Alternativen var få för Nokia
Med facit på hand är epoken Stephen Elop ingen succé i finländsk industrihistoria. Men vilka var hans chanser att lyckas? De stora misstagen inom Nokia hade begåtts långt innan han tillträdde.
Den gångna veckan har konspirationsteorierna frodats kring den tidigare Nokia-vd:n Stephen Elops ursprungliga uppdrag, och indignationen har vuxit över den belöning han får efter sin tre år långa, föga framgångsrika Finlandssejour. Men när känslorna gått som hetast har man ofta glömt bort varför Stephen Elop över huvud taget kom till Finland.
Elop rekryterades sensommaren 2010 för att ersätta Olli-Pekka Kallasvuo som skulle få sparken för att han inte snabbt nog lyckats förnya Nokias produktportfölj. Nokia var alltså inte i toppform när Elop tog över. Visst kan man i dag peka på att Nokias marknadsandel och börsvärde – mätt med dagens mått – fortfarande var höga, men trenden var nedåtgående.
Redan två år före vd-bytet, i oktober 2008, skrev jag så här i Hbl: “Det har varit tunnsått med nyheter från Nokia den senaste tiden och många analytiker har oroat sig över att mobiljätten blivit rejält frånåkt av konkurrenterna. Nokias flaggskepp är fortfarande den två år gamla N95 som visserligen fått en ansiktslyftning men som ändå anses föråldrad."
De tidigare framgångarna hade gjort Nokia självbelåtet och trögt. När Apple 2007 satte trenden med sin Iphone fortsatte världens största mobiltillverkare på i gamla spår.
Också när Nokialedningen började erkänna att allt inte var bra, försökte Olli-Pekka Kallasvuo vid varje offentligt framträdande förmedla en orubblig tro på att företaget precis står på tröskeln till nästa stora genombrott som ska sätta Apple och resten av mobilvärlden på plats.
Planen var ett förnyat Symbian och därefter den helt nya plattformen Meego. Men allt gick väldigt långsamt. Samtidigt visade konkurrenterna upp den ena fräcka nyheten efter den andra.
Sommaren 2010 fick styrelsen nog och började söka en efterträdare till Kallasvuo. Det var styrelseordföranden Jorma Ollilla som hittade kanadensaren Stephen Elop vid Microsoft.
Vi vet hur det sedan gick. Med facit på hand är Elop-epoken ingen framgångssaga i finländsk industrihistoria. Men vad hade hänt om Nokias styrelse hållit kvar Olli-Pekka Kallasvuo och slutfört sitt Meego-projekt?
Meego var en lovande plattform. Nokia hann släppa en enda Meego-mobil, N9, som enligt många var den dittills bästa mobil som tillverkats. Tekniskt sett hade det förmodligen gått bra för Nokia att fortsätta på Meego-spåret. Det svåra hade varit att sent omsider sälja in den nya plattformen hos kunder och applikationsutvecklare – långt efter att Apple och Googles Android hunnit få total dominans över marknaden. Vi kan bara gissa om Nokia hade lyckats bättre med ett senkommet Meego än med Windows Phone, där man åtminstone haft Microsoft till hjälp. Man kan dra en parallell till Sam- sung som också, ungefär samtidigt, utvecklade sitt eget operativsystem Bada, vilket i dag nästan helt hamnat i skuggan av Android.
Efter Nokias beslut att sätta Meego på hyllan är det nu i stället Jolla som får skörda frukterna av Nokias jättesatsning på plattformen. Eftersom Jolla gjort sin Meego-version Android-kompatibel är det inte ett lika stort problem att bolaget kommer sent in på spelplanen.
Den andra frågan är om Nokia hade haft större framgång med Android än vad som blev fallet med Windows Phone. Android är förvisso världens största smartmobilplattform, men ingen given framgångsfaktor för tillverkarna. Egentligen är det bara Samsung som har bra lönsamhet i sina Androidmobiler. Redan för HTC och LG går det sämre. Hur Nokia hade klarat sig på denna hårt konkurrensutsatta marknad med pressade marginaler kan vi bara spekulera om.
När alternativen är de ovannämnda var det inte så konstigt om Windows Phone framstod som mest lockande för Nokia senhösten 2010. Och om detta var en felsatsning kan Elop inte ensam belastas för den, eftersom också styrelsen har ett ansvar när det gäller stora strategifrågor.
Hösten 2010 var det Olli-Pekka Kallasvuo som fick personifiera Nokias misslyckanden, i dag är det Stephen Elop. I egenskap av dåvarande styrelseordförande bär Jorma Ollila dock ett stort ansvar för Nokias felbeslut under Kallasvuo-tiden, för anställningsavtalet med Elop och för beslutet att satsa på Windows Phone. Han har kommit lindrigt undan.
Vid presentationen av Windows-strategin i februari 2011 varnade Elop för att hela det kommande året skulle bli en svår transformationsperiod. Men svårigheterna fortsatte betydligt längre och Nokia kom aldrig ur dem.
Men kanske är det såsom en analytiker uttryckte sig när Microsoft-Nokiaaffären offentliggjordes: bättre med ett starkt nätverksbolag än en konkursfärdig mobiltillverkare.