jobbigt att följa med i nyheterna. Vi är helt enkelt okej med att inte tycka så mycket. Vi bara gillar.
Jag känner mig dödligt förolämpad detta porträtt.
Det är inte bara äldre som dömer ut min generation på detta vis. Vi brukar vara ganska pigga på att erkänna det själva. Jag kan bara inte skriva under det, inte när jag lever bland mina riktiga jämnåriga, de som inte är halmgubbar i någons halvgenomtänkta ojanden.
Visst, jag ser definitivt apati bland mina jämnåriga. Precis som du gjorde när du gick i skola, du som gjorde det för fyrtio år sedan. Det kommer förmodligen våra efterkommande också göra. Jag ser också arméer av nyfikna, engagerade, passionerade unga människor. Folk som bryr sig djupt om världen och som vill stå först i ledet för att förändra den. Folk som ser, förstår och kan acceptera mer än någon generation före dem någonsin har gjort – och som är redo att kasta ut varje arv som begränsar och skadar oss. Kön, etnicitet, klass, sexualitet – vår generation är fylld av människor smarta nog att förstå hur förtryck har fungerat i det förflutna och modiga nog att börja skriva om regelverket på ett bättre sätt. Dessutom har vi gott om människor som vet hur den där gillaknappen ska användas. Tänk på arabvåren!
Jag vill skicka signaler om falskt alarm till alla som varnar för att vi inte bryr oss. Jag hoppas att vårt samhälle styrs av människor som förstår lika bra som vi att ungdomens dåraktiga idealism är den bästa resursen vi har. Vi har inte hunnit förstå att förändring är omöjligt och därför är det lättare för oss att genomföra den.
Oroa er inte. Vi räddar sälarna. Vi tar hand om det här. Ett klick i taget.